Det tysta folket

Ann-Charlotte 47, fick svårt att betala räk­ningarna efter en separation. Hon tog sig ur ett destruktivt förhållande och stod som ensam försörjare till tre barn. För att få pengarna att räcka började hon köpa kläder till barnen på postorder. Skulderna hopade sig och snart trillade inkassobreven in.

– Det är Halens, Jotex, Handelsbanken och diverse sms-lån, säger Ann-Charlotte och visar upp kravbrev från post­orderföretag, banker och andra kredit­givare.

– Nu har även min äldsta dotter hamnat hos Kronofogden. Det är det allra värsta, att mina barn går i samma fotspår.

Ann-Charlotte sitter vid köksbordet med en kopp kaffe. Tre katter stryker omkring och vill ha uppmärksamhet, ovetande om att mattes skulder har växt till 600 000 kronor.

– Den här månaden får jag bara 6 000 kronor i lön eftersom jag är sjukskriven. Om jag inte får pengar från Försäkrings­kassan i tid kan jag inte betala hyran, säger hon uppgivet.

Om jag inte får pengar från Försäkrings­kassan i tid kan jag inte betala hyran.

Ann-Charlotte 47, skuldsatt

Hon berättar att hon lider av dåligt min­ne, lätt blir stressad och att hon har svårt att gå på en buss om det är mycket folk. Den ständiga oron för pengar är en ond spiral. Just nu är hon sjukskriven från sitt jobb inom hemtjänsten på grund av stress. Men betalningskraven finns kvar.

Varje månad betalar Ann-Charlotte ett överenskommet belopp till sina fordringsägare. Efter flera år har hon beviljats skuldsanering, men om hon inte sköter månadsbetalningarna åker hon ur.

– Jag kämpar varje månad för att få kalkylen att gå ihop. Om tre-fyra år har jag ett nytt liv. Det har alltid varit min dröm att åka till USA, så det ska jag göra när jag har blivit skuldfri, säger hon.

Oförsiktig konsumtion är orsaken för endast 6–7 procent av dem som drabbas av överskuldsatthet. Ofta är det andra faktorer, som arbetslöshet, skilsmässa eller sjukdom, som är skälet till att människor får svårt att klara månadsbetalningarna, berättar Jonas Bondesson som är budget- och skuldrådgivare i Malmö.

– Många kan tackla en av dessa faktorer, men om flera uppstår samtidigt och du kanske både blir arbetslös och separerar, då är det många som inte klarar det, säger Jonas Bondesson.

Jonas Bondesson, socionom och budget-och skuldrådgivare i Malmö.
Jonas Bondesson, socionom och budget-och skuldrådgivare i Malmö. Foto: Jacob Zocherman

Varje vecka vänder sig 35–40 personer till Malmö stads budget- och skuldråd­givning för att få hjälp med sin ekonomi. Det är människor från alla samhällsskikt som söker sig till kommunens rådgiv­ning, även om låginkomsttagare är överrepresenterade.

– De försöker få ekonomin att snurra en månad till. Kanske var det en desperat tanke om att barnen måste ha vinterkläder eller liknande. När det gäller sms-lån är det något man tar i den absolut sista desperata kampen, säger Jonas Bondesson.

– De flesta försöker in i det längsta att undvika att hamna hos Kronofogden. I stället gräver de gropen djupare och djupare genom att låna ytterligare. Vad många tror handlar om en typ av konsumtionsberoende kan i stället vara olika sätt att undvika att hamna i onåd hos myndigheter och inkassobolag. Para­doxalt nog är det är alltså den
höga betalningsmoralen som många gånger gör att man hamnar i allt djupare skuld.

Jonas Bondesson säger att det i princip enligt samtliga räkneexempel är sämre att få löneutmätning än att leva på försörj­ningsstöd.

– Det är egentligen felaktigt utifrån den ursprungliga tanken. Försörj­nings­stöd ska vara tillfälligt, kanske några måna­der, i avvaktan på att man kommer in i rätt system. Men Krono­fogdens system är tänkt som en varaktig lösning tills skulden är betald, säger han.

