Till mina kollegor i skolbranschen

Det bubblar och rör på sig här och var i skolbranschen – ett tryck byggs upp. Men varken fackens tjatiga debattartiklar eller dialogsamtal med politiker kommer att förändra situationen, det är ett som är säkert. Det skriver fritidsledaren Joel Ström, apropå den planerade skolmarschen den 12 oktober.

Debatt
Engelskalektion. Skolmarschen samlar till en gemensam demonstration mot nedskärningar i skolan den 12 oktober.
Foto: Berit Roald/TT

En proteströrelse formerar sig i det trasiga svenska skolsystemet. Under parollen ”Enade vi reser oss, enade vi står” marscherade den 18-19 maj i år tusentals skolanställda genom Göteborg, Jokkmokk, Jönköping, Malmö, Mora, Stockholm och Uppsala. Omkring 4 000 demonstrerade i Stockholm, i Göteborg 2 000. Huvudkraven var:

– att sluta med effektiviseringar och besparingar på skola, förskola och fritidshem
– att sluta lägga fler och fler arbetsuppgifter på anställda utan att ta bort andra
– att skollagens och läroplanens krav grundas i forskning och beprövad praktik

Marschen initierades av Alexander Skytte, lärare på Skälbyskolan i Järfälla, en av många som fått nog en gång för mycket. Skillnaden mellan honom och andra var att han helt enkelt började organisera det hela på Facebook. Genom nätmobiliseringen plockade fler lärare upp initiativet och började planera demonstrationer i fler kommuner. Deltagare uppmanades beställa blå tröjor med logotypen ”Lärarupproret” eller bara bära blå kläder. Förskoleupproret anslöt sig till marschen. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och Kommunal hakade på. Lärarförbundet-medlemmar fick ersättning för SL-biljett till och från demonstrationen och bussades in från andra kommuner. Deltagare uttrycker att de upplevde demonstrationen som en succé, en stark känsla av hopp. Smittsamt hopp.

Nu planeras den uppföljande ”skolmarschen” den 12 oktober, samma som Civilkuragets Dag.

Förskoleupproret startades 2013 av Anki Jansson och Malin Hörlin som på en utvecklingsdag för samtliga förskollärare i Örebro kommun oanmälda tog över scenen och höll tal. Snart efteråt startade de en Facebookgrupp för att diskutera förskollärarkollektivets arbetssituation. Den har idag 32 000 medlemmar. Förskoleupproret har hållit landsomfattande manifestationer, startat namninsamlingar, skickat brev till politiker, turnerat runt i Sverige, gjort en undersökning bland 2000 pedagoger och under namnet #pressatläge samlat in 1 600 berättelser ur förskolans verklighet, som de bland annat lyckats få upplästa i riksdagen.  Det finns lokalavdelningar/lokala Facebookgrupper och en ledningsgrupp på tre som jobbar ideellt med projektet.

Något de blivit kända för är de orangea tröjorna som burits på manifestationer, och som förskolepersonal från den 8 juni förra året uppmanades bära varje fredag fram till valet. Ett synliggörande av att vi är många, vi är starka och vill en förändring. Flera arbetsgivare förbjöd personalen att bära tröjan. Men i Göteborg anmälde pedagoger kommunen till Justitieombudsmannen för brott mot yttrandefriheten. Rörelsen vann, då JO bedömde att förbudet kränkte de anställdas yttrandefrihet. Ledningsgruppen har även suttit i samtal med de politiska partiernas representanter i Utbildningsutskottet.

Förskoleupproret har lyckats formulera en vision, en tydlig målbild med en lista på konkreta krav för en bättre förskola.

Det bubblar och rör på sig här och var i skolbranschen. Ett tryck byggs upp. I våras, redan innan Lärarmarschen organiserade personalgrupper protestdemonstrationer mot skolnedskärningar i Norrtälje, Örebro och Sigtuna. Sedan hösten 2018 har en grupp i Norrköping under namnet ”Skolarbetarsolidaritet” experimenterat med en sorts basfacklig organisering över yrkes- arbetsplats- och fackliga gränser för att bygga upp kollektiv styrka, kollektivt självförtroende och förmåga att förändra inifrån sina arbetsplatser.

Facebooksidor och grupper dyker upp som kallar sig Lärarupproret, Skolledarupproret, SYV-upproret, Fritidshemsupproret, Skolföräldraupproret… Alexander Skytte är numera flitig debattör och har träffat både Jonas Sjöstedt och Jan Björklund. Det kan vara svårt att orientera sig bland alla event, uppmaningar att beställa t-shirtar från Spreadshirt etc. Men tillräckligt mycket pågår med någon sorts samtidighet för att vi kan tala om en rörelse. Och allt detta händer medan skolanställda i USA genom en historiskt stor och framgångsrik strejkrörelse, i ett ännu värre samhällsklimat än vårt, vunnit mer än de någonsin vågat drömma om, och i våras strejkade 80% av Polens lärare i förskola, grundskola och gymnasium.

Det är en situation som ställer frågor. Har vi nya representanter nu? Vad gör vi om vi inte håller med dem? Och räcker det att något kallar sig ”uppror” för att vara det? Envisa eldsjälar gör ett organisatoriskt hästjobb i att få skolkollektiven på fötter. Nästa fråga är: vart ska vi gå? Det finns risk för ett ”och nu då?”? När marscherna marscherats, debattartiklarna skrivits, namnlistorna lämnats in yttrandefriheten använts och de som bestämmer lyssnat och uttryckt sin sympati och… fortfarande bestämmer. Och utifrån det ekonomiska systemets lagar fortfarande måste effektivisera och spara. Vad händer? Kan vi nå större resultat än Facebookgrupper, demonstrationer och samtal med politiker som tackar för att vi väcker de här ”viktiga frågorna”?

Varken fackens tjatiga debattartiklar eller dialogsamtal med politiker kommer att förändra situationen, det är ett som är säkert. För att ändra samhället krävs makt. Hopp kan vara smittsamt, men det kan också hopplöshet. Men om tusentals arbetare hittat varandra på gatorna och nätet, gått tillsammans, stått tillsammans och ställt krav tillsammans – kan en sådan rörelse, om den inte lyckas med vad den vill, verkligen rinna ut i sanden? Eller måste den hitta andra vägar?

Framtiden får visa detta.

Något annat helt säkert är att ingenting händer av sig självt. Arbetarrörelsen ploppade inte upp ur tomma intet. Den blev för att grupper av människor möttes, planerade, bestämde sig och agerade. Början på de enorma kamperna i USA:s skolsektor – hundratusentals anställda som i delstat efter delstat går ut i vilda och legala strejker – går klart och tydligt att spåra till hur de fyra fackliga aktivisterna Emily Comer, Nicole McCormick, Matt McCormick och Jay O’Neal 2016 lär känna varandra i West Virgina, och startar en studiecirkel i organiseringshandboken No Shortcuts av Jane McAlevey.

Här och nu finns en öppning, en möjlighet. Ett utrymme att gå in och organisera – använda kunskap, nätverk och taktiker från andra konflikter, mobiliseringar, förhandlingar, förluster och vinster. Att utan att försöka ta över den bli en del av rörelsen och tillsammans med den skapa fler strategier, fler handlingsalternativ. Att göra kollegor uppmärksamma på möjligheterna med basfacklig arbetsplatsorganisering, med direkt aktion. Att med öppet och ärligt uppsåt hjälpa till att organisera, mobilisera för att ta rörelsen vidare, och hjälpa den att vinna.

De sista frågorna i texten vill jag därför ställa till mina kollegor i skolbranschen: ska vi stå kvar vid sidlinjen? Låta andra definiera problem och lösningar? Eller ge det några chanser? Gå med, försöka ta makten över vår framtid, och se vart det landar?

Det kan betyda att gå ur sin bekvämlighetsbubbla och gå samman med ett större kollektiv av människor som helt säkert inte ser världen på samma sätt som du, men ändå kan samverka mot gemensamma större mål.

När den här artikeln skrivs är orter där skolmarschen den 12 oktober går Göteborg, Landskrona, Piteå, Växsjö och Stockolm. Aktionen koordineras genom den slutna Facebookgruppen ”Lärarmarschen och skolmarschen” som i skrivande stund har 100 medlemmar. Det är helt fritt fram att starta ett lokalt initiativ. Väldigt öppet, väldigt lätt att hoppa in och få sig en skjuts framåt av rörelsen. Alexander Skytte är en trevlig kille som mer än gärna sätter dig gärna i kontakt med andra där du bor.

Det kan bli en spännande höst.

Joel Ström
Fritidsledare

[email protected]

 

Resurser:

  • lararmarschen.se – bilder, filmer, artiklar och tankar från vårens protester
  • Gruppen Lärarmarschen och skolmarschen på Facebook – samlingsplats där protester planeras
  • forskoleupproret.weebly.com – informativ hemsida
  • Gruppen Förskoleupproret på Facebook – samlingsplats för förskolepersonal
  • folkrorelselinjen.wordpress.com – har under lång tid samlat och spridit erfarenheter av basfacklig organisering och arbetsplatskamper i Sverige
  • Red State Revolt: the teachers’ strikes and working-class politics – detaljerad, noggrann och galet spännande bok om hur skolarbetarstrejkerna West Virginia, Oklahoma och Arizona gick till