I juni 2021 beslutade trafiknämnden att tågvärdarna på pendeltågen i Stockholm ska ersättas med övervakningskameror. Sedan dess har lokförare och tågvärdar återkommande protesterat mot beslutet. Ingela Gustafsson har arbetat 27 år som tågvärd och väljer nu att helt lämna branschen. Arbetaren följde med henne en dag på jobbet.
Det är en tidig decembermorgon strax innan jul och på den inglasade pendeltågsperrongen i Stockholm City står ett fyrtiotal resenärer och huttrar i vinterkylan. Varje gång ett pendeltåg anländer till perrongen måste en kundservicevärd i gul väst finnas tillgänglig för att öppna plattformsdörrarna framför hyttdörrarna från utsidan.
Anledningen är de nya övervakningskamerorna som installerats intill hytterna på pendeltågen. Övervakningskamerans sensorer stör mekaniken i de inglasade dörrarna, som därför vägrar att öppna sig.
Tågvärdar har klagat på att de skadar ryggen när de manuellt behöver nödöppna dörrarna till hytterna inifrån, och därför har MTR tillfälligt placerat kundservicevärdar utanför på perrongen på de inglasade stationerna i Odenplan och Stockholms city.
Kanske går det att justera övervakningskamerorna så att glasdörrarnas sensorer funkar i framtiden, kanske inte. Nu har nödöppningshandtagen på dörrarna börjat gå sönder för att de öppnats på fel sätt så många gånger.
Övervakningskameran har svårt att filma perrongen, eftersom kameran endast täcker någon halvmeter av gångavståndet. Och den tjocka glasväggen är i vägen.
– Nästa gång tar jag med mig en termometer hit och sedan går jag upp till MTR:s huvudkontor, så får de se hur mycket vi fryser utan arbetskläder, säger en kundservicevärd ironiskt.
Det har även varit svårt för MTR att hitta personal som kan arbeta med dörröppningarna på de inglasade stationerna. Anledningen till problemen med plattformsdörrarna är att man kraftigt reducerat tågvärdarna, enligt planen att ersätta dem med ny teknik och övervakningskameror.
I december skulle 30 procent av pendeltrafiken rulla utan tågvärd, men eftersom lokförarna vägrade köra tågen utan kollegor kunde det inte bli så. Nu har MTR i stället reducerat trafiken.
Ingela Gustafsson, tågvärd
Beslutet fattades i juni 2021 och kom som en chock för personalen, lagom till semestern och utan förvarning. Regionen har räknat med att spara uppemot 150 miljoner kronor i personalkostnader varje år. Men själva investeringen i monitorer och kameror har redan budgeterats till 293 miljoner kronor, och kostnaderna förväntas stiga. Trots att beslutet lagts på is och ska utredas har MTR, som driver kollektivtrafiken, börjat rulla ut de första tågen utan tågvärd i december 2022. Många lokförare känner en stor oro och vägrar köra tågen ensamma.
De omkring 350 tågvärdarna har digitalt fått fylla i enkäter om vad de skulle vilja arbeta med i stället inom MTR. De erbjuds andra yrken och vidareutbildningar inom företaget, såsom lokförare, växlare eller stationsvärd. Några har nu hoppat på utbildningar, men många tågvärdar – och även lokförare – väljer i stället att helt lämna branschen.
Avvecklingen av tågvärdarna ska pausas av Trafiknämnden i början av året och en oberoende utredning från Trafikförvaltningen tillsättas.
Det var från början ett vallöfte från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att riva upp beslutet. Men Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna backade senare, i avvaktan på utredningen.
Fortfarande får varken förare eller tågvärdar någon information om framtidsplanerna för pendeltågen. Och MTR fortsätter omplacera tågvärdar.
Även lokförarna protesterar mot beslutet, som togs av den tidigare högerstyrda trafiknämnden. Många känner sig otrygga i att arbeta ensamma på pendeltågen. Under en arbetsdag behöver en lokförare ansvara för uppemot 1700 resenärer.
– MTR har försökt rulla ut 30 procent av tågen utan tågvärd i olika omgångar efter sommaren. Men då började övervakningskamerorna lossna från tågen och man behövde snabbt hitta en lösning. Nu verkar kamerorna sitta bättre, men det hjälper inte då monitorerna ofta visar fel, eller ingen bild alls, berättar Ingela Gustafsson, tågvärd.
