För knappt en vecka sedan fick Sverigedemokraterna i Nacka spinn på en nyhet som sedan dess på olika sätt engagerat stora delar av Sverige: Nacka kommun har köpt tre bostadsrätter i Saltsjöbaden för tre nyanlända barnfamiljer att bo i – där de tre mödrarna är gifta med en och samma man.
Att Sverigedemokraterna med svans sprutar ur sig klicksuktande nyheter är ingenting nytt, och tyvärr inte heller att dessa gör intryck på ganska stora befolkningsgrupper.
Men sällan har så många signalbegrepp ställt sig i vägen för ett rationellt samhällssamtal som i fallet med de tre inköpta lägenheterna.
Invandrare från ett muslimskt land ”får” lägenheter till sina tre fruar – svårslagbart. De bruntonade delarna av Facebook och Twitter fullkomligt exploderade, och drog en bredare allmänhet med sig.
I själva verket är i stort sett alla magreaktionsslutsatser om detta som trendat i sociala och andra medier den gångna veckan djupt problematiska.
Sällan har så många signalbegrepp ställt sig i vägen för ett rationellt samhällssamtal som i fallet med de tre inköpta lägenheterna.
Varken den nyanlände mannen eller kvinnan som han kommer att hyra en av lägenheterna tillsammans med, eller de två andra vuxna kvinnorna, eller de inblandade barnen, får någon bostadsegendom – det är kommunen som införskaffat de tre lägenheterna, och också den som en vacker dag kommer att kunna sälja dem till marknadspris.
De berörda individerna frånsäger sig till och med besittningsrätten till lägenheterna, som bara kommer att fungera som övergångsboenden inom ramen för kommunens skyldighet att ta emot nyanlända efter anvisning.
Naturligtvis är den samhälleliga och kulturella institutionen månggifte, så länge den bygger på att en man kan ta sig flera hustrur men inte innefattar motsvarande möjlighet för kvinnor, en djupt patriarkal inrättning som har föga att skaffa med ett progressivt, jämställt samhälle. Men det finns ingenting i kommunens agerande som gynnar månggiftesmodellen.
Tvärtom har ju kommunen, genom att anvisa de inblandade tre olika lägenheter, aktivt valt att behandla de inblandade som tillhörande skilda, självständiga familjer.
Som så ofta vill man till de ”invandringsdebattörer” som använder de nyanlända kvinnornas välbefinnande som slagträ i debatten rikta frågan: Vad vill ni?
Ska asylsökande kvinnor som är gifta med samma man automatiskt kastas ut ur landet?
Eller ska de alla tvingas samsas i en och samma lägenhet? Är det att motverka månggiftesinstitutionen?
Utan att bekymras av några krav på logik i argumentationen har dock nätmobben kunnat härja vidare på denna punkt, understödda av profiler som den i Liberalerna aktiva Bahareh Mohammadi Andersson, som i en debattartikel i Aftonbladet bjöd på formuleringar som ”Enligt min mening har Nacka kommun byggt upp ett harem i sin kommun”. Verkligen?
Ska de alla tvingas samsas i en och samma lägenhet? Är det att motverka månggiftesinstitutionen?
De irrationella åsiktsutbrotten underblåses direkt och indirekt av mediernas inramning – TV4 stoltserade till exempel med rubriken ”Polygamist fick tre bostadsrätter” – och nervösa överreaktioner från politiker – migrationsminister Heléne Fritzon kommenterade Nacka kommun-nyheten genom att koppla den till Skatteverkets uppdrag att analysera omfattningen av månggifte i folkbokföringen, som om det på något rimligt sätt skulle ha med saken att göra.
Allt detta medan Nacka kommun kommit förhållandevis lindrigt undan med den verkliga – och egentligen enda – skandalen här: att man avvecklat sitt eget kommunala bostadsinnehav, och därmed i trängda lägen inte har något alternativ till att söka sig ut på den öppna bostadsmarknaden.
Det är onekligen ett tecken i tiden att asylinvandringspanik och symbolfrågor i debatten nästan helt lyckas ställa sig i vägen för kraven på att politikerna ska svara för den sortens omfattande, ideologiskt motiverade missgrepp. Ett väldigt illavarslande tecken.
