Nästan hela Janis Bekmanis högerhand sågades av i samband med en arbetsplatsolycka på ett bygge. Ord står mot ord och Arbetsmiljöverket och Polisen har lagt ned utredningen. För honom har livet vänts upp och ned. Foto: Vendela Engström

Handen kapades: ”Bemannings­­­bolaget bad mig ljuga om olyckan”

Janis Bekmanis högerhand sågades av till 80 procent i en arbetsplatsolycka. Handen gick att rädda, men han kan inte använda den längre. Nu har både Polisen och Arbetsmiljöverket avskrivit det som en olycka som Janis orsakat sig själv, utan att ens ha tagit kontakt med honom.

Arbetaren har tagit del av dokument där arbetsköparen uppger andra versioner än vad som lämnades till Arbetsmiljöverket och polisen.

När han vaknade upp på sjukhuset efter en 16 timmar lång operation var smärtan det enda han kunde tänka på.

– Min arm var gipsad och jag förstod inte riktigt vad som hade hänt, när jag vaknade till. Men jag kunde se mina fingrar och var glad att de fanns kvar. Men sen insåg jag att jag inte kunde röra på dem. Då fick jag panik, berättar Janis Bekmanis.

När Janis Bekmanis behövde pengar tvekade han inte på att ta anställning hos ett litauiskt bemanningsbolag. Han skulle över till Sverige för att arbeta som inhyrd personal på ett bygge. Men han hann bara jobba i två veckor innan han blev skadad.

Dagen då handen sågades av

Morgonen för olyckan, den sjätte september 2022 vaknade han som vanligt, drack en kopp te med två sockerbitar, ordnade med en macka och klädde på sig. Precis som han gjort den korta tid han befunnit sig i Sverige. Sedan körde han två andra byggarbetare från huset de bodde i till byggarbetsplatsen där jobbet fanns.

Vad som sedan skedde är omtvistat och versionerna om vad som hände går isär. Det som dock talar för det Janis Bekmanis uppger är det faktum att han är högerhänt, och då håller man i regel en såg med höger hand, vilket gör det svårt att såga sig i densamma.

Bild från olycksplatsen.

Enligt Janis Bekmanis var det tre personer på bygget dagen då olyckan inträffade. En av dem, låt oss kalla honom Oleg, och Janis var på samma våning för att såga. Den andre befann sig på våningen under.

– Jag höll i en träbräda som skulle sågas till på längden. Eftersom träbitarna var ganska långa och någon behövde hålla i dem för att de inte skulle flyga iväg, gjorde jag det. Jag stod bakom kollegan som sågade när sågen slant och kapade min hand, säger Janis Bekmanis.

Han menar också att kollegan som höll i sågen inte var i skick att arbeta.

– Personen som sågade var full och inte uppmärksam på att sågen ”hoppade” ur sitt spår och kom allt närmre min hand. Han slant och min hand kom emellan och kapades.

Olyckan skylls på Janis

Janis Bekmanis transporterades akut till Södersjukhuset i Stockholm.

I brottsanmälan som upprättas samma dag som olyckan står att han sågat sig själv i handen. Även i Arbetsmiljöverkets slutsatser går den versionen igen. Den 28 september besöker Arbetsmiljöverket arbetsplatsen och på en förfrågan från polisen skriver de efter besöket att de inte kommer att göra någon åtalsanmälan:

”AT frångick instruktioner som var lämnade för arbetsuppgiften, brister i bolagets arbetsmiljöarbete bedöms inte ha orsakat olyckan”, står det i dokumentet.

Det var en fjärde person, arbetsledaren på Panton Construction, som berättar till Arbetsmiljöverket hur olyckan gick till:

”En arbetstagare skulle klyva en bräda med hjälp av en cirkelsåg, sågbladet kom emot handen av okänd anledning vilket resulterade i att han sågade sig i handen och började blöda kraftigt.”

Han har även angivit sig som vittne till Polisen. Trots att han, enligt Janis och Oleg, inte var på plats.

– Det var bara vi där, för i helvete, säger Oleg till Janis i ett inspelat samtal som Arbetaren tagit del av.

Efter olyckan har Oleg sagt upp sig från företaget och flyttat tillbaka till Lettland. Samtalet mellan honom och Janis bekräftar Janis version av olyckan.

– Det var så det var. En av oss tittade inte och en tänkte inte, säger Oleg.

Handen går inte att använda efter olyckan. Foto: Vendela Engström

I dokument som Arbetaren tagit fram uppger företrädare från huvudentreprenören, Panton Construction, bemanningsföretaget Enversa, där Janis var anställd och underentreprenören Jouzas Tentris handelsbolag, som var ansvarig för arbetsplatsen, andra versioner än den som låg till grund för Arbetsmiljöverkets beslut att inte göra åtalsanmälan.

När Panton och Jouzas Tentris handelsbolag den 12 oktober lämnar in sin utredning till Arbetsmiljöverket återkommer i stället en version som mer liknar den Janis berättar om. De skriver:

”2 timmar in på arbetsdagen tar den skadade arbetstagaren tillsammans med en annan arbetstagare ett beslut om att kapa en träregel längsmed långsidan. Verktyget de använder är en handhållen cirkelsåg. Den ena arbetstagaren fastnar troligen med maskinen vilket resulterade i att han slant med verktyget.”

Olika versioner av arbetsplatsolyckan

I ett annat dokument som Arbetaren tagit del av ser man att Janis Bekmanis litauiska arbetsköpare, bemanningsbolaget Enversa, har skickat dokument till Försäkringskassan där de skriver att de var två som sågade när olyckan skedde. De skriver:

”A colleague cut the board with a circle saw. Janis held the board. The saw stall jumped and cut off Janis hand.”

Historierna går alltså emot det som Arbetsmiljöverket angav när man beslutade att inte göra åtalsanmälan om arbetsmiljöbrott.

Efter olyckan har Janis Bekmanis inte någon rörlighet i fyra av hans fem fingrar. Han är högerhänt också måste nu lära sig använda vänsterhanden. Foto: Vendela Engström

Janis Bekmanis är besviken över att varken polis eller Arbetsmiljöverket kontaktat honom. Han ringde till polisen på 114 14 när han låg inne på sjukhuset för att ta reda på vad som händer i ärendet och fick då veta att hans ärende var nedlagt.

– När jag vaknade upp och fick veta att de ljög om vad som hänt, ringde jag polisen. De sa att de inte kunde göra något i efterhand, möjligheten för att göra ett utandningsprov var försent. Och de sa att det var en olycka och inte ett brott. När jag vaknade upp på sjukhuset hade jag ingen aning om att det skulle bli så här, att ingen skulle tro på mig och att alla ljuger, säger Janis Bekmanis.

”Säg att det var du som höll i sågen””

Janis och Oleg är inte anställda av Panton Construction, som egentligen bara har ansvar för arbetsmiljö kopplat till verktyg och maskiner på bygget. Panton har tagit in byggpersonal via Juozas Tentris handelsbolag och är de som bär på personalansvaret. De har i sin tur tagit in arbetskraft från det litauiska bemanningsbolaget Enversa.

Janis berättar även att en jurist på Enversa bad honom att ljuga för polisen om vad som skett.

”Om någon frågar, säg att det var du som höll i sågen”, berättar Janis att juristen uppmanat honom till.

Arbetaren har försökt nå juristen ett flertal gånger utan framgång.

Trots att Enversa tidigare skickat in ett dokument till Försäkringskassan där det står att en kollega råkade skära av Janis hand, skriver bolaget såhär till Arbetsmiljöverket den 16 december:

”Based on the collected documents and the conclusions of specialists, the victim himself is to blame for the accident. (How disappointing it would be not to admit it).”

– Det är oerhört sorgligt och allvarligt att ett bolag som skickar ut människor för att jobba i hela Europa ljuger när en olycka inträffar, säger Emil Boss förhandlingssekreterare i Stockholms LS av SAC, som Janis Bekmanis gick med i efter olyckan.

Varför tror du att företaget håller fast vid den här versionen?

Emil Boss
Emil Boss. Foto: Axel Green

– Jag får intrycket att de är oroliga för att olyckan ska skapa problem med svenska myndigheter. I stället undviker de arbetsmiljöansvaret och skyller allt på den drabbade, säger Emil Boss.

När Arbetaren ringer Arbetsmiljöverket menar de att deras roll är endast att samtala med arbetsköparna och se till så att de följer rätt arbetsmiljöregler som finns. Anette Wendel är sektionschef på Arbetsmiljöverket Öst och den som varit ansvarig för utredningen. Till Arbetaren säger hon att arbetet med arbetsplatsolyckor är svåra att utreda.

– Vi tittar på om det ska åtalsanmälas från vår sida. Vi avgör om vi vill lämna in en åtalsanmälan och det innebär inte att polisen måste göra detta. Viktigt att det framgår att Arbetsmiljöverket inte är de som ser till att det blir åtal utan vi talar om ifall vi kan se att man brustit i att följa Arbetsmiljölagen eller någon av föreskrifterna, säger Anette Wendel.

”Döljer att en person arbetat full på bygget”

Arbetaren har pratat med Jouzas Tentris, som hade personalansvar på platsen. Även han håller fast vid att Janis ska ha orsakat skadan själv.

– Så som jag förstår det var det Janis som höll i sågen och som orsakade olyckan. Men jag har hört flera versioner och jag kan inte avgöra vad som är sant, säger Juozas Tentris.

Janis menar även att Juozas Tentris var medveten om Olegs alkoholproblem och att han varit full på bygget.

– Om det som Janis berättar stämmer har Juozas brustit i personalansvaret. Det vill de kanske inte ge sken av till Arbetsmiljöverket. Janis bodde i förläggning med personen som kapade hans hand och han menar att den personen var berusad varje dag och att deras chef var väl medveten om det, men inte tog till tillräckliga åtgärder. Hade det här bara hänt av en olyckshändelse hade de inte haft incitament att ljuga. Här vill de dölja för Arbetsmiljöverket att det varit en person som arbetat full på bygget, utan att de gjort någonting, säger Emil Boss.

Men anklagelserna stämmer inte, menar Juozas.

– Jag har inte en alkoholmätare så hur ska jag veta om någon är full på jobbet? Dessutom förhörde polisen Oleg efter olyckan och de sa inget om att han var alkoholpåverkad, säger han.

Janis Bekmanis framtidsutsikter har påverkats dramatiskt av olyckan.

– Jag är väldigt ledsen. De första tre månaderna kämpade jag verkligen med att försöka förstå hur jag ska ta mig vidare. Hur ska jag överleva nu? Innan var jag en glad kille. Inte deprimerad utan mer positivt inställd till livet. Men nu känner jag bara sorg.

Janis Bekmanis. Foto: Vendela Engström

Tårar börjar rinna ner för hans kinder. Han är tagen av situationen han befinner sig i och försöker förklara den outhärdliga smärtan han kämpar med efter olyckan. Eftersom Janis Bekmanis inte har någon rörlighet i fyra av hans fem fingrar, måste han lära sig att använda vänsterhanden som inte är den hand han använder annars.

Trots smärtan och den traumatiska upplevelsen från olyckan tänker han inte ge upp. Han har planer på att jobba med reklam framöver.

– Det var min plan från början. Att komma hit och jobba, spara mina pengar och sedan starta ett it-företag i Lettland, säger Janis Bekmanis.

Publicerad Uppdaterad
11 timmar sedan
51 personer dog på sina jobb 2025
Transportbranschen var som så ofta tidigare hårt utsatt för arbetsplatsolyckor. Foto: Johan Nilsson/TT

Mörka statistiken: De dog på jobbet 2025


Omkring en arbetare i veckan dog på sitt jobb runt om i Sverige under 2025. Det visar Arbetsmiljöverkets statistik från förra året.

Klämolyckor, fall från hög höjd och mördad i tjänsten. Det är bara några av de tragiska händelser som ledde till att en vuxen person aldrig kom hem från sitt jobb under förra året.

Sammanlagt omkom minst 51 personer på sina jobb under 2025. En ökning med sex personer jämfört med året innan. Bara vid förra årets slutskede, i samband med stormen Johannes, dog två personer sedan de jobbat med det riskfyllda röjningsarbetet ute i de värst drabbade områdena.

Transportbranschen hårt drabbad

Av de döda var minst tio kvinnor. Sex av dessa mördades vid skolskjutningen i Örebro den 4 februari. Två av de 51 omkomna var också frivilliga inom militären som dog under en flygövning i början av hösten.

Den bransch som återigen drabbades allra hårdast av dödsolyckor var transport. Där omkom minst 12 chaufförer på sina jobb.

Publicerad
7 dagar sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Alva
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Agnes Lansrot SAC:s generalsekreterare
Agnes Lansrot är SAC Syndikalisternas nya generalsekreterare. Foto: Vendela Engström

Agnes Lansrot blir SAC:s nya general­sekreterare

I helgen valde SAC Syndikalisterna en ny generalsekretare: Agnes Lansrot. Hon efterträder Gabriel Kuhn som haft posten sedan 2023.

Hur känns det att bli vald till SAC:s generalsekreterare? 

– Jätteroligt, känns fint att ha fått det förtroendet från medlemmarna att få representera SAC.

Hur ser du på rollen som generalsekreterare?

– Den är lite av en blandning av två saker. Dels att representera SAC utåt, dels innefattar den sekreterarbiten som handlar om det interna och att få det att fungera. Jag tänker att det kommer bli en spännande kombination och blandning av uppgifter. 

Är det något speciellt du ser fram emot?

– Vi har precis beslutat många spännande saker på kongressen som jag tänker att jag kommer få vara med och förverkliga och försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för. Under kongressen tänkte jag mycket på att när alla LS får chans att mötas så är det många bra saker som händer, så jag vill gärna vara med och främja mer dialog mellan LS. Att ha mer kontakt med alla LS känns som en av de roligaste uppgifterna.

Vad behövs för att fler ska välja att organisera sig fackligt inom SAC framöver?

– Att kunna vara medlem oavsett var i landet du bor eller oavsett vilket språk du pratar kommer underlättas utifrån beslut som fattades under kongressen. Ett medlemskap ska inte vara beroende av att bo i en ort med en resursstark LS, eller att du ska ha ett svenskt personnummer och prata svenska. När vi möjliggör medlemskap för fler personer så tror jag att det kommer locka fler medlemmar.


Publicerad Uppdaterad