Med inspiration från #MeToo och berättelsernas kraft lanseras nu hashtaggen #iam för vittnesmål om att ha och mista sin personliga assistans. Det hela drog igång med ett framträdande på Stockholms central förra veckan. Arbetaren har pratat med Jonas Franksson, en av initiativtagarna till kampanjen.
– Vi vill berätta om den frihet assistans ger. I den politiska debatten blir det annars så abstrakt, säger Jonas Franksson, ansvarig för STIL:s politiska arbete.
Kampanjen #iam inleddes med att berättelser lästes upp på en scen på Stockholms centralstation fredagen den 18 maj.

– Vi stod där hela dagen, varje timme kom flera nya vittnesmål om hur livet är med och utan assistans, säger Jonas Franksson.
Han menar att det pågår en avhumanisering i dag där man pratar siffror och mäter olika insatsers tid, i stället för att svara upp mot människors rättigheter och om behov.
– Risken i ett kyligare samhälle är att man börjar se sig själv som en kostnad, fast det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Då är berättelsens kraft viktig.
På en hemsida samlas inskickade berättelser från de som vill dela med sig under rubriken ”i am – stories”. Kampanjen är parallell med LSS-utredning, den statliga utredningen om assistans som fått kritik för att den mest fokuserat på att skära ned kostnader.
Det är stötande, och en form av förtryck.
Jonas Franksson, politiskt ansvarig STIL
Efter ett antal domar har många människor fått nedskärningar i sin personliga assistans de senaste åren. Det drabbade även Jonas Franksson som blivit av med sin statliga assistans, och därmed fått problem att arbeta heltid. Han tvingas även att vara hemma ett par vardagar i veckan.
– Jag har husarrest och kan inte gå ut, kan inte laga mat eller så, säger han.
– Jag har haft personlig assistans hela mitt vuxna liv, och varje år har jag oroat mig för hur det ska bli. Med assistans kan jag arbeta och vara en bra pappa.
I dag får en majoritet av de som söker personlig assistans avslag på sina ansökningar. STIL och JAG uppmuntrar även dem att delta i #iam.
– Vi hade ju velat se en förbättring av assistansen, men det som läckt från den pågående utredningen är bara försämringar. Det upprör mig i grunden att de kan ta ifrån mig rätten till ett självständigt liv. Det är stötande, och en form av förtryck, säger Jonas Franksson.