Hon är en av de tågvärdar som till följd av personalpolitiken nu bestämt sig för att lämna tågbranschen och MTR. Detta efter 27 år i yrket i Stockholms kollektivtrafik.
Förarna har inte haft möjlighet att öva på det nya arbetssättet, då tekniken inte fungerar.
– I december skulle 30 procent av pendeltrafiken rulla utan tågvärd, men eftersom lokförarna vägrade köra tågen utan kollegor kunde det inte bli så. Nu har MTR i stället reducerat trafiken, fortsätter Ingela.
Efter årskiftet har trafiken återgått till vanligt körschema, uppger lokförare Arbetaren talat med. De säger att endast två procent av tågen rullar utan tågvärd.
Tidigare följde jag ett schema med fasta arbetstider, men nu har allting blivit kaos.
Ingela Gustafsson, tågvärd
Ingela Gustavsson tar emot i en förarhytt den här morgonen, tillhörande ett tåg av typen X60 som avgår 07.24 mot Södertälje hamn. Det är hennes andra pass den här dagen. Hon berättar för mig att hon stigit upp 02.40 på morgonen för att ta nattbuss till jobbet.
Eftersom det nu råder brist på tågvärdar ändras schemat ofta i sista stund, ungefär som om hon arbetade på ett bemanningsföretag.
Hon visar ett plottrigt veckoschema på arbetsverktyget “Amigo”, som används på mobiltelefon och läsplatta i hytten.
– Tidigare följde jag ett schema med fasta arbetstider, men nu har allting blivit kaos. I går fick jag åka taxi till Jakobsberg för att påbörja skiftet långt borta från där jag bor, sedan åka till Bålsta och därefter till Stockholm City för min första rast. Att tvingas gå upp klockan två på natten för att ta taxi eller nattbuss blir lite väl tidigt även för en morgonpigg person som mig, suckar Ingela Gustafsson.
På varje pendeltåg arbetar två personer: en lokförare och en tågvärd. Lokföraren sitter i en hytt längst fram i tåget, och tågvärden i någon av de mittersta hytterna på ett långt tåg eller i sluthytt på ett kort tåg. De kommunicerar med varandra genom en högtalare som manövreras med en spak i hytten.
Tåget rullar ut i den becksvarta decembermorgonen. Kontaktledningen avtecknar sig mot himlen utanför fönstret.
Ingela Gustafsson fäller upp läsplattan för att uppdatera sig om trafikläget och eventuella banarbeten och förseningar den här dagen. Information hon måste hålla i huvudet inför frågor från undrande resenärer.
Ingela Gustafsson växte upp i Småland, och flyttade efter studenten till Stockholm för att jobba. I två år arbetade hon svart som barnflicka i Saltsjöbaden och därefter ett år som städare på Södersjukhuset. Det var av sin syster hon fick tips om tågvärdsyrket, som på den tiden drevs av SJ.
Ingela Gustafsson skickade in en spontanansökan och fick napp. Hon fick gå på hälsokontroll och anställningsintervju, och slutligen påbörja yrkesutbildningen i Flemingsberg 1995.
Besättningen på tågen har alltid sett likadan ut – en lokförare och en tågvärd.
– Men när jag började på nittiotalet var tågen inte så automatiserade. Man var ofta tvungen att reparera saker själv och alltid ha en skruvmejsel till hands. Ett tag var vi tågvärdar även konduktörer, säger Ingela Gustafsson.
Tågvärdar på MTR har rätt till 30 minuter betald rast och så kallad “gångtid” mellan stationerna. Men ofta måste Ingela Gustavsson äta sina måltider i hytten, eftersom schemat är så pressat.
– På en rast hinner du med ett toalettbesök och i bästa fall att mikra maten, säger hon.
Drygt en halvtimme senare stannar tåget. Personalrummet ligger i en stationsbyggnad i rött tegel alldeles intill Södertälje hamns station. Köket är pyntat med adventsljusstakar och röda julblommor, och de två mikrovågsugnarna går varma.
Arbetaren frågar några av Ingela Gustafssons kollegor vid fikabordet om vad de tänker om beslutet att ta bort tågvärdarna. Ingen är positiv till förändringen och flera skrattar ironiskt.
– Det är helt sjukt. Det kommer aldrig gå vägen, svarar en lokförare som snart ska gå på sitt skift.
Ingela hinner småprata lite med sina kollegor och värma maten i mikrovågsugnen. En kort rökpaus och sedan bär det av till dagens tredje pass, från Södertälje hamn till Uppsala central och tillbaka.
Från sin hytt kommunicerar hon med lokföraren längst fram i tåget.
“Hej Jens 2539, du har Ingela här i hytten, 3160. I dag har jag sällskap av en journalist och hon har tillstånd.
“Hej Ingela! Okej då vet jag”.
“Kör du till Uppsala?
“Nej jag hoppar på city idag”
“Där ser man, då vet jag. Då kör vi den här svängen”.
Under en arbetsdag är det många arbetsuppgifter som ska hinnas med. Vid nästan varje station måste Ingela göra utrop på svenska och engelska, samt öppna och stänga dörrar. Så fort tåget stannar går hon ut på perrongen för att kontrollera att allting står rätt till.
Hon kan till skillnad från en övervakningskamera till exempel se ifall en rullstolsburen person befinner sig i mitten på perrongen, och hjälpa denna ombord.
– Om jag vet att nästa tåg inte går förrän om en halvtimme och personen har svårt att hinna ombord, så brukar jag låta tåget dröja en minut. En minut vi enkelt kan ta igen i nästa resväg.
Med de nya övervakningskamerorna installerade kommer det bli svårare för personer med funktionsvariation att spontant ta del av kollektivtrafiken på samma sätt. Pendeltågsbesök med rullstol kan behöva föranmälas. I stället för tågvärdar förväntas personalen lämna biljettluckorna och hjälpa rullstolsburna resenärer.
I sin hytt har Ingela Gustafsson tillgång till övervakningskamerorna inuti vagnarna.
Om det blir stökigt i tåget kan jag slå larm. Numera vill SL att resenärerna själva ska kommunicera säkerhetsfrågor till dem med hjälp av en app.
Ingela Gustafsson, tågvärd
– Om det är lördagskväll och jag ser att en ung tjej somnat på sätet, brukar jag hålla ett extra öga på henne. Om det blir stökigt i tåget kan jag slå larm. Numera vill SL att resenärerna själva ska kommunicera säkerhetsfrågor till dem med hjälp av en app, men det kan ändå vara skönt för resenärerna att veta att vi tågvärdar finns där för dem.
När tåget slutligen anländer till Uppsala går Ingela Gustafsson en rond genom tåget, för att se att inga föremål glömts kvar i vagnarna. Den här dagen hittar hon endast ett par vantar. Hon hinner ta en kvarts paus nere vid statyn på torget innan det är dags för pendeltåget att rulla tillbaka till Stockholm.
Banarbete pågår i Knivsta och därför kommer pendeltåget inte att stanna vid den stationen. Nu vet flera resenärer inte vad de ska göra. En ung kille i tonåren frågar Ingela Gustafsson om vilken anslutning han ska ta.
– Du kan åka med till Arlanda och byta där, det tar tre minuter. Eller så tar du nästa, det förlorar du tio minuter på.
MTR menar att automatiseringen i form av övervakningskameror inte kommer att försämra säkerheten eller servicen för vare sig resenärer eller personal.
I stället för tågvärdar ska man införa ett så kallat “operativt trafikstöd”, OTS, som ska hjälpa lokförare under sträckorna. Anställda ska åka runt i bil och assistera lokförarna när de kallar på hjälp.
– Men det krävs att det finns en bilväg. Om en lokförare bli stående någonstans utan väganslutningar, eller kanske till och med inuti en tunnel, så blir det ju väldigt svårt att få dit hjälp snabbt, säger Ingela Gustafsson.
Flera gånger i sitt yrkesliv har hon varit med om att olyckor skett på spåret. En stökig fredagskväll för några år sedan räddade hon en person från att råka ut för en allvarlig trafikolycka.
– Jag såg ett ungt berusat par stå och vingla på perrongen i Södertälje. Tjejen gick ombord på tåget och dörrarna stängdes. Men magkänslan sa åt mig att något inte stod rätt till, och jag kastade ett extra öga i backspegeln på perrongen. Och mycket riktigt, när jag tittade ut hade killen ramlat och nästan hamnat på spåret. Jag fick trycka på nödknappen och ringa till min kollega i förarhytten. Den kvällen hade kunnat sluta illa, berättar Ingela Gustafsson.
Just ett ökande antal olyckor och bristande säkerhet fruktar lokförarna som nu protesterar mot beslutet.
Johanna Edvinsson har arbetat som lokförare på MTR i fyra år. Hon säger att hon inte kommer att vilja fortsätta arbeta kvar på företaget om tågvärdarna försvinner från pendeltågen.
Vi träffas under rusningstid på centralstationen. Johanna Edvinsson har precis gått på julledighet, men har svårt att slappna av eftersom hon oroar sig för sina kollegor.
Hur tycker att kamerorna fungerar dåligt och att bilderna brister i kvalitén.
– De blinkar som ett dåligt flipperspel och visar oss lokförare grusiga bilder. Är det mörkt ute blir det svart i kameralinsen, om det är rusningstrafik är det svårt att se var människor går. Det är tolv små bilder stora som Iphone-skärmar som vi ständigt ska ha koll på, samtidigt som vi kör tåg och ska läsa trafiksignaler. Det är omöjligt att ersätta våra kollegors jobb med en kamera, suckar hon.
Jag skulle inte känna mig trygg ensam ombord på tåget med uppemot 1700 resenärer. Tänk om det sker en olycka? Om jag svimmar?
Johanna Edvinsson, lokförare
Hon säger att stämningen bland personalen på MTR är orolig och stressad.
– Vi får ingen klarhet i saker och får bara höra lögner om vad orsaken till den reducerade trafiken är. Vi får inte stöd eller utbildning. Vi har endast fått titta på en liten powerpoint. De säger “är ni redo att börja köra utan tågvärdar” och så säger vi nej, och sedan händer ingenting.
Johanna Edvinsson säger att hon tidigare trivts bra med jobbet, men att hon nu har en ständig klump i magen.
– De verkar tro att det bara handlar om att öppna och stänga dörrar, men det handlar om så mycket mer. Jag skulle inte känna mig trygg ensam ombord på tåget med uppemot 1 700 resenärer. Tänk om det sker en olycka? Om jag svimmar? Tågvärdarna är min trygghet. De märker direkt om de inte får kontakt med mig och agerar därefter.
Enligt pendelklubben Seko har inte mindre än 63 lokförare lämnat branschen till följd av MTR:s personalpolitik de senaste två åren. Dessutom har många sjukskrivit sig och flera pensionerat sig i förtid.
Seko pendelklubben, som organiserar tågvärdarna, har protesterat och anordnat flera demonstrationer ända sedan region Stockholm och Kristoffer Tamson, det moderata före detta trafikregionrådet i trafiknämnden, fattade beslutet.
I en skrivelse till trafiknämnden anför de att miljontals kronor slösas bort på kamerasystemet, och att beslutet orsakat “personalflykt, påtvingade omplaceringar, stress, oro, uppgivenhet och vantrivsel som resulterat i personalbrist och inställda tåg”.
– Vi har alla argument med oss när det kommer till att stoppa beslutet, med hänvisning till säkerheten och anständiga arbetsvillkor. Tågvärdarna ska vara kvar och kameraprojektet skrotas, säger Rainer Andersson, ordförande för Pendelklubben Seko.
Det finns så många lokförare som mår psykiskt dåligt av det här. Att ta bort tågvärdarna är förenat med stora risker, både för resenärer och lokförare.
Moa Friman, Rör inte min tågvärd
Kampanjen “Rör inte min tågvärd” startades strax efter beslutet klubbades i trafiknämnden. Det är ett tvärfackligt nätverk, där även medlemmar i Stockholms LS av SAC ingår, som organiserar lokförare på pendeln. I skrivande stund har de samlat in 17 000 namnunderskrifter i protest mot beslutet.
– Det finns så många lokförare som mår psykiskt dåligt av det här. Att ta bort tågvärdarna är förenat med stora risker, både för resenärer och lokförare, säger Moa Friman, lokförare och aktiv i nätverket.
Hon är övertygad om att det kommer bli fler stillastående tåg framöver, och att lokförare kommer att vägra köra tågen utan sina kollegor.
– MTR verkar tro att det handlar om att vi förare ska vänja oss vid ny teknik, medan majoriteten av lokförarna menar att det handlar om allvarliga försämringar i arbetsmiljö och säkerhet. Det finns någon teori som heter förändringens fyra rum, där de anställda ska gå från rum till rum och till slut acceptera den nya förändringen. MTR stirrar sig blinda på det här. De förstår inte att vi säger att det brinner i nästa rum, och att vi kommer att bli utbrända, fortsätter hon.
I slutet av december inträffade en incident strax utanför Rönninge då ett helt pendeltåg behövde evakueras. Lotta Hintze, tågvärd, var med under evakueringen.
– Jag arbetade med en nyexad förare, som aldrig varit med om en evakuering tidigare. Det blev ett fordonsfel och elen stängdes av. Det var helt dött i förarens radio. Föraren sade att vatten läckt in i batterierna. Driftledningscentralen och MTR tyckte att resenärerna skulle gå promenera med oss på det grusiga spåret tillbaka till Rönninge station, 400 meter i kolsvart mörker. Jag sa till föraren att det inte var en bra idé. Ingen “OTS”, det operativa trafikstödet, syntes till.
Föraren och Lotta fick evakuera tåget tillsammans, och efter några timmar kunde det bärgas.
– Resenärerna var ändå nöjda och tackade mig efteråt. Men vi hade aldrig klarat av att evakuera tåget om vi inte varit två. Incidenten visar i en risk- och säkerhetsanalys att det inte fungerar för förare att arbeta ensamma ombord, säger Lotta Hintze.
När Arbetaren skriver till region Stockholm och ber om en ansvarsintervju med Anton Fendert, som är nuvarande trafikregionråd, skriver Miljöpartiets pressekreterare att han avböjer intervju.
”Frågan om tågvärdarna håller på att utredas just nu, precis som vi tidigare kommunicerat att vi kommer att göra. Eftersom det är en pågående utredning så vill vi inte föregå den”, skriver Elina Jansson, pressekreterare för Miljöpartiet Region Stockholm i mejlet.
Hon skriver vidare att verkställandet av ”pausen” om att stoppa avvecklingen av tågvärdarna ska fattas på årets första trafiknämndsmöte den 24 januari.
Joakim Sundh, vd på MTR Pendeltågen och ytterst ansvarig för personalen, uppger i en telefonintervju med Arbetaren att han inte vet om att utredningen tillsatts. Han menar att minst 30 procent av pendeltågen, ”enligt planen”, ska rulla med reducerad personal i februari.
– Vi har ingen information om att det pågår en utredning inom trafikförvaltningen. Jag vet inte vilken utredning du pratar om. Jag har löpande dialog med trafikförvaltningen som klart och tydligt säger att vi fortsätter projektet precis enligt plan, säger Joakim Sundh.
Han menar att övervakningskamerorna som ska ersätta tågvärdarna kommer att fungera bra i trafiken.
– Den här tekniken finns och fungerar alldeles utmärkt på flera ställen i världen. Det här inget som sker i Stockholm för första gången. Tekniken finns och är beprövad, säger Joakim Sundh i en längre ansvarsintervju med Arbetaren.
Åter till Ingelas tågvärdshytt. Pendeltåget har nu rusat förbi Knivsta tillbaka mot Stockholm, utan att stanna på grund av banarbetet.
Vad kommer du sakna mest med tågvärdsyrket?
– Det här med att hjälpa människor, det kan man ju göra även på andra jobb, även inom vården. Det är kollegorna helt klart. Fastän mycket är förstört och splittrat till följd av personalpolitiken, är det dem jag kommer sakna mest.
Ingela Gustafsson tvekar lite innan hon fortsätter.
– Och så att man känner att man har gjort något bra. Det är ju så lätt att göra något bra för någon annan. Och skulle det bli lite tokigt så får jag ju en ny chans. När jag väl kommer fram till slutstationen och har vinkat hejdå till alla mina resenärer, ja då kommer det ju ett nytt tåg. Och då får jag en ny chans att göra något lite bättre eller annorlunda.
Men du känner inte att du vill komma tillbaka?
– Jag vet inte, det är kluvet.
