Ledare #66/2021

Löfven var en sann socialdemokrat

Annie Hellquist, tf. chefredaktör på Arbetaren Foto: Axel Green

Människors trygghet på jobbet och i boendet var inga problem att kompromissa med. Inget var heligt förutom regeringsmakten. På det sättet var Stefan Löfven en sann socialdemokrat.

När Stefan Löfven aviserade sin avgång uppstod med ens två diskussioner. Vad är Stefan Löfvens gärning och vem kommer att efterträda honom?

Så vad ska man säga om hans gärning? Han höll SD borta från makten, men genomförde själv en flyktingpolitik på EU:s miniminivå. Han lyckades vinna val, men med ett ständigt krympande parti. Han lyckades behålla regeringsmakten i ett svårt parlamentariskt läge. Han har varit en skicklig förhandlare sägs det. Men är det verkligen att vara en skicklig förhandlare när man ger mostståndarsidan allt de vill ha? 

Och hur har de sju åren med honom vid rodret påverkat situationen för vanligt folk? 

”Jag blev socialdemokrat för att jag i själ och hjärta vet vad ett starkt samhälle betyder”, sa han i sitt sommartal, men under hans ledning har välfärden fortsatt att blöda.

”Jag är socialdemokrat för att jag vet att det finns mer som förenar oss människor än vad som skiljer oss åt”, sa han också, men under hans ledning har ojämlikheten fortsatt öka. 

”Jag är socialdemokrat för att jag tror på människans okränkbara värde”, sa han, bara några dagar efter att han sagt ”Vi ska aldrig tillbaka till 2015”. Året då mängder av människor visade hur solidaritet ser ut, som öppnade sina hem, organiserade mottagande, mat och sovplatser, till de flyktingar som den hösten nådde Sverige.

Det är svårt när man regerar i minoritet säger någon, men vi ska också komma ihåg vad socialdemokratin numera är. 

Mona Sahlin brukade lyfta fram att hon inte gått med i socialdemokratin, hon gick med i Olof Palme. Dagens skikt av styrande socialdemokrater gick med under tredje vägens politik, när socialdemokratin skulle gifta sig med nyliberala reformer. Det är vad de är skolade i. Att denna generations politiker till varje pris har velat regera i mitten och hålla den parlamentariska vänstern på avstånd är ingen överraskning. 

Min farhåga är att man i stället börjar snegla på Danmark, vilket många inom partiet redan gjort.

När det nu blir partiledarebyte hoppas många på ett linjebyte, en annan socialdemokrati än den vi har sett. Många hoppas nu på någon vänsterlutande. Så till den grad att den mest troliga tronföljare, ordoliberala Magdalena Andersson, framställs som en sådan. Jag har svårt att se hur det ska gå till. 

Min farhåga är i stället att man i stället börjar snegla på Danmark, vilket många inom partiet redan gjort. Där socialdemokratin gick till val på flyktingmotstånd och ”hårdare tag”-politik, som kombinerades med någon klassisk socialdemokratisk reform. Det är bäddat för det. 

Löfven lämnar en socialdemokrati, som förvisso inte var särskilt vänster när han tillträdde, men som under de senaste åren fritt fått driva med i högervågen, medan man suttit lugnt i båten för att säkra regeringsmakten. 

För Löfven fanns ingen princip som inte kunde kompromissas bort. Det blev inte minst tydligt när det kom till arbetsrätten och marknadshyrorna. Människors trygghet på jobbet och i boendet kunde man lätt slänga upp på förhandlingsbordet för att säkra sitt regeringssamarbete. Inget var heligt förutom regeringsmakten. Det är detta som sedan en lång tid tillbaka är socialdemokratins själ. Tro inget annat. 

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga