”Man kan inte samarbeta med konkurrerande fack”

Under hela 1900-talet har LO och dess förbundsledningar kämpat för att uppnå fackligt monopol på arbetarsidan. Hur ser LO på fristående fack i dag och hur spelar den synen in i LO:s milda svar på utred­ningen om en in­skränk­­ning av strejk­rätten? Arbetaren frågar avtals­sekreteraren Torbjörn Johansson.

Arbetarens historiska genomgång visar att ledningen för LO och dess förbund under hela 1900-talet strävat efter att vara ensamma om att organisera arbetarna. Inställningen till fack som valt att stå utanför LO har pendlat mellan avvisande och direkt fientligt under drygt 100 år.

Påbud om samarbeten från de utomstående facken och från de egna leden har genom historien konsekvent tillbakavisats. Det är en hållning som gäller än i dag. Facklig solidaritet över organisationsgränserna kan visserligen råda med tjänstemännen, men inom arbetarsektorn är det uteslutet, enligt Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare.

– Så fort du hamnar i konkurrerade fack kan man inte samarbeta. Då splittrar du och två ben uppstår, säger han.

Hade man inte kunnat se det som att facken i grunden har ett gemensamt mål, även om metoder och organiseringsform kan skilja sig åt?

– Om du har två fack på samma arbetsplats och den ena kräver tio kronor mer, alternativt tio kronor mindre, vem är det som splittrar då? Vår kongress har beslutat att vi ska vara ett fack per arbetsplats och det är det vi strävar efter. Håller du inte rent åt det hållet kan du inte hålla rent åt andra och då får du gula fackföreningar. Du måste hålla klart och rent och hålla samma linje, det är vad vi gjort.

Enligt Torbjörn Johansson kokar allt ned till ett beslut som organisationen själv tog för 110 år sedan. Det tog ett decennium att driva igenom inom LO, men i dag är den så kallade industriförbundsprincipen helig.

– Redan 1908 tog vi principbeslut på att ha en organisation per arbetsplats. Det bygger på att alla arbetare ska vara med i samma förbund.  Jag säger inte emot att vi strävat efter monopol, men det låter så negativt. Vi har haft den tesen och varit duktiga på det, säger han.

Våra regelverk har gjort att den starkaste, den med mest muskler gentemot arbetsgivaren, vinner.
Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare

Genom åren har LO vid flera tillfällen gått långt för att säkra sin position. Det har yttrat sig i allt från uppmaningar till strejkbryteri till avtal med arbetsköparna som stänger icke LO-anslutna ute från arbetsplatserna.

– Du kan inte anklaga mig för det som hände för så lång tid sedan. I samband med EU-inträdet kan man inte längre kräva medlemskap i fackförening. Vi driver inte de teserna längre. Det är före min tid, säger Torbjörn Johansson.

Hade ni önskat att det var möjligt att avtala om LO-medlemskap för anställning?

– Än i dag tycker jag att alla borde vara med i facket. Det fack som har majoritet är det som är starkast och det som vinner. Våra regelverk har gjort att den starkaste, den med mest muskler gentemot arbetsgivaren, vinner.

De forskare och fackliga historieskrivare som Arbetaren pratat med ser alla LO:s hållning i den så kallade Hamnkonflikten är ett utslag för monopolsträvan. Torbjörn Johansson håller med. Enligt honom anger LO:s organisationsplan att det är Transport som ska organisera hamnarna och det är LO som ”delar ut organisationsrätten”.

– Jag vidhåller att det har lönat sig för de svenska arbetarna. Internationellt kan det se annorlunda ut. Du kan ha ett katolskt, ett kommunistiskt och ett socialdemokratiskt fack. De har spätt ut sig och ingen kan leverera varken det ena eller andra, säger han.

Men den demokratiska aspekten? Enligt organisationsrätten så har alla rätt att bilda, ansluta och verka för sin fackförening. Det är en princip som Torbjörn Johansson säger att LO står bakom. Samtidigt speglar hans språkbruk LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldssons när han pratar om ”renhållning”.

– Vi försöker hålla rent på svensk arbetsmarknad. Vi ska städa bland arbetsgivare som betalar för lite och från politiken. Vi ska också se till att det inte finns konkurrerande fackföreningar. Den arbetsfred vi säljer ska också kunna garanteras.

LO:s avvaktande reaktion på Socialdemokraternas pågående utredning om en eventuell inskränkt strejkrätt har skiljt sig väsentligt från de hårda fördömande som vanligen åtföljer sådana förslag.

Denna gång är det dock det fristående Hamnarbetarförbundet och deras stridsåtgärder som är upphovet och målet med inskränkningen. Från de fristående facken uppfattningen framförts att LO med det här förslaget ser en möjlighet att slutligt få sin organisationsplan upphöjd till lag.

Ser ni nu en möjlighet att göra organisationsplanen till lag och bli kvitt konkurrenter en gång för alla?

– Vi ser inga sådana möjligheter i dag. Vi ser inte att det ligger i pipelinen, säger Torbjörn Johansson.