Naturtillgångar har alltid varit en källa till väpnade konflikter. Men konflikter om naturresurser är inte längre ett krig om rikedomar, utan om överlevnad. Martin Hansson om de uppblossade stridigheterna mellan Afghanistan och Iran, torka och klimatförändringar.
Sommaren har gjort entré i Sverige. Sent på kvällarna ekar ljudet av barnlek bland gårdarna. Trots att det är skönt med värmen känns det oroande. Risken är hög för torka och låga vattennivåer och allt pekar på att det kommer vara ett problem som bara ökar. Konsekvenserna för oss kommer till en början bara gälla begränsningar av att vattna i sin trädgård eller vara försiktig med hur man eldar. I andra länder kan det leda till krig.
Mellan Afghanistan och Iran har det blossat upp stridigheter. I slutet av maj besköt afghanska och iranska gränsvakter varandras posteringar i Nimruzprovinsen. Snabbt kallade båda sidor in förstärkningar. Regimerna i Kabul och Teheran anklagar den andra sidan för att ha skjutit först och det tycks ha börjat med ett försök att stoppa smugglare vid gränsen.
Politisk instabilitet på båda sidor gränsen
Men att det snabbt blev våldsamt mellan de två länderna just här är ingen slump. För även om talibanerna och Iran haft relativt goda relationer under de förstnämndas krig mot USA så finns det en lång historia av konflikt om Nimruz, Sistan och Baluchistan. Konflikten gäller inte sekterism mellan sunni och shia. Den är sprungen ur något så grundläggande som tillgången på sötvatten.
Genom Afghanistan rinner Helmandfloden och mynnar ut i Hamunsjön som när den är fylld korsar gränsen mellan de två länderna. Floden och sjön är livsviktig för befolkningen i Afghanistan och Iran, både som källa för vatten i den torra regionen men också som vattenkraft. Hamunsjön som tidigare var en av världens största våtmarker och Irans största sötvattensjö har delvis torkat ut. Konsekvenserna har varit förödande för jordbruket och fisket som i århundraden funnits i provinsen. Iran lägger ansvaret på Afghanistan medan talibanerna menar att klimatförändringarna ligger bakom vattenbristen.
Det redan varma Afghanistan har drabbats hårt av den globala uppvärmningen. Landet har haft en temperaturhöjning med över 1,8℃ sedan femtiotalet. Det är nästan dubbelt så mycket som det globala genomsnittet. Krig och fattigdom har gjort det svårt att sätta in motåtgärder och dämpa effekterna av den utbredda torkan. I ett land där uppemot 80 procent av befolkningen livnär sig på jordbruk är effekterna katastrofala.
Men frågan är inte bara rent ekonomisk. På båda sidor om gränsen råder politisk instabilitet. Talibanerna som nyligen återtog makten och Iran som skakats av uppror i flera månader. Just i de delar som påverkats kraftigt av torkan så finns det spänningar kopplat till baluchiska separatister. Både under protesterna mot mordet på Jina men också de vattenprotester som pågått i landet.
Nytt typ av krig om naturtillgångar
Irans regering svarade kraftigt på skärmytslingen längs gränsen och kallade in förband från armén. Stridsvagnar och artielleripjäser ställdes upp som en maktdemonstration mot talibanerna men också gentemot den egna befolkningen. Iran måste visa att de har kontroll och hitta en syndabock för vattenbristen. På andra sidan så skickade talibanerna sina förband. Ironiskt nog beväpnade med stridsfordon och vapen som USA tidigare skänkt till talibanernas fiender.
Väpnade konflikter om naturtillgångar är inget nytt. Historiskt har man krigat om järnmalm, olja och till och med fiskevatten. I någon mening har det varit krig om rikedomar. Även om klimatförändringarna varit pådrivande i krig så har det tidigare oftast varit indirekt. Fattigdom och utsatthet, till följd av förändrade förutsättningar, har varit faktorer som skapat krig. I takt med att klimatkatastrofen blir allt mer akut kommer det skapa en nytt typ av krig om naturtillgångar. Krig om överlevnad.