Klasskamrater i den moderna romanen

Åsa Arping, professor vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion har med sitt arbete Att göra klass: Nedslag i svensk samtidsprosa tittat närmare på hur arbetar- och medelklass skrivs fram i några romaner från senare år.

I kulturdebatter som vinterns ”köttbergsdebatt” har litteraturens ensidiga medelklassfokus diskuterats. Läser man samtidslitteratur kan man, menar en del, tro att enbart en klass existerar. Dessutom har klass alltmer suddats ut som konfliktlinje i det politiska samtalet.
Samtidigt kom Rasmus Landströms ambitiösa bok Arbetarlitteraturens återkomst 2020.

Litteraturprofessor Åsa Arping undersöker inte enbart sådan litteratur som skulle kunna gå under beteckningen arbetarklass i sin nya bok Att göra klass: Nedslag i svensk samtidsprosa, utan hur klass som sådan gestaltas i utvald samtidslitteratur. Den skönlitteratur som undersöks har hon valt utifrån att den belyser olika aspekter av klasserfarenheter: de prekära anställningarna som i Wanda Bendjellouls Dalenglitter (2020), hur rasism, klass och kön samverkar som i Donia Salehs Ya Leila (2020), hemmafruns plats i klassamhället genom Kristina Sandbergs Maj-trilogi (2010, 2012, 2014), och den ”icke-skötsamma” arbetarklassen som den gestaltas i Susanna Alakoskis böcker (2006–). Men hon närläser också skildringar av medelklassen och dess medvetna ängslighet.