Kultur #7/2020

Motsatta perspektiv på Dramaten

Vem är jag? Vad gör jag här? Frågorna, som berör själva livet, är navet i pjäsen Determinism. Foto: Dramaten

[SCEN] Determinism Av och i regi av Mattias Andersson Lilla scenen, Dramaten i Stockholm Spelas till den 20 mars Ikoniska Backateaters Mattias Anderssons har inför jobbet som Dramatenchef tagit två av sina pjäser till sin nya arbetsplats, med Stockholmspremiär i samma januarivecka. Determinism har urpremiär medan Vi som fick leva om våra liv har spelats […]

[SCEN] Determinism
Av och i regi av Mattias Andersson
Lilla scenen, Dramaten i Stockholm
Spelas till den 20 mars

Ikoniska Backateaters Mattias Anderssons har inför jobbet som Dramatenchef tagit två av sina pjäser till sin nya arbetsplats, med Stockholmspremiär i samma januarivecka. Determinism har urpremiär medan Vi som fick leva om våra liv har spelats i Göteborg sedan i oktober. Den senare mottogs med fin kritik och är hett emotsedd medan Determinism som är nästan en timme kortare och med betydligt färre skådespelare nästan glider in från vänster som ett förspel.

[SCEN] Vi som fick leva om våra liv
Av och i regi av Mattias Andersson
Elverket, Dramaten i Stockholm
Spelas till den 22 oktober

För de två har en hel del gemensamt: avskalad och (ofta av skådespelarna själva) flyttbar scenografi, kostym som känns utvald av bärarna själva, och framförallt i sina berättelser. Med stor respekt och ömhet för pjäsens gestalter som försiktigt placerats i till synes slumpartade lägen, var och en i sitt eget universum.

Vem är jag? Vad gör jag här? Frågorna, som berör själva livet, är navet i Determinism, där ett ungt par bryter sig in i ett lyxigt hus och snabbt flyger genom ”mognadens” olika skeden. Det blir barn – hur gick det till? Barnet blir svårt sjukt – men va fan nu då? Någon bär skuld. En otroligt mörk bild av människan, och i närheten finns ingen trygghet. Allt är bestämt på förhand.

Vi som fick leva om våra liv bygger på intervjuer med ett 150-tal svenskar spridda över åldrar och livsmiljöer. Här utmanas determinismen och frågan de alla fick var: Om du fick en chans att leva om ditt liv, vad hade du då velat göra annorlunda? Föreställningen börjar lite tveksamt med några tankar om enstaka detaljer, kanske öva ordentligt på ett musikinstrument, lära sig ett språk, inte skaffa barn så tidigt som jag gjorde.

Mer spännande blir det när drömmarna får mötas – och nu kommer mörkret även här. Ödet kastar tärning med oss, men ingen blir riktigt lycklig – förutom greken som hamnade i Kalmar. Som en dröm! Med ett välbetalt jobb och en dotter som är så fin! Här finns det plats för varma skratt.

Plötsligt berörande är männen i sin ensamhet, kriminalitet, missbruk. Det är då man verkligen känner att replikerna inte är teater utan verkligheten och det blir faktiskt hjärtskärande. De gamla kommer så småningom in och ger lite tröst och knyter ihop säcken; kanske är det ändå i detaljerna det ligger ändå?

Mattias Andersson utmanar med två skilda perspektiv, och att se de två föreställningarna är att se livet från två håll. Tydligen behöver man inte välja.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Ge bort granskning i jul

Starta en prenumeration – få sex månader att ge bort

 

Klicka här för att stänga rutan