I skuggan av Brexit fortsätter EU:s arbete med att försöka täppa igen alla möjliga vägar att ta sig in i unionen. De senaste åren har mycket av detta arbete förlagts till icke-medlemsländer, så kallat tredjeland. Konsekvenserna när EU har ingått avtal med tredjeland som Turkiet och Libyen har varit brutala och dödliga.
När det i veckan annonserades att ett nytt avtal mellan Albanien och EBCG, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (före detta Frontex), röstats igenom i sista instans fanns det därmed ingen anledning att jubla.
Avtalet är ett så kallat statusavtal vilket ger EBCG ökade befogenheter att verka inne i Albanien. Avtalet är frikostigt å EBCG:s vägnar, byrån ges tillgång till gränserna, albanska styrkor samt information från albansk underrättelsetjänst. Samtidigt begränsas Albaniens möjlighet att kontrollera vad som förs in och vilka som reser in i landet, om det finns anknytningar till EBCG.
Dessutom innebär avtalet åtalsfrihet i Albanien för alla handlingar utförda i tjänst av personer som arbetar i anslutning till EBCG.
Dessutom innebär avtalet åtalsfrihet i Albanien för alla handlingar utförda i tjänst av personer som arbetar i anslutning till EBCG, dess personal kan heller inte kallas som vittnen.
Det är inga små saker som avkrävs Albanien och frågan blir då förstås vad Albanien tjänar på att överlämna så pass mycket av sin suveränitet till EU?
Tidpunkten för strukturavtalet är självklart ingen slump. Albanien har fått grönt ljus på att inleda medlemsförhandlingar till EU under våren 2019. Trots att det kommer dröja länge innan det, eventuellt, resulterar i ett medlemskap så innebär det en närmare relation med EU. Utkast till statusavtal med Makedonien och Serbien finns också och förhandlingar med Montenegro och Bosnien och Hercegovina pågår.
I klarspråk är avtalet ytterligare en del i EU:s vidriga och inhumana migrationspolitik.
Statusavtalen är en del i EU:s nya plan för området ”Strategy for the Western Balkans” som innehåller vad man kallar sex flaggskepp. Ett av dessa är ”Initiativet för att förstärka engagemang om säkerhet och migration” med en ökad närvaro av EBCG i regionen.
I klarspråk är avtalet ytterligare en del i EU:s vidriga och inhumana migrationspolitik. Det handlar om en fortsatt uppdateringen av det före detta Frontex till EBCG med en väldigt utökad budget, större personalresurser och utökade jurisdiktioner i syfte att förhindra människor att fly eller migrera till Europa.
Mycket intressant är då att både Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ som säger sig vilja verka för en human europeisk flyktingpolitik stödde avtalet. Miljöpartiet gick så långt som att vara den representant som lade fram förslaget genom att vara föredragande inför Europaparlamentet. Både MP och Fi har svarat på kritiken med att när EBCG ändå finns, trots att de inte vill det, så är det bättre att det finns reglering. Känns strategin igen?
I vad som numera tycks vara en klassisk strategi för Miljöpartiet och övriga svenska liberala partier resonerar man så att det ändå är ändå bättre om de är med i att försämra livsvillkoren för människor. En tankevurpa på många sätt. Att EU:s avtal med Libyen och Turkiet inte är avtal utformade efter en mall är inte de största problemen med dessa överenskommelser.
Det som Fi och MP framförallt la sin tilltro till är en klausul i avtalet där det bland annat står att ECBG fullt ut ska respektera fundamentala fri- och rättigheter, att det ska finnas ett förbud mot tortyr, inhuman och degraderande behandling.
Klausulen avslutas förstås med en kommentar om proportionalitet: om de fundamentala rättigheterna kränks måste det stå i proportion till de eftersträvade målet med handlingarna.
Ändamålet helgar alltid medlen i EUs migrationspolitik.
Det som Miljöpartiet och Fi inte vill förstå eller acceptera är att när det gäller målet att hålla människor utanför Europa har både parlamentet och rådet gång på gång visat att det inte skyr några medel. Ändamålet helgar alltid medlen i EUs migrationspolitik.
I slutet av december rapporterade Rädda barnen att hundratals barn blivit utsatta för polisvåld vid Balkans gränser, larmet gällde medlemsländer såväl som länder med väntande statusavtal. Notera då att det redan finns en klausul i styrdokumentet för EBCG om att den ska upprätthålla fundamentala rättigheter i gränsarbetet.
Hur ska byråkratiska dokument kunna innebära någon skillnad i hanteringen av människor vid Europas gränser, när EU är så otroligt tydliga med att de ska hållas utanför till varje pris? Både Libyen, Turkiet och Albanien vet hur prioriteringen ser ut.
EU:s migrationspolitik förtjänar endast motstånd, inte pragmatism. Syftet med avtalet är att Albanien upplåter en del av sin suveränitet till EBCG för att hindra migranter att komma in i EU. Människor kommer dö i sina försök och för detta är den fega ”bättre-än-alternativet-liberalismen” lika ansvarig som de som öppet stöttar EU:s gränspolitik.
