Ord för det ofattbara

Kulturen är fylld av våldsskildringar som får oss att chockas och reagera, men också att sätta ord på vad som sker människor emellan. I tv-serien The Fall kommer vi en utredare och en seriemördare riktigt nära. I verkligheten är mördare ovanliga, men de finns – och åker ibland fast. I onsdags dömdes den danska ubåtsbyggaren Peter Madsen till livstids fängelse för mordet på journalisten Kim Wall.

Signerat
Anna Morin, nyhetsredaktör på Arbetaren.
Foto: Axel Green

Sommaren 2017 valde jag att se tv-serien The Fall. Flera personer hade tipsat mig om den men jag hade tvekat. Temat lät våldsamt och jag ser bara en viss mängd fiktivt våld, jag orkar bara med att bearbeta en dos i taget. Blir det för mycket stänger jag av. Hör jag talas om långa och många våldsscener kollar jag inte alls.

Men jag såg The Fall. Och den är grymt bra. Skådespeleriet, dramat och samtalen. Den följer en utredare och en seriemördare, vi kommer dem närmare och närmare in på livet medan polisens jakt pågår.

Kulturen är fylld av våldsskildringar, kanske för att få oss att chockas och reagera. Men kulturen kan också förklara och sätta ord på vad som sker människor emellan.

En titel som jag tycker är genial är Män som hatar kvinnor, romanen av Stieg Larsson. Jag blev rejält besviken när den översattes till Flickan med draktatueringen på engelska. För romanen blev så pass känd att titeln blev ett begrepp även bland dem som inte läst den.

Bara han inte är en man som hatar kvinnor, sade jag. Måtte de hitta henne, bara han inte är en… Men det var han.

Jag såg The Fall på Netflix och påminde mig själv om att män som våldtar, torterar och mördar kvinnor är vanliga på film men ovanliga i verkligheten. Jag såg The Fall, men jag slutade se den när jag var ensam hemma. Jag såg The Fall och höll någon i handen.

Jag såg The Fall och så kom rapporterna om att journalisten Kim Wall var försvunnen. Senast synlig i en u-båt med en omsusad man, en kändis med grabbiga smeknamn.

Bara han inte är en man som hatar kvinnor, sade jag. Måtte de hitta henne, bara han inte är en… Men det var han. Enligt domen den 25 april 2018 i Köpenhamns byret, landets första rättsliga instans, är han just det.

Medvetenheten om ett av de gap som finns insprängda i vårt samhälle, är kanske grunden till att tala om och bekämpa sexismen.

Det finns en scen i The Fall där utredaren har inlett en relation med en polis som hon anlitat för att arbeta med fallet. Han kommenterar likheten mellan sig själv och mannen de nu fångat in och ska förhöra. Mördaren. Våldtäktsmannen. Torteraren.

Kan det vara så att utredaren kanske egentligen, innerst inne, är attraherad av brottslingen?

Utredaren svarar med att berätta en historia:
De frågade en grupp män varför de var rädda för kvinnor.
Svaren var att de var rädda för att kvinnorna skulle skratta åt dem.
Sedan frågade de en grupp kvinnor varför de var rädda för män.
Svaren var att de var rädda för att männen skulle döda dem.

För den som går runt med den rädslan i kroppen är det helt absurt att ens tänka tanken att mordutredaren skulle falla för seriemördaren.

Berättelsen visar hur människor i samma värld kan uppleva den så olika. Förståelsen för dess budskap, medvetenheten om ett av de gap som finns insprängda i vårt samhälle, är kanske grunden till att tala om och bekämpa sexismen.

För mördare är ovanliga, men de finns. Och rädslor kan vara lika vanliga som det fiktiva våldet i kriminalserierna.