Marie Magnusson, skuldrådgivare i Lunds kommun, under ett möte med Aktionsgrupp Syd, en grupp skuldrådgivare från fyra sydsvenska kommuner som samarbetarför att lyfta frågor som rör långvarigt överskuldsatta. En av de brinnande frågornaär vad som händer när Kronofogden mäter ut samtliga inkomster och tillgångar.
Marie Magnusson, skuldrådgivare i Lunds kommun, under ett möte med Aktionsgrupp Syd, en grupp skuldrådgivare från fyra sydsvenska kommuner som samarbetarför att lyfta frågor som rör långvarigt överskuldsatta. En av de brinnande frågornaär vad som händer när Kronofogden mäter ut samtliga inkomster och tillgångar. Foto: Jacob Zocherman
Leif förlorade allt under 1990-talets ekonomiska kris då räntan på det huslån han hade steg i höjden. I dag är han sjukpensionär. ”Jag är sjuk överallt och har inte många år kvar att leva”, säger han.
Leif förlorade allt under 1990-talets ekonomiska kris då räntan på det huslån han hade steg i höjden. I dag är han sjukpensionär. ”Jag är sjuk överallt och har inte många år kvar att leva”, säger han. Foto: Jacob Zocherman

Enligt en rapport som LO gav ut 2016 är omkring en kvarts miljon personer i Sverige långvarigt överskuldsatta. De flesta av dem lever under ekonomiskt svåra förhållanden i åratal. Dessutom visar forskning att överskuldsatta i högre utsträckning än andra drabbas av sömnsvårigheter, självmordstankar, ångest, depressioner, alkohol- och narkotikamissbruk och hjärt- och kärlsjuk­domar.

Leif föll offer för de skyhöga bostadsräntorna i början av 1990-talet. Han och hans fru köpte en villa, men när räntorna steg och månadskostnaderna dubblerades blev de tvungna att sälja. De sålde huset för en bråkdel av vad de hade köpt det för, och stod utan bostad men med huslån på flera hundratusen kronor.

– Jag slängde kuverten från banken och Kronofogden. Det var ingen idé att ens försöka betala, säger Leif när vi träffas på torget i staden där han bor.

Han berättar att han köpte möbler och husgeråd på kredit, och sålde grejerna för att få ihop till hyran. Familjen flyttade runt till olika andrahandsboenden eftersom betalningsanmärkningarna hind­rade dem från att få ett hyreskontrakt. Stressen gjorde att äktenskapet sprack, och Leif började dricka allt mer.

Nu har han fått hjälp med skuldsane­ring, och har även en bostad.

– Efter att hyran är betald har jag kanske fyra-femtusen kronor kvar att leva på. Jag brukar äta middag hos mina barn för då sparar jag lite pengar. Jag har mått väldigt dåligt, säger han.

När bostadsbubblan sprack och ekonomin kraschade på 1990-talet
hamnade många i ekonomiskt trångmål, då deras lån var knutna i fastigheter och bostäder som rasade i pris, vilket gjorde det omöjligt att betala tillbaka lånen.
När bostadsbubblan sprack och ekonomin kraschade på 1990-talet hamnade många i ekonomiskt trångmål, då deras lån var knutna i fastigheter och bostäder som rasade i pris, vilket gjorde det omöjligt att betala tillbaka lånen. Foto: Jacob Zocherman

Leifs berättelse är långt ifrån unik. Drygt 100 000 svenskar har varit skuldsatta i mer än 20 år. Den ständiga stressen gör att många blir sjuka, berättar Richard Ahlström, docent vid Malmö universitet och en av få som har forskat om överskuldsättning. Enligt honom drabbas två av tre över­skuldsatta av allvarlig psykisk och fysisk ohälsa.

FAKTA | Rekordmånga söker skuldsanering
2017 fick Krono­fog­den in cirka 19 000 ansök­ningar om skuld­sanering, jämfört med drygt 12 300 under 2016. Det mot­svarar en ökning med 54 procent. Enklare regler som infördes i slutet av 2016 ligger bakom ökningen, enligt ett press­med­de­lande från Krono­fogden, den myndighet som beviljar skuldsanering.

– När ens personliga ekonomi faller som ett korthus, då kommer ett påslag av mycket ångest och depression. En del människor som har psykiska problem har svårt att klara sig ekonomiskt, och många av dem hamnar i skuldfällan. Det krävs inte mer än oerhört små belopp för att de ska kollapsa ekonomiskt. Det blir en extrem påfrestning om du hamnar i en situation som du inte kan påverka. Hur du än vrider och vänder för att hitta en lösning blir det bara värre i och med att skulderna växer, säger han.

Hopplösheten blir en grogrund för ohälsa. Richard Ahlströms under­sök­ningar visar att överskuldsatta har nio gånger högre sjuklighet än människor i samma ålder i övriga befolkningen. 18 procent, mer än var sjätte person, har försökt ta sitt liv.

– De här resultaten går hand i hand med en stor registerstudie från Tyskland där man har tittat på de vanligaste orsa­kerna till självmord under 100 år, från 1896 till 1996. Att lida av en obotlig sjukdom, vara olyckligt kär eller att drabbas av skulder och konkurs var de främsta orsakerna till att människor tar livet av sig, säger han.

Richard Ahlström skriver just nu på en debattbok i ämnet.

– Jag tycker att det är skamligt att man från myndighetshåll inte bekymrar sig mer om de här människornas hälsa.

– För individen är det förkrossande. Det är en riktigt snuskig rättsskandal att det här får pågå år efter år, säger han.

Den tillfälliga räddningen. Det är inte ovanligt när ekonomin havererar
att den skuldsatte försöker pussla ihop tillvaron med kortsiktiga lösningar. Månad för månad ibland dag för dag. Men i många fall är det redan för sent då de väntat för länge med att söka hjälp.
Den tillfälliga räddningen. Det är inte ovanligt när ekonomin havererar att den skuldsatte försöker pussla ihop tillvaron med kortsiktiga lösningar. Månad för månad ibland dag för dag. Men i många fall är det redan för sent då de väntat för länge med att söka hjälp. Foto: Jacob Zocherman

52-åriga Lena har levt med ett skuldberg sedan finans­krisen slog till i början av 1990-talet. Hon drev ett företag och importerade underkläder som såldes på homepartyn. Men när kunderna uteblev och räntorna skenade satt hon med ett lager av osålda varor – och skulderna hopade sig.

Vägen till skuldsanering har varit lång, berättar hon.

– Att ens söka skuldsanering är väldigt tärande. Man måste vara oerhört stark som människa för att orka gå igenom hela processen. Sedan lever man på exi­stensminimum i fem år, vilket är oerhört tufft. Men man har ändå något gott att se fram emot och det har man inte haft på länge, säger Lena, som numera jobbar inom vården.

Det finns så mycket skam och skuldkänslor kring det här så man säger ingenting, utan drar sig undan.

Lena, 52 år, som levt med skulder sedan 1990-talskrisen

Hon är en av nästan 200 personer bara i Skåne som har skulder hos Kronofogden som överskrider en miljon kronor. Det som från början var en relativt liten skuld har under åren växt till det mångdubbla.

– Man får alltid tacka nej till att följa med på resor och restaurangbesök. Det finns så mycket skam och skuldkänslor kring det här så man säger ingenting, utan drar sig undan. Skuldsatta män­niskor är det tysta folket, säger hon.


FAKTA | Budget- och skuldrådgivare

Det finns omkring 300 budget- och skuldrådgivare i landets kommuner. Ända sedan lagen om skuldsanering kom 1994 har kommunerna varit skyldiga att erbjuda budget- och skuldrådgivning.

Forskaren Richard Ahlström kallar överskuldsatthet en cancer i samhället, och pekar på att 20–25 procent av EU:s befolkning inte klarar utbetalningarna en vanlig månad. Ett folkhälsoproblem som drabbar människor från alla samhällsklasser.

– Du blir deprimerad när du märker att det inte går att få en rätsida på din ekonomiska situation. Efter några år riskerar du att få ett påslag av autoimmuna sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärl­sjukdomar. På grund av stressen får du aldrig någon vila, utan du är igång hela tiden med tankar på hur det ska gå i ditt liv, säger han.

Budget- och skuldrådgivaren Camilla Qvennerberg bekräftar den bilden.

– Att inte ha några pengar och samtidigt lida av dålig hälsa gör att man känner bitterhet och isolerar sig ännu mer, vilket påverkar hälsan ännu mer negativt. Konsekvenserna av detta blir att man har svårt att ta till sig information, man förstår inte och känner så klart frustration. Man fortsätter att kasta skit på sig själv för att man är dum eller har gjort dumma val, säger hon.

Entreprenören Nils Dahl satt med stora banklån när finans- och fastighetskrisen slog till i början av 1990-talet. Skulderna hopade sig, och snart hamnade han hos Kronofogden.

– Jag hade panikångest över att öppna brev och det var ett helvete att gå till pos­ten. Jag kan känna av det än i dag. När jag är på väg att öppna postboxen för mitt företag så gör det ont i magen, för jag är orolig för vad det finns i den, berättar han.

För fem år sedan tog han beslut om att ”flytta spelplanen” som han uttrycker det. I stället för att ansöka om skuldsanering har han hittat ett sätt att driva affärsverksamhet utan att ta ut någon lön. Mycket av arbetet är ideellt och sker genom stiftelser.

– Jag kan aldrig låta bolagen växa, för då snor de dem ifrån mig. Jag ligger och puttrar på en överlevnadsnivå. Lyfter jag lön mäter Kronofogden ut mig, säger han.

Nils Dahl funderade flera gånger på att ta sitt liv när han inte kunde komma i kapp med ekonomin. ”Endast tanken på mina barn hindrade mig och det har tagit mig år av terapi för att inse att jag är värd något även om jag har skulder”, berättar han.
Nils Dahl funderade flera gånger på att ta sitt liv när han inte kunde komma i kapp med ekonomin. ”Endast tanken på mina barn hindrade mig och det har tagit mig år av terapi för att inse att jag är värd något även om jag har skulder”, berättar han. Foto: Jacob Zocherman

Nils Dahl har ingen fast adress och kan inte heller skaffa telefonabonnemang på grund av betalningsanmärkningarna.

– Det är klart att det begränsar mitt liv. Sätter jag mig ned kan jag börja gråta över relationen till mina barn. Jag går till psykolog för att hålla näsan över vatten­ytan, säger han och fortsätter:

– Samtidigt har jag lärt mig att värdera andra saker i livet, så det är inte bara av ondo. Jag har kontakt med människor som förstår problemet med att bygga ett samhälle med ständig tillväxt, ökade klyftor och fler skuldberg.

Nu jobbar Nils Dahl med att hjälpa andra människor som har hamnat i en liknande situation. Han är involverad i flera ekoby-projekt och diskuterar alternativa lösningar till dagens ekonomiska tillväxtsystem, som han menar förslavar män­niskor.

– När det var som jobbigast kände jag mig kränkt och misslyckad. Att få panik­ångest är en slags självskada. Man skapar ångest av att man upplever att man är en dålig människa. Men jag ser mig inte som en misslyckad människa längre. Jag har en massa kunskap och erfarenhet. Det går att leva även om man har Krono­fogden efter sig.

Några planer på att betala tillbaka sina skulder till banken har han inte.

– Jag har ingen förståelse för banksystemet som det fungerar i dag. Jag tycker att det är ett bedrägeri. För min del känns det omoraliskt att betala tillbaka till bankerna. Ska jag betala till djävulen själv i stället för att hjälpa människor som mår dåligt? Jag kan inte göra det.

 

Fotnot: Ann-Charlotte, Leif och Lena har alla bett om att få vara anonyma och därför har vi i reportaget gett dem fingerade namn.

Publicerad
1 dag sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
1 vecka sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
4 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad