Intervjun #69/2018

”Tystnaden är problemet”

Monica Lanfranco är en stark feministisk röst i Italien. Foto: Christin Sandberg

Antalet mord på kvinnor i Italien ökar. Enligt den italienska författaren, folkbildaren och feministen Monica Lanfranco är sexismen fundamentet för allt våld mot kvinnor. Det grova språkbruket och de för­domar som reproduceras genom det, återfinns inte bara hos enskilda män utan är djupt rotat inom rätts­­väsendet och den politiska makteliten, menar hon.

I Italien mördas en kvinna varannan dag. Morden på kvinnor har ökat de senaste åren. Även om det totala antalet mord som begås har sjunkit så ökar just andelen kvinnor som mördas. Morden på kvinnor är den yttersta konsekvensen av det strukturella manliga våldet mot kvinnor, vilket även innefattar sexuella trakasserier, våldtäkter, stalking och psykiskt våld, som är en del av vardagen för många kvinnor i Italien.

Det menar författaren, journalisten och föreläsaren Monica Lanfranco. Hon är en av de feminister som ägnar sitt liv åt att belysa och undervisa i frågor som rör våld mot kvinnor.

– Våldskulturen mot kvinnor är djupt rotad. Sexismen är grunden för allt våld som följer på den. Därifrån, i sin tur, kommer rasismen, homofobin och alla andra former av våld, säger hon när Arbetaren träffar henne för en intervju i samband med en av hennes föreläsningar för fackförbundet CGIL i Perugia.

Monica Lanfranco är ofta ute och föreläser i skolor, och vittnar om hur det språkbruk hon möter där är extremt sexistiskt och våldsamt. Det är inte ovanligt att hon får höra påståenden som: ”Alla kvinnor i Italien är horor, med undantag för min mamma och min syster”.

– Många unga killar pratar även om sina flickvänner i termer av hora, säger hon.

Sedan 1970-talet har hon erfarenhet av att föreläsa i skolmiljö och menar att det är absolut nödvändigt att vara ute bland unga människor för att bemöta deras sexistiska språkbruk och snedvridna bilder av orsaker till våld mot kvinnor.

– Ute i skolorna låter det precis som det gjorde på 70-talet, om inte värre, säger hon och ger exempel på diskussioner som uppkommit kring specifika våldtäktsfall och på fördomar som då radats upp:

– ”Okej det var ju sjukt, men hon skulle inte haft den kjolen”, ”Okej, men hon hade ju faktiskt varit med en massa killar och hon hade ju druckit”, är sådant jag ofta hör. Samma resonemang går att återfinna i otaliga kvinnofientliga domar från högsta domstolen från de senaste fyra decennierna, påpekar hon.

Om du har druckit anses det som en förmildrande omständighet, om du inte har skrikit nej tillräckligt högt är det inte möjligt att du har blivit våldtagen, och så vidare.

Monica Lanfranco menar att ett sexistiskt och våldsamt språkbruk rent faktiskt utgör basen för det fysiska våldet och att det är svårt att veta var man ska börja angripa problemet när den öppna sexismen är lika rotad hos de unga, som inom rättsväsendet och den etablerade politiska eliten.

– Om du har druckit anses det som en förmildrande omständighet, om du inte har skrikit nej tillräckligt högt är det inte möjligt att du har blivit våldtagen, och så vidare.

Hon beskriver en politisk klass, som består av män, och där ingen kan representera kvinnor som grupp. Den ordningen har en lång historia i Italien, och har egentligen aldrig förändrats, utan kanske till och med förvärrats, enligt henne. Därför tror hon att många kvinnor är långt ifrån att tro på politiken som en meningsfull och positiv kraft för förändring.

Monica Lanfranco är en flitigt anlitad föreläsare på temat könsroller och sexism.
Monica Lanfranco är en flitigt anlitad föreläsare på temat könsroller och sexism. Foto: Christin Sandberg

Under det senaste året har landets politiker lanserat politiska förslag, såsom utökad mammaledighet, som de hoppas ska få fart på barnafödandet. Italienska kvinnor föder nämligen rekordfå barn, och befolkningen sjunker sedan ett par år tillbaka.

Problemet, enligt Lanfranco, är inte att kvinnorna i Italien inte föder barn, vilket är den bild som politikerna målar upp. Inte minst är den ekonomiska situationen för många kvinnor akut. Mindre än hälften av kvinnorna i landet har ett avlönat arbete och arbetslösheten är generellt hög, över 11 procent, men bland unga upp till 24 år skyhög med sina 32 procent.

Välfärdssektorn går på knäna och den samhällsservice, såsom barnomsorg, som borde erbjudas är bristfällig. I ljuset av detta lyfter Monica Lanfranco även fram en annan aspekt av de låga födslotalen, nämligen att det kan vara farligt att föda barn in i en familj som saknar framtidshopp, eftersom den tenderar att bli aggressiv och våldsam.

