Åsa Arping, professor vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion har med sitt arbete Att göra klass: Nedslag i svensk samtidsprosa tittat närmare på hur arbetar- och medelklass skrivs fram i några romaner från senare år.
I kulturdebatter som vinterns ”köttbergsdebatt” har litteraturens ensidiga medelklassfokus diskuterats. Läser man samtidslitteratur kan man, menar en del, tro att enbart en klass existerar. Dessutom har klass alltmer suddats ut som konfliktlinje i det politiska samtalet.
Samtidigt kom Rasmus Landströms ambitiösa bok Arbetarlitteraturens återkomst 2020.
Litteraturprofessor Åsa Arping undersöker inte enbart sådan litteratur som skulle kunna gå under beteckningen arbetarklass i sin nya bok Att göra klass: Nedslag i svensk samtidsprosa, utan hur klass som sådan gestaltas i utvald samtidslitteratur. Den skönlitteratur som undersöks har hon valt utifrån att den belyser olika aspekter av klasserfarenheter: de prekära anställningarna som i Wanda Bendjellouls Dalenglitter (2020), hur rasism, klass och kön samverkar som i Donia Salehs Ya Leila (2020), hemmafruns plats i klassamhället genom Kristina Sandbergs Maj-trilogi (2010, 2012, 2014), och den ”icke-skötsamma” arbetarklassen som den gestaltas i Susanna Alakoskis böcker (2006–). Men hon närläser också skildringar av medelklassen och dess medvetna ängslighet.

Upplägget är alltså brett, och därför är det bra att Arping inleder med att resonera kring klassbegreppet som sådant. Det finns en (ofta rättmätig) kritik av att ”klass” nuförtiden används på ett sätt som mer handlar om kulturella attribut (eller det som Bourdieu kallade kulturellt kapital) än om faktiska materiella omständigheter. Resultatet av detta är bland annat att medelklassen i egenskap av ”norm” tillmäts enorm betydelse trots att den inte äger kapital och också arbetar för andra.
Arping använder sig av sociologen och författaren Pierre Bourdieu, och även av sociologen Beverley Skeggs som skrivit om ”respektabilitet” i relation till klass. Själva titeln Att göra klass antyder en slags performativitet snarare än ett materiellt villkor, även om den säkert syftar på hur romanförfattarna gör klass i sina verk och inte bara på hur romanpersonerna gör klass i sina fiktiva liv. Men hon visar samtidigt att hon är medveten om den möjliga problematiken med en sådan klassanalys.
Och man behöver till exempel inte fullt ut köpa Arpings klassanalyser som politiska verktyg för att tycka att de ställer relevanta litteraturvetenskapliga frågor, även om just undersökningar av medelklassen riskerar att bli en del av ett ganska tröttsamt kretslopp av upptagenhet vid denna klass i både litteraturen och samtalen om litteratur.

Och intressant är det, åtminstone bitvis, trots att tankarna inte känns så nydanande. Ett exempel är tillämpningen som Arping gör på flera av de böcker hon undersöker av estetikforskaren Sianne Ngais teorier om så kallade ”fula” känslor. Det handlar om känslor som bitterhet, oro och apati. Känslor som alltså inte kan räknas bland de mer heroiska och ”aktiva” känslor, som till exempel vrede, som ofta förknippas med arbetarlitteratur. Men även de fula känslorna menar Ngai och Arping, kan fungera som motstånd, om än av mer passiv sort.
Denna tanke återkommer genomgående, till exempel i kapitlet om Sandbergs Maj-trilogi som är ett av bokens mest spännande. Där undersöks bland annat hur klass ”talar” i de kursiva stycken som finns insprängda i böckerna. Arping hänvisar även till Beverley Skeggs teorier om kön och klass, där hon menar att kvinnor inte har tillgång till en positiv arbetarklassidentitet på samma sätt som män och därför i högre grad indoktrineras i att sträva efter ”respektabilitet”.
Detta är i högsta grad relevant i läsningen om Sandbergs ständigt städande och putsande hemmafru som kommer från arbetarklassbakgrund men gifter ”upp” sig. Också med denna teori finns risken att kvinnors faktiska materiella villkor dribblas bort, men som litterär läsning är det definitivt intressant.
Att göra klass har underrubriken Nedslag i svensk samtidsprosa, och nedslag är just vad det handlar om, varken mer eller mindre. Det är inte särskilt djuplodande analyser av varken klass eller texter, men klart tankeväckande nedslag.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.