Signerat #78/2017

Ett pris som väger lätt

Johan Apel Röstlund, reporter på Arbetaren. Foto: Jan-Åke Eriksson

Sedan lång tid tillbaka är den norska Nobelpriskommittén ute och cyklar. Stort grattis till antikärnvapenkampanjen ICAN, men att stå i raden av pristagare som Barack Obama, EU, Henry Kissinger och Aung San Suu Kyi som alla har blod på sina händer kan knappas anses hedervärt. Kommittén borde lägga öronen mot marken och lyssna på de gräsrötter som verkligen kämpar för fred och rättvisa.

Det är naturligtvis svårt att kritisera beslutet att tilldela årets fredspris till paraplyorganisationen Internationella kampanjen för avskaffandet av kärnvapen, ICAN. Genom massivt opinionsarbete driver de på frågan om en säkrare framtid utan massförstörelsevapen. Ändå är det något som skaver.

Den norska Nobelpriskommittén har sedan länge varit ute och cyklat. De senaste årens haverier med bland annat Barack Obama (innan han ens tillträtt som president), EU (vars grymma gränspolitik gör att tusentals migranter drunknar i Medelhavet varje år) och den colombianske presidenten Juan Manuel Santos (med händerna rödfärgade av blod före fredsavtalet slutligen skrevs under) har gjort att priset helt saknar legitimitet i en allt rörigare omvärld.

Historien av mer eller mindre tveksamma pristagare kan göras betydligt längre. Ta bara fallet med Burmas omstridde ledare Aung San Suu Kyi. Där borde medaljen givetvis tas tillbaka. Det pågående folkmordet på rohingyas är en skam för omvärlden, och hennes likgiltighet inför militärens allt mer omfattande brutalitet kan ses som en direkt krigshandling mot en sedan länge extremt utsatt minoritetsgrupp.

Sällan har tomma tunnor skramlat så mycket, även om årets pristagare som sagt är svår att kritisera.

Ändå vill man i Oslo och Stockholm vidhålla tyngden i nomineringarna bland de som verkar ”för broderskap mellan nationer, avskaffande eller minskande av arméer och för att upprätthålla och främja fred i världen”, allt enligt Alfred Nobel testamente. Sällan har tomma tunnor skramlat så mycket, även om årets pristagare som sagt är svår att kritisera.

Vad som borde göras är att kliva ned från de höga hästarna och lägga öronen mot marken. Lyssna på de breda folkrörelser som runt om i världen på allvar kämpar för mänskliga rättigheter, mot urskillningslöst våld och för social rättvisa.

Organisationer som Jordlösa lantarbetares rörelse i Brasilien, fredsaktivister i Israel och Palestina, internationella fackföreningar som arbetar mot slavförhållandena i Sydostasiens textilfabriker och för de svårt exploaterade byggarbetarna i exempelvis Qatar. För de som kämpar mot terrorsekten Islamiska statens barbari och för de som fortfarande vågar står upp för mänsklig värdighet i land efter land som faller mot en allt mörkare avgrund.

Naturligtvis ett rungande grattis till ICAN, ingen heder ska tas från dem. Men utmärkelsen väger i dag betydligt lättare än vad den faktiskt borde och luktar sedan länge rätt unket.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga