Rava Heoris i den lilla byn Rullbo i nordvästra Hälsingland oroar sig för den kommande vintern. Inflation, rekordhöga el- och bränslepriser samt långa avstånd till arbete och samhällsservice gör att hon jobbar sju dagar i veckan för att få det att gå ihop.
November 2022 och bara veckor kvar till att den förmodade kylan slår till på allvar. Den kommande så kallade ”krisvintern” har fått många att dra öronen åt sig och se över sina utgifter. Andra har det betydligt tuffare än så och lever med rädslan att pengarna inte ens kommer att räcka till det allra mest nödvändiga som mat, hyra och el när räkningarna blir för tunga.
Med inflation, stigande mat- el- och bränslepriser, Rysslands krig i Ukraina och en allmänt svajig omvärld har det blivit dyrt att leva.
På få ställen märks det tydligare än på landets landsbygder. Där bor omkring 34 procent av Sveriges befolkning, enligt jordbruksverkets statistik.
En dryg mil utanför Los bor Rava Heoris i den lilla byn Rullbo. Orten med knappt 400 invånare ligger mitt emellan Ljusdal och Sveg i nordvästra Hälsingland, precis på gränsen mot både Dalarna och Härjedalen, och just där det storslaget vackra Orsa Finnmark tar sin början.
Rava Heoris är lärare i grunden och arbetar sedan i höstas som resurspedagog i Sveg, sex mil från hemmet, under veckorna. Innan dess jobbade hon som vikarierande vårdbiträde och på helgerna tar hon därför extrapass på äldreboendet i Los för att få det att gå ihop.
Milen i bil är många och timmarna bakom ratten långa.
Nu lägger hon pappren med de egna uträkningarna på borde framför oss och tittar ut genom fönstret. Siffror och kilometer som äter upp en betydande del av lönen. Nästan 6000 kronor i bensin bara för att ta sig till jobbet varje månad har gjort att hon i stället hyr en övernattningslägenhet i Sveg, intill jobbet på högstadieskolan.
– Jag började räkna på det där och insåg att det blev billigare för mig att hyra 40 kvadrat och sedan åka hem och jobba extra på helgerna i stället för att pendla med bilen varje dag. Men det är kallhyra så nu inför vintern vet jag inte riktigt hur det ska gå, berättar Rava och förklarar att hon lägger undan så mycket som möjligt om elpriset plötsligt skulle sticka iväg ännu mer.
– Den där stressen finns ju hela tiden där och då tackar man ju naturligtvis ja när de ringer och frågar om man kan hoppa in och jobba extra, för tänk om det blir riktigt kallt.
Samma dag som vi ses presenterar LO sitt krisvinterprogram med krav på akuta reformer. Utöver storsatsningar på välfärden vill facket också se sänkta elpriser, slopat karensavdrag och skattelättnader för arbetsresor.
Omkring 800 000 av LO-förbundens medlemmar använder bilen för att ta sig till jobbet. Att cykla eller åka kollektivt är oftast inte ens ett alternativ för många som bor och jobbar utanför de större städerna.
Här är avstånden långa och lönerna dessutom i regel låga. Samhällsservicen, den som många på andra håll tar för given, har bit för bit monterats ned. Bussarna går allt glesare. Apotek, matbutiker, skolor och hälsocentraler försvinner.
– Här ute är vi ju beroende av bilen, så är det bara. Det finns ju knappt någon kollektivtrafik att tala om säger Rava.
Det blåser redan kallt även om de första frostnätterna varit ovanligt få för årstiden i den här delen av landet. Kommer halkan och snön blir de ofta dåligt underhållna vägarna ytterligare ett problem.
Politikerna borde vara mer ödmjuka mot oss på glesbygden om de nu verkligen vill att hela Sverige ska leva. Om vi plötsligt flyttar härifrån, vilka ska då ta hand om alla äldre eller jobba inom vården?
Rava är besviken på politikerna. Hon vill gärna se en grön omställning och säger att hon vurmar för miljövänliga alternativ men tycker att just det här med bränsle- och el borde regleras på ett annat sätt.
– Något systemfel är det ju. Det borde väl gå att beskatta bensin och diesel mer på orter där det finns en fungerande kollektivtrafik men här borde det vara kriminellt med sådana höjningar. Politikerna borde vara mer ödmjuka mot oss på glesbygden om de nu verkligen vill att hela Sverige ska leva. Om vi plötsligt flyttar härifrån, vilka ska då ta hand om alla äldre eller jobba inom vården?
På vilka andra vis påverkar de här prishöjningarna din vardag?
– Det gäller ju att planera. Ska jag till tandläkaren i Edsbyn eller till sjukhuset i Hudiksvall så får jag passa på att göra alla andra ärenden samtidigt för det är ju knappast så att man sätter sig i bilen bara för att… Och så jobbar jag ju betydligt mer nu än tidigare, sju dagar i veckan oftast. Och visst trivs jag ju med mina jobb men ibland känner jag att det vore skönt att veta att man kunde klara sig på en lön.
Hon säger att de flesta hon pratar med delar hennes oro. Det har på kort tid blivit betydligt tuffare levnadsvillkor för allt fler.
– Alla lågavlönade till exempel, hur ska deras liv gå framöver, det är ju bisarrt. De här prishöjningarna bäddar för att folk ska gå under, både ekonomiskt och psykiskt.
I kvällstidningarna tipsas det om hur du håller de stigande priserna nere. Bilder på upplysta villor med bubbelpool och de nyrenoverade altanernas infravärmare stämmer dåligt överens med verkligheten för allra flesta.
Rava läste just, förklarar hon, om rådet att sänka inomhustemperaturen till 20 grader och skrattar över kaffekoppen.
– När jag kommer hem efter jobbet är det ofta elva, tolv grader och då är det bara att elda. Men det kan jag ju inte göra när jag inte är hemma, suckar Rava.
