När Dramaten i Stockholm sätter upp ett av de stora dragplåstren i showgenren väjer man inte för kopplingen till vår tids politiska amoralitet.
Christopher Isherwood tillbringade över tre år i Weimarrepublikens utlevande tid i 1920- och 30-talens Berlin, med kommunistiska respektive fascistiska grupper som formulerade sina program, marscherade och slogs på gatorna, medan anarkisterna, de homosexuella, artisterna sökte sig hit för en unikt queerig, livsbejakande och dekadent tid. Arkitektur, film, konst och musik utvecklades genom namns som Alfred Döblin, Otto Dix, George Grosz, Hannah Höch, Kurt Weill, Berthold Brecht och Lotte Lenya, och spred sig över världen.
Inte så konstigt att den homosexuelle brittiske 25-åringen Isherwood med författarambitioner sökte sig hit för att delta i efter- (som man trodde då)krigsruset. Tyskland var fattigt men kreativt.