Poesi #41/2021

Vacker bok om fotbollens gemenskap

Ola Lindvall och Jan Hjalmarsson har skrivit en fin samling dikter om hjärta och smärta kring livet som fotbollssupporter. Foto: Olof Dybeus

”Uppfattningen om det gemensamma. Klubben, i det här fallet Hammarby, och de delade känslorna av eufori eller bitterheten efter en förlust i bitande duggregn. Hopp och förtvivlan och glimrande guld, alltid någonstans i fjärran men ändå inom räckhåll år efter år.” Johan Apel Röstlund läser Bänkrader, en diktsamling om fotboll.

Det vimlar inte direkt av poesiböcker om fotboll. Det närmaste jag kan komma på är väl den 30 år gamla och närmast kultförklarade diktsamlingen Hela bollen ska ligga still av Bengt “Cidden” Andersson. Visst är fotboll, och kanske främst kulturen kring matcherna, ett vanligt förekommande tema i den anglofila popkulturen. Som att storklubben Manchester United alltid kliver in på anrika Old Trafford till de hypnotiska tonerna av Stone Roses This Is The One.

Eller som i det franska anarko-kollektivet Mano Negras sprudlande popklassiker Santa Maradona (Larchuma Football Club) från 1994. 

Musik och idrott har alltid gått utmärkt ihop och skapat den där kollektiva känslan av ett delat vi. Men inom litteraturen är det glesare med referenser till fuktiga gräsmattor och dobbade dojor.

Därför är det alldeles fantastiskt kul med författarduon Jan Hjalmarsson och Ola Lindvalls nyutkomna Bänkrader på det lilla bokförlaget Megafon.

Det är en samling fina små dikter om livet från slutet av mars till november. Om en halvdassig allsvenska där spelet sällan är som på tv men där laget alltid är större än jaget. Uppfattningen om det gemensamma. Klubben, i det här fallet Hammarby, och de delade känslorna av eufori eller bitterheten efter en förlust i bitande duggregn. Hopp och förtvivlan och glimrande guld, alltid någonstans i fjärran men ändå inom räckhåll år efter år.

På ett kokande ståplats eller på en söndersutten bänkrad i ett sömnigt Årsta. I ur och skur. Eller på puben på väg till eller hem från en ännu en match. Besvikelse eller glädje. Ibland både och. Halsdukar och ett myller av människor med samma mål. In med den förbannade bollen bara. Gör min dag och mitt liv, åtminstone för stunden, lite mer att leva för. Här och nu.

Och även om Hammarby inte är mitt lag och fotboll inte min sport är det svårt att inte ryckas med. För jag kan ju också det där och känner så väl igen mig. I mardrömslika säsonger, för mig kretsar en del av vinterhalvåret kring ishockey och Brynäs IF och de senaste åren har verkligen inte varit någon fest vare sig på eller utanför isen, och dagarna mellan matcherna som förvandlas till ångestfyllda timmar och sömnlösa nätter. Grubblandet och de falska förväntningarna. Möjliga laguttagningar och chansen till taktiska förändringar med chans att skapa nått historiskt. Kanske rent av magi.

Fotboll, och i synnerhet inte dagens genomkommersialiserade miljardindustri, kommer aldrig att förändra världen men för många kan den göra stor skillnad. Och ibland är det alldeles tillräckligt gott så.

Lyssna på Arbetarens spotify-lista med klassiska låtar knutna till fotbolls- och läktarkulturen här.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984