Nästan hela Janis Bekmanis högerhand sågades av i samband med en arbetsplatsolycka på ett bygge. Ord står mot ord och Arbetsmiljöverket och Polisen har lagt ned utredningen. För honom har livet vänts upp och ned. Foto: Vendela Engström

Handen kapades: ”Bemannings­­­bolaget bad mig ljuga om olyckan”

Janis Bekmanis högerhand sågades av till 80 procent i en arbetsplatsolycka. Handen gick att rädda, men han kan inte använda den längre. Nu har både Polisen och Arbetsmiljöverket avskrivit det som en olycka som Janis orsakat sig själv, utan att ens ha tagit kontakt med honom.

Arbetaren har tagit del av dokument där arbetsköparen uppger andra versioner än vad som lämnades till Arbetsmiljöverket och polisen.

När han vaknade upp på sjukhuset efter en 16 timmar lång operation var smärtan det enda han kunde tänka på.

– Min arm var gipsad och jag förstod inte riktigt vad som hade hänt, när jag vaknade till. Men jag kunde se mina fingrar och var glad att de fanns kvar. Men sen insåg jag att jag inte kunde röra på dem. Då fick jag panik, berättar Janis Bekmanis.

När Janis Bekmanis behövde pengar tvekade han inte på att ta anställning hos ett litauiskt bemanningsbolag. Han skulle över till Sverige för att arbeta som inhyrd personal på ett bygge. Men han hann bara jobba i två veckor innan han blev skadad.

Dagen då handen sågades av

Morgonen för olyckan, den sjätte september 2022 vaknade han som vanligt, drack en kopp te med två sockerbitar, ordnade med en macka och klädde på sig. Precis som han gjort den korta tid han befunnit sig i Sverige. Sedan körde han två andra byggarbetare från huset de bodde i till byggarbetsplatsen där jobbet fanns.

Vad som sedan skedde är omtvistat och versionerna om vad som hände går isär. Det som dock talar för det Janis Bekmanis uppger är det faktum att han är högerhänt, och då håller man i regel en såg med höger hand, vilket gör det svårt att såga sig i densamma.

Bild från olycksplatsen.

Enligt Janis Bekmanis var det tre personer på bygget dagen då olyckan inträffade. En av dem, låt oss kalla honom Oleg, och Janis var på samma våning för att såga. Den andre befann sig på våningen under.

– Jag höll i en träbräda som skulle sågas till på längden. Eftersom träbitarna var ganska långa och någon behövde hålla i dem för att de inte skulle flyga iväg, gjorde jag det. Jag stod bakom kollegan som sågade när sågen slant och kapade min hand, säger Janis Bekmanis.

Han menar också att kollegan som höll i sågen inte var i skick att arbeta.

– Personen som sågade var full och inte uppmärksam på att sågen ”hoppade” ur sitt spår och kom allt närmre min hand. Han slant och min hand kom emellan och kapades.

Olyckan skylls på Janis

Janis Bekmanis transporterades akut till Södersjukhuset i Stockholm.

I brottsanmälan som upprättas samma dag som olyckan står att han sågat sig själv i handen. Även i Arbetsmiljöverkets slutsatser går den versionen igen. Den 28 september besöker Arbetsmiljöverket arbetsplatsen och på en förfrågan från polisen skriver de efter besöket att de inte kommer att göra någon åtalsanmälan:

”AT frångick instruktioner som var lämnade för arbetsuppgiften, brister i bolagets arbetsmiljöarbete bedöms inte ha orsakat olyckan”, står det i dokumentet.

Det var en fjärde person, arbetsledaren på Panton Construction, som berättar till Arbetsmiljöverket hur olyckan gick till:

”En arbetstagare skulle klyva en bräda med hjälp av en cirkelsåg, sågbladet kom emot handen av okänd anledning vilket resulterade i att han sågade sig i handen och började blöda kraftigt.”

Han har även angivit sig som vittne till Polisen. Trots att han, enligt Janis och Oleg, inte var på plats.

– Det var bara vi där, för i helvete, säger Oleg till Janis i ett inspelat samtal som Arbetaren tagit del av.

Efter olyckan har Oleg sagt upp sig från företaget och flyttat tillbaka till Lettland. Samtalet mellan honom och Janis bekräftar Janis version av olyckan.

– Det var så det var. En av oss tittade inte och en tänkte inte, säger Oleg.

Handen går inte att använda efter olyckan. Foto: Vendela Engström

I dokument som Arbetaren tagit fram uppger företrädare från huvudentreprenören, Panton Construction, bemanningsföretaget Enversa, där Janis var anställd och underentreprenören Jouzas Tentris handelsbolag, som var ansvarig för arbetsplatsen, andra versioner än den som låg till grund för Arbetsmiljöverkets beslut att inte göra åtalsanmälan.

När Panton och Jouzas Tentris handelsbolag den 12 oktober lämnar in sin utredning till Arbetsmiljöverket återkommer i stället en version som mer liknar den Janis berättar om. De skriver:

”2 timmar in på arbetsdagen tar den skadade arbetstagaren tillsammans med en annan arbetstagare ett beslut om att kapa en träregel längsmed långsidan. Verktyget de använder är en handhållen cirkelsåg. Den ena arbetstagaren fastnar troligen med maskinen vilket resulterade i att han slant med verktyget.”

Olika versioner av arbetsplatsolyckan

I ett annat dokument som Arbetaren tagit del av ser man att Janis Bekmanis litauiska arbetsköpare, bemanningsbolaget Enversa, har skickat dokument till Försäkringskassan där de skriver att de var två som sågade när olyckan skedde. De skriver:

”A colleague cut the board with a circle saw. Janis held the board. The saw stall jumped and cut off Janis hand.”

Historierna går alltså emot det som Arbetsmiljöverket angav när man beslutade att inte göra åtalsanmälan om arbetsmiljöbrott.

Efter olyckan har Janis Bekmanis inte någon rörlighet i fyra av hans fem fingrar. Han är högerhänt också måste nu lära sig använda vänsterhanden. Foto: Vendela Engström

Janis Bekmanis är besviken över att varken polis eller Arbetsmiljöverket kontaktat honom. Han ringde till polisen på 114 14 när han låg inne på sjukhuset för att ta reda på vad som händer i ärendet och fick då veta att hans ärende var nedlagt.

– När jag vaknade upp och fick veta att de ljög om vad som hänt, ringde jag polisen. De sa att de inte kunde göra något i efterhand, möjligheten för att göra ett utandningsprov var försent. Och de sa att det var en olycka och inte ett brott. När jag vaknade upp på sjukhuset hade jag ingen aning om att det skulle bli så här, att ingen skulle tro på mig och att alla ljuger, säger Janis Bekmanis.

“Säg att det var du som höll i sågen””

Janis och Oleg är inte anställda av Panton Construction, som egentligen bara har ansvar för arbetsmiljö kopplat till verktyg och maskiner på bygget. Panton har tagit in byggpersonal via Juozas Tentris handelsbolag och är de som bär på personalansvaret. De har i sin tur tagit in arbetskraft från det litauiska bemanningsbolaget Enversa.

Janis berättar även att en jurist på Enversa bad honom att ljuga för polisen om vad som skett.

”Om någon frågar, säg att det var du som höll i sågen”, berättar Janis att juristen uppmanat honom till.

Arbetaren har försökt nå juristen ett flertal gånger utan framgång.

Trots att Enversa tidigare skickat in ett dokument till Försäkringskassan där det står att en kollega råkade skära av Janis hand, skriver bolaget såhär till Arbetsmiljöverket den 16 december:

”Based on the collected documents and the conclusions of specialists, the victim himself is to blame for the accident. (How disappointing it would be not to admit it).”

– Det är oerhört sorgligt och allvarligt att ett bolag som skickar ut människor för att jobba i hela Europa ljuger när en olycka inträffar, säger Emil Boss förhandlingssekreterare i Stockholms LS av SAC, som Janis Bekmanis gick med i efter olyckan.

Varför tror du att företaget håller fast vid den här versionen?

Emil Boss
Emil Boss. Foto: Axel Green

– Jag får intrycket att de är oroliga för att olyckan ska skapa problem med svenska myndigheter. I stället undviker de arbetsmiljöansvaret och skyller allt på den drabbade, säger Emil Boss.

När Arbetaren ringer Arbetsmiljöverket menar de att deras roll är endast att samtala med arbetsköparna och se till så att de följer rätt arbetsmiljöregler som finns. Anette Wendel är sektionschef på Arbetsmiljöverket Öst och den som varit ansvarig för utredningen. Till Arbetaren säger hon att arbetet med arbetsplatsolyckor är svåra att utreda.

– Vi tittar på om det ska åtalsanmälas från vår sida. Vi avgör om vi vill lämna in en åtalsanmälan och det innebär inte att polisen måste göra detta. Viktigt att det framgår att Arbetsmiljöverket inte är de som ser till att det blir åtal utan vi talar om ifall vi kan se att man brustit i att följa Arbetsmiljölagen eller någon av föreskrifterna, säger Anette Wendel.

“Döljer att en person arbetat full på bygget”

Arbetaren har pratat med Jouzas Tentris, som hade personalansvar på platsen. Även han håller fast vid att Janis ska ha orsakat skadan själv.

– Så som jag förstår det var det Janis som höll i sågen och som orsakade olyckan. Men jag har hört flera versioner och jag kan inte avgöra vad som är sant, säger Juozas Tentris.

Janis menar även att Juozas Tentris var medveten om Olegs alkoholproblem och att han varit full på bygget.

– Om det som Janis berättar stämmer har Juozas brustit i personalansvaret. Det vill de kanske inte ge sken av till Arbetsmiljöverket. Janis bodde i förläggning med personen som kapade hans hand och han menar att den personen var berusad varje dag och att deras chef var väl medveten om det, men inte tog till tillräckliga åtgärder. Hade det här bara hänt av en olyckshändelse hade de inte haft incitament att ljuga. Här vill de dölja för Arbetsmiljöverket att det varit en person som arbetat full på bygget, utan att de gjort någonting, säger Emil Boss.

Men anklagelserna stämmer inte, menar Juozas.

– Jag har inte en alkoholmätare så hur ska jag veta om någon är full på jobbet? Dessutom förhörde polisen Oleg efter olyckan och de sa inget om att han var alkoholpåverkad, säger han.

Janis Bekmanis framtidsutsikter har påverkats dramatiskt av olyckan.

– Jag är väldigt ledsen. De första tre månaderna kämpade jag verkligen med att försöka förstå hur jag ska ta mig vidare. Hur ska jag överleva nu? Innan var jag en glad kille. Inte deprimerad utan mer positivt inställd till livet. Men nu känner jag bara sorg.

Janis Bekmanis. Foto: Vendela Engström

Tårar börjar rinna ner för hans kinder. Han är tagen av situationen han befinner sig i och försöker förklara den outhärdliga smärtan han kämpar med efter olyckan. Eftersom Janis Bekmanis inte har någon rörlighet i fyra av hans fem fingrar, måste han lära sig att använda vänsterhanden som inte är den hand han använder annars.

Trots smärtan och den traumatiska upplevelsen från olyckan tänker han inte ge upp. Han har planer på att jobba med reklam framöver.

– Det var min plan från början. Att komma hit och jobba, spara mina pengar och sedan starta ett it-företag i Lettland, säger Janis Bekmanis.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
2 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Foto: Joakim Ståhl SVD / TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Bill Gates pyramid

Jag är en av tusen slavar som bygger åt Microsoft
utanför Gävle, Nordens största serverhall.
Vi kom från elva länder hit, för lönsamhetens skull,
driften blir billig där luften är kall.

Men kallare är människohjärtat som jagar oss
att likna människor mindre än maskiner.
Kropparna går sönder och psykena de knäcks.
Vi svettas fastän nordanvinden viner.

Vi får ingen sjuklön, jobbar sex dagar av sju,
en som stod på sig fick gå samma dag.
Vinden bortom grinden bär dock på löftet om vad
många kan bli, om ensam är svag.

Bakom varje mjukvara, varje moln och app
finns år av slit och slitna människohänder.
Du bakom din skärm, kom ihåg vad jag har sagt.
Tänk ibland på oss som kom från elva länder.

Publicerad Uppdaterad