Om Monica Lanfranco

Monica Lanfranco är journalist, författare och en flitigt anlitad utbildare kring frågor som rör våld mot kvinnor, sexism och könsroller. Hon är en sällsynt och unik feministisk röst i Italien, och den enda som involverar män i arbetet mot våld mot kvinnor.

Under de senaste fem åren har hon turnerat med teaterföreställningen Manutenzioni-Uomini, på svenska ”Avklädda/Nakna män”, i vilken amatörskådespelare läser vittnesmål från män som använt våld i nära relationer.

Sedan tio år tillbaka driver hon mötesplatsen Altradimora – en mötesplats för feministiskt skapande och tänkande i Piemonte i norra Italien.

Vad gäller arbete inom området våld mot kvinnor så finns det exempel på bra anti-våldsnätverk och resurser för att ta hand om kvinnor som råkat hamna i en våldsam relation. Men hjälpen når inte alltid fram till de som behöver.

– Problemet är tystnaden och motståndet mot den här typen av institutioner. Motstånd mot att kvinnor vänder sig till samhällsinstitutioner specialiserade på att hjälpa kvinnor, vilket gör att många inte hittar fram till den hjälp som faktiskt finns, säger Monica Lanfranco.

En annan stor utmaning handlar om att få kvinnor att anmäla och finnas till hands i hela processen. I dagsläget får många kvinnor som anmäler våld och övergrepp inte tillräckligt med skydd. Allvaret bakom anmälan missbedöms, och det kan vara farligare att anmäla än att låta bli. Flera kvinnor har mördats efter att de har anmält mäns våld.

Men Monica Lanfranco kan inte nog understryka vikten, för att komma till rätta med många av de nämna problemen, av att vara ute i verkligheten, som hon säger, och prata. Det är avgörande att möta unga killar och tjejer. Det är ett faktum att våldet är mest utbrett inom familjen, men de unga hon möter vittnar ofta om att de visserligen har hört det sägas, men att de inte riktigt tror på det.

– Om du inte ens känner igen och vet vad våld är, så existerar det inte. Det gäller även ett sexistiskt språkbruk, säger hon.

Hon säger att det är svårt att utbilda kring de här frågorna i dagens politiska klimat.

– Jag får ofta höra att jag gör bäst i att utelämna orden genus i inbjudningar till, eller information om, utbildningsdagar som jag anordnar.

Det finns en rädsla för att ifrågasätta de traditionella könsrollerna, eftersom det innebär att ifrågasätta fundamentet för vårt samhälle.

Nyligen distribuerades informationslappar till föräldrar med barn i skolan i en kommun inte långt från Perugia. Innehållet gick ut på att försäkra föräldrarna om att en planerad utbildning i skolorna inte var en genusutbildning, utan handlade om våld mot kvinnor och kvinnors rättigheter. Lappen syftade alltså till att lugna oroliga och protesterande föräldrar som var rädda för att det skulle ske någon form av genusdiskussion i skolan, berättar Monica Lanfranco.

Varför skrämmer genusutbildning så?

– Det finns en rädsla för att ifrågasätta de traditionella könsrollerna, eftersom det innebär att ifrågasätta fundamentet för vårt samhälle.

Hon tillägger att det andra nyckelordet är ”marknaden”.

– Marknaden styr numer de flesta relationer. Tillsammans blir dessa två faktorer en dödlig mix. På marknaden köps och säljs kroppar, men samtidigt är det en verklighet som vi känner till. Det är ”som vanligt”, familjärt, och även om detta familjära är utestängande, avskyvärt och aggressivt så är det något som människor känner till från början till slut och därför tenderar att vilja bevara. Hoppet till något nytt okänt är svårt. Det sätter igång kris, och även kvinnor fruktar detta nya tomrum.

Monica Lanfranco (till vänster) vid ett föreläsningstillfälle för facket CGIL i våras.
Monica Lanfranco (till vänster) vid ett föreläsningstillfälle för facket CGIL i våras. Foto: Christin Sandberg

Monica Lanfranco menar att Italiens starka religiösa tradition i kombination med konservatism gör att familjerelationerna blir intensiva, och hon liknar dem vid en klan.

– Det är ingen slump att maffian har sina rötter i familjen. Familjen ger dig skydd, och tillhör du inte familjen står du själv utanför, säger hon.

I dag är det många unga, framför allt universitetsutbildade, italienska killar och tjejer som söker sig utomlands i jakt på arbete.

– Det kallas kompetensflykt, men jag menar att det hör i hop med hur man ser på familjen och hur barnen uppfostras. Barnen ses inte som världsmedborgare, säger Monica Lanfranco.

Hon beskriver det som ett konservativt uppträdande som tenderar att bli reaktionärt och får till följd att människor stänger sig inne för att skydda sig från en föränderlig omvärld.

– Det främmande behandlas som något skrämmande, vilket fungerar självbegränsande.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga