Signerat #77/2022

Arbetarrörelsen måste räta på ryggen

“Varför är det viktigt att tala om nederlag? Inte för att plåga sig med något nedslående, utan för att se situationen för vad den är.” Arbetarens Nathan Hamelberg om utmaningarna för vänstern efter valet.

Resultatet i riksdagsvalet 2022 är ett historiskt nederlag för arbetarrörelsen. Det är också ett nederlag för den traditionella borgerligheten, i och med att delar av näringslivet finansierat och högern välkomnat ett illiberalt radikalnationalistiskt parti för att erövra regeringsmakten.

Fröna till det senare såddes för flera år sedan, då opinionsbildare och ledarsidor började tala sig varma för att välkomna Sverigedemokraterna in i den traditionella högerns värme. Om det kan man säga mycket, men här är det mer på sin plats att tala om vad arbetarrörelsen och vänstern behöver dra för slutsatser. 

Sverigedemokraterna är det största högerpartiet och utgör mer än 40 procent av kommande regerings parlamentariska underlag. Med 73 av högerns 176 mandat i riksdagen så förskjuts vilken sorts politik som kan bli dominerande i samhället.

Om inte motstånd mot politiken skapas utanför riksdagen så kan den traditionella höger-vänsterskalan bli helt begravd. Detta för att konflikter om fördelning, välfärd och det gemensamma i stället ständigt omformuleras i termer av kulturkrig, nationalitet och migration.  

Själva den rörelse Arbetaren kommer ur – syndikalismen – bildades i Sverige som organiserad rörelse kring Sveriges Arbetares Centralorganisation, som en följd av nederlaget för LO:s storstrejk under sensommaren 1909.

Varför är det viktigt att tala om nederlag? Inte för att plåga sig med något nedslående, utan för att se situationen för vad den är. I år fyller denna tidning 100 år och det är få tidningar som skildrat kamper, nederlag och segrar i brännande frågor så väl som Arbetaren.

Själva den rörelse Arbetaren kommer ur – syndikalismen – bildades i Sverige som organiserad rörelse kring Sveriges Arbetares Centralorganisation, som en följd av nederlaget för LO:s storstrejk under sensommaren 1909.

Egentligen är det fel att reducera det till en strejk; det var en storkonflikt där arbetsköparna gick på offensiven för att pressa ner lönerna och där flera LO-förbund svarade på arbetsköparnas lockouter med strejk.

I dag är det extremt ovanligt med direkta lönesänkningar. Det är desto vanligare med outsourcing, ombildningar där anställningar upphör men arbetsuppgifterna ges till andra och inte minst, att reallönerna sjunker på grund av inflation – något som är och kommer att bli högaktuellt nu. 

Inte bara syndikalismen föddes ur nederlag. LO förlorade nära halva sitt medlemsantal efter nederlaget, men den radikala delen av socialdemokratin svarade med turnéer landet runt – den så kallade ”Röda bilen-turnén” – för att bygga upp en facklig rörelse.

De nya klubbar som bildades blev ryggraden för en med internationella mått mätt unikt militant och självsäker arbetarrörelse. Drygt ett årtionde senare var den mer stridbar än någon annan i världen, sett till hur många arbetstimmar som gick förlorade i strejker och lockouter på 1920-talet.

Nationalismens förlamande grepp om Sverige är delvis en del i en internationell auktoritär trend, men det är också ett resultat av att politikens höger- och vänsterdimension begravts.

Detta är den bortglömda grunden för folkhemmet. Det var genom massmobiliseringar, organisering och kamp som högern och näringslivet i Sverige till slut på 1930-talet gav med sig och köpte sig fred på arbetsmarknaden. Detta genom förhandlingar och reformer ovanifrån för att slippa kamp underifrån. 

Att inte erkänna nederlag är att missa möjligheten att förbereda sig för framtida segrar. Nationalismens förlamande grepp om Sverige är delvis en del i en internationell auktoritär trend, men det är också ett resultat av att politikens höger- och vänsterdimension begravts.

Vi måste gräva fram vänsterns lösningar igen. Det gäller allt ifrån hur klimathotet ska mötas, hur infrastrukturen för att hålla ihop landet ska byggas, hur skolan ska organiseras och hur lönerna ska sättas våren 2023 under avtalsrörelsen. Just nu samsas en historiskt stor inflation med groteskt försämrade villkor bland offentliganställda i vård och omsorg efter två års pandemier.

Det kommer inte att saknas stridigheter de kommande åren. I kommuner, i bostadsområden, på arbetsplatser och i föreningsliv. Den politiska rörelse som försöker skyla över klassintressen genom att ställa svenskar mot invandrare kommer att stå svarslös inför de frågor som kommer att välla fram de närmaste fyra åren, om bara arbetarrörelsen rätar på ryggen.

Att ständigt samtala om var, när och hur det kan göras lär bli en huvudfråga för socialistiska medier det kommande året.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Se kriminella möta blockader

 

Fyll i din mejladress så skickar vi länk till videoreportaget 👇

Klicka här för att stänga