Regi: Todd Phillips
Jokern är en figur i de många Batmanfilmatiseringarna som tagit över föreställningen. Det var förstås förutsägbart, eftersom skurkarna alltid kan gå utanför de normgränser som också sätter stopp för fantasin. Dessutom kan karaktären begå hur många galenskaper som helst – hen ska ju ändå dö på slutet enligt klassisk dramaturgi.
I seriernas tidevarv har spelreglerna ändrats något; kanske får skurken överleva ett par avsnitt för att som en nemesis morra under hjältens säng. Jack Nicholson var den första riktiga karaktärsskådespelaren som 1989 vågade ingå i det då inte så creddiga Batmanprojektet. Filmen gjorde succé och fick priser och det var inte på grund av den urtrista Michael Keaton i titelrollen.
Sedan dess har Jokern närmast blivit en prestigeroll, som gav Heath Ledger en postum Oscar för sin diaboliska tolkning, och en hollywoodrabulist med queerapproach som Jared Leto hoppade på tåget och skapade oreda med en helt egen tolkning, skönt skevande.
Ingen kan ha det minsta intresse av Bruce Wayne efter den här filmen.
Joaquin Phoenix tillhör filmindustrins stora konstnärer och kan välja och vraka bland erbjudandena. Hans tolkning i filmen som helt ägnar sig åt Arthur Fleck som så småningom förvandlas till Jokern var emotsedd, så starkt att det är få som skulle ha kunnat leva upp till förväntningarna.
Men det gör han med besked – ingen kan ha det minsta intresse av Bruce Wayne efter den här filmen. Pheoenix bär den helt, medspelarna spelar i princip roller som hinder i hans ambition att skapa glädje i sin clownkostym. Ofta är de också i själva verket fantasier i hans arma huvud, besvikelsen när han vaknar upp efter en dagdröm om kärlek eller kamratskap är hjärtskärande.
Det dröjer inte många minuter in i filmen innan man förstår hur hans tragiska utveckling till fullfjädrad psykopat med vapen ska rullas upp. Trots förutsägbarheten lyckas Phoenix skapa en trovärdig människa som kämpar med stora psykiska problem. Han är öppen med sina inre demoner men ingen lyssnar. När hans kontaktperson på socialtjänsten frågar om han har några mörka tankar svarar han: ”Alla tankar jag har är mörka.”
Gotham City är en trasig, under sopstrejk stinkande stad där det offentliga skurits ned av den korrupte borgmästaren. Ett exempel är Arthur Flecks kontaktperson – ytterligare en katastrof i hans liv.
Regissören Todd Philipps har deklarerat att han inte var ute efter att göra en politisk film, men Jokern är i högsta grad en kommentar till ett samhälle som under korruption förvandlas till en värld där alla äter alla.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill


