Arbetsköparens marknad i Sydafrikas filmboom

Det sägs att Kapstaden är Hollywoodstjärnornas andra hem. Sedan mitten av 00-talet har alltfler amerikanska filmbolag förlagt sina produktioner till den sydafrikanska metropolen, som lockar med både fantasieggande landskap och lågt kostnadsläge.

För lokala skådespelare innebär utvecklingen möjligheter. Fler produktioner innebär fler roller som ska fyllas. Men det gäller att göra sig anställningsbar.

– Jag antar att ni är här för att kunna provspela för roller som kräver en accent ni inte är bekanta med? säger Vicki Bawcombe.

Hon är manusförfattare, röstcoach och aktiv i de sydafrikanska skådespelarnas organisation Saga, som regelbundet ordnar workshops för sina medlemmar. Formellt är Saga en yrkesförening – lagstiftningen definierar inte skådespelare som en yrkeskategori och då finns ingen möjlighet att registrera en fackförening – men målet är att byta organisationsform så snart det är juridiskt möjligt.
FAKTA Saga
South African Guild of Actors, Saga, bildades 2009 och samlar i dag 5–10 procent av Sydafrikas runt 6 000 skådespelare.
Saga är en yrkesförening med ambitionen att bli en fackförening så snart lagen tillåter. Sedan 2013 stöttas Saga av svenska Teaterförbundet och den fackliga biståndsorganisationen Union to Union, i ett projekt.
De filmer som spelas in i Sydafrika utspelar sig sällan här, och den som vill ha ett statistuppdrag måste kunna imitera vilken nationalitet som helst.

– Vilka accenter har ni blivit ombedda att göra? frågar Vicki Bawcombe det tiotal skådespelare som hennes workshop samlat.

Svaren inkluderar östeuropeisk, italiensk, norsk, australisk. Någon suckar åt minnet av en rollfigur som skulle bryta på tyska.

– Sånt är livet som skådespelare i Kapstaden, säger Vicki Bawcombe och nickar igenkännande.

Yrkesträningen är både en medlemsförmån och ett rekryteringsverktyg, förklarar Sagas ordförande Jack Devnarain.

Medan Kapstaden härbärgerar de utländska produktionerna är Johannesburg hem för den inhemska tv-industrin. Jack Devnarain gjorde 15 säsonger i landets mest populära såpopera Isidingo och är ett känt ansikte. Först hejdas han av ett fan i lobbyn, därefter kommer kyparen fram och tackar för all underhållning.

– Jag spelade en väldigt bra kille. En affärsman som alltid slogs för rättvisa, säger Jack Devnarain. Folk verkar tro att det är därför jag företräder Saga nu, att jag och rollfiguren är samma person. Men min nya karaktär är en gangster, och jag älskar att spela ond!

Att byta rollfigur var dock inte ett val. Det var producenten – det statliga tv-bolaget SABC – som utan förvarning avslutade kontraktet. I Sydafrika har inte ens framgångsrika skådespelare säkra uppdrag, konstaterar Jack Devnarain.

– Vi flyttar från jobb till jobb. Ibland regnar det guld, ibland svälter vi.

Utmaningarna är desamma som återfinns i kreativa branscher världen över. Frilanstillvaron medför svårigheter att få banklån och uteblivna pensionsinbetalningar.
FAKTA Sydafrikas filmindustri
Sydafrikas låga kostnadsläge har i sedan mitten av 00-talet lockat amerikanska produktionsbolag. Industrin har koncentrerats till Kapstaden som erbjuder toppmoderna studios samt stor bredd i fråga om inspelningsplatser.
Superhjälterullen Avengers: Age of Ultron, Tomb Raider med Alicia Wikander och Maze Runner: The Death Cure är några av storfilmerna som spelats in i Kapstaden de senaste åren. Även svenska reklamstudios är frekventa gäster.
Kapstadens filmindustri omsätter årligen fyra miljarder kronor och genererar omkring 8 000 arbetstillfällen.
Men till skillnad från kollegor utomlands saknar Sydafrikas skådespelare även lagstadgad upphovsrätt. Vid repriser, dvd-släpp eller streamande stannar alla intäkter hos produktionsbolaget.

– Jag är själv ett bra exempel på det, säger Jack Devnarain. Jag hade en ledande roll och Isidingohar sänts över hela världen. Jag har fått beröm från människor i Argentina och Storbritannien. Det gör mig glad att mitt arbete uppskattas, men jag har inte fått en cent.

Saga har tagit initiativ till en förändring. De senaste månaderna har förbundet – med Jack Devnarain i spetsen – kampanjat för ny lagstiftning som ska stärka skådespelarnas rättigheter.

Förslaget har passerat nationalförsamlingen men måste fortfarande antas av provinsrådet, parlamentets andra kammare. Och det är bråttom.

– Problemet är att klockan tickar. Vi har val i maj och om det finns några halvfärdiga ärenden då måste det nya parlamentet ta om dem från början, säger Jack Devnarain.

Att verka i en globaliserad underhållningsbransch innebär att Saga möter internationell opposition. Den inhemska industrin har motsatt sig lagförslaget, men de amerikanska producenternas branschorgan MPAA har stått för det mest högljudda motståndet.

– De lobbar hårt för att stoppa det. De är oroliga över att ersättningar till våra skådespelare ska påverka deras vinst, suckar Jack Devnarain.

Saga är ett ungt förbund – grundat 2009 – och organiserar enligt egna uppskattningar 5–10 procent av landets cirka 6 000 aktiva skådespelare. Framtidsutopin är en kollektivavtalsmodell av nordiskt snitt, som reglerar ersättningsnivåer, arbetsmiljö och försäkringsfrågor.

Men för att nå dit måste Saga dels bli ett riktigt fackförbund, dels växa sig starkare. Och för att växa måste det navigera ett politiskt landskap format av Sydafrikas traumatiska historia.
Fram till 1994 var möjligheterna för icke-vita väldigt begränsade. Men efter det tog jag steget.
Jack Devnarain, skådespelare
Apartheids avskaffande möjliggjorde Jack Devnarains karriär.

– Det var inte realistiskt för någon med indiskt påbrå att bli skådespelare så jag blev polis i stället. Fram till 1994 var möjligheterna för icke-vita väldigt begränsade. Men efter det tog jag steget, säger han.

Samtidigt splittrade den rasistiska regimens fall en dittills enad yrkeskår.

– Innan så var skådespelare, av alla färger, en väldigt enad grupp. Men efter det har tyvärr partipolitik orsakat spänningar. När Saga grundades slog vi fast att vi skulle vara politiskt oberoende. Det beslutet har lockat hundratals till oss. Men det har också gjort oss oattraktiva för de som allierat sig med olika partier.

I Kapstaden övar deltagarna på att bryta på ryska, amerikanska och cockney.

– R-ljuden skrämmer dig. Du ser dem komma i texten och förbereder dig för mycket, säger Mvelisi Mvandaba till Caitlin Pillay.

– Jag har fått höra att jag behöver jobba på dem, svarar hon bekymrat.
– Du behöver bara lite mer självförtroende. Gör det igen och säg: ”Rrrrr!”

Caitlin Pillay har precis gått ut scenskolan och flyttat till Kapstaden där jobben finns. Bland det första hon gjorde var att teckna medlemskap i Saga, dagens accentträning är hennes första fysiska möte med organisationen.

Mvelisi Mvandaba har kommit lite längre, både i karriären och i sin fackliga bana. Han är Sagas kontaktperson i Västra Kap och har varit i branschen sedan barnsben.

Nu har han precis avslutat inspelningen av en Netflixserie som han hoppas ska bli det stora genombrottet.

– Jag tar jobbet på precis lika stort allvar om jag spelar in en studentfilm på nollbudget. Men visst, att ha chaufför och en egen trailer var förstås lyxigt.

Härnäst väntar en BBC-produktion. Och än mer internationell stjärnglans. Men Mvelisi Mvandaba lovar att inte glömma sina rötter. Eller sitt engagemang för bättre villkor.

– I USA måste en viss del av skådespelarna på varje inspelning vara fackanslutna. De gör samma sak i Nollywood och Bollywood. Vi måste göra det här också.

Fotnot: Artikeln har även publicerats av Arbetet Global.

Publicerad
3 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
1 week sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad