Så sorglig blir vänstern utan feminism

Ett antal uppmärksammade och synnerligen brutala mord har återigen satt ljuset på Mexikos problem med dödligt våld mot kvinnor och flickor. När Mexikos kvinnor rustar för en landsomfattande kvinnostrejk går dock landets president vilse i sina tafatta försök att bemöta ilskan och sorgen. Det hela är ganska skämmigt.

Ledare
Annie Hellquist, tf. chefredaktör på Arbetaren
Foto: Axel Green

Skolflickan Fátimas mamma satt fast i trafiken och blev 20 minuter sen när hon skulle hämta upp sin dotter från skolan. När hon kom fram var dottern inte kvar. Fátima hittades senare mördad och spåren på hennes kropp tydde på att hon blivit torterad. Hon var sju år gammal och blev en i raden av flickor och kvinnor som mördats i Mexiko, landet där omkring tio kvinnor om dagen mister livet till följd av mäns våld.

Mordet på Fátima har, tillsammans med flera andra uppmärksammade mord på kvinnor och flickor, skapat stora protester. Demonstrationer har hållits, nationalpalatset har stänkts ned med blodröd färg och en kvinnostrejk under parollen ”En dag utan kvinnor” planeras den 9 mars. Strejken kan komma att kosta Mexiko miljoner varnar tidningen El Universal. Ja, det är ju också tanken med en strejk – att det ska kosta. 

Problemet är på intet sätt nytt. Morden på kvinnor har legat på en hög nivå länge och ansvaret ligger på mångas axlar. Det var inte för inte som termen femicid, för att beteckna mord på kvinnor just för att de är kvinnor, tidigt fick fäste bland Mexikos feminister.

Istället för att se den feministiska rörelsen som en del i den förändring landet så desperat behöver, verkar han se den som ett problem – och framförallt som en risk.

Responsen från presidenten, vänstermannen Andrés Manuel López Obrador, kan tyvärr inte beskrivas som annat än tondöv. Han har uttalat att myndighetsanställda som deltar i strejken inte kommer att straffas för deltagande samt att demonstrationerna inte kommer att mötas med våld. Så långt allt väl. Men, sedan har han gått vidare och varnat för att konservativa oppositionella ligger bakom de feministiska protesterna och börjat prata om risken att han, likt många andra vänsterpresidenter i Latinamerika, kuppas bort.

Denna gång med hjälp av frågan om våldet mot kvinnor. Detta har upprört många. Kvinnogrupper anklagar honom för att hantera femicid-frågan som sina föregångare: som ett PR-problem snarare än en nationell kris. När en sjuårig flicka just hittats död – och när detta dessutom bara är en händelse i en lång ström av fruktansvärda dåd – är det kanske inte läge att ta på sig offerkoftan och prata om sin egen utsatthet som vänsterpresident. Istället för att se den feministiska rörelsen som en del i den förändring landet så desperat behöver, verkar han se den som ett problem – och framförallt som en risk. 

Inrikesminister Olga Sánchez Cordero, som uttalat sitt stöd för strejken, har efter López Obradors kritiserade uttalanden gått ut med att regeringen varit sena med att agera mot våldet mot kvinnor, men att kraftfulla åtgärder kommer.

Andrés Manuel López Obrador har också uttalat sig om att morden på kvinnor beror på nyliberal politik. Det finns absolut mycket goda skäl att dyka i nyliberalismens samverkan med patriarkala strukturer och våldet mot kvinnor och flickor. Finns det ett samband mellan Mexikos brutala klassamhälle och våldet? Ja, antagligen. Men det blir samtidigt en talande illustration över vänsterpolitik när den är som sämst.

När varje samhällsproblem ska härledas till huvudfrågan och huvudfienden, i López Obradors fall nyliberalismen. När frågor som rör kvinnors liv ska sätta sig i baksätet och vänta på att automatiskt bli lösta i takt med att klassklyftor utjämnas. Det är så här det låter när feminismen inte är förankrad. På dagen utan kvinnor, den 9 mars, ska kvinnor inte gå till jobbet, inte synas i gatumiljön, inte gå och handla, inte gå till skolan. Frånvaron kommer att tala för sig och förhoppningsvis tvinga upp frågan högt på regeringens agenda.