EU:s så kallade fyra friheter blev i stället fem begränsningar av friheten. Den utlovade fria rörligheten har bland annat lett till såväl en välbevakad yttre gräns som mer övervakning. De som varnade för utvecklingen redan i slutet av 1990-talet kallades för alarmister. Nu har farhågorna besannats, skriver Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
För nästan ett kvartssekel sedan, närmare bestämt 1998, medverkade jag i en antologi med titeln Gränslös övervakning. Schengen, Europol och europeiskt polissamarbete. Den gavs ut av SAC:s förlag Federativs och handlade om konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU 1995. Övriga medverkande var Nicholas Busch, Thomas Mathiesen och Magnus Hörnqvist.
Vi beskrev vad som fram till dess hade skett sedan EU-inträdet samt de framlagda planerna för EU-projektets kommande utveckling. Fokus låg på de centrala så kallade fyra friheterna: fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och personer.
