Många av dem som har tvingats på flykt undan våldet i hemlandet tvingas nu överleva i Bangladeshs gränsområden, där det råder stor brist på mat, rent vatten och sjukvård.

– Jag såg hur våra hus brändes ned och vi tvingades lämna alla våra ägodelar. Min pappa blev dödad inför våra ögon, berättar tolvårige Nurul Islam.

Vi träffade honom i samband med att han nådde fram till Teknaf på den bangladeshiska sidan av gränsen.

– Jag, min mamma och min yngre bror tvingades gå i nästan en veckas tid för att nå fram till Bangladesh, tillsammans med mängder av andra som flydde från byar i Rakhine för att söka skydd, berättar den unge pojken.

Han är bara en av de över 400 000 rohingyer som har tvingats lämna sina hem och fly till grannlandet under de senaste tre veckorna. Många uppges ha skjutits till döds under vägen, drunknat i floden eller sprängts av de landminor som placerats ut längs flyktvägen.

För varje timme som går ökar antalet flyktingar. Strömmen av människor som kånkar på säckar med de få ägodelar de lyckats få med sig tycks aldrig ta slut. De kommer bärande på sina små barn medan äldre personer som inte orkar mer blir burna på bårar av bambu. Många är förkrossade, men också lyckliga över att ännu vara vid liv.

Samtidigt varnar både lokala och internationella hjälporganisationer för att det redan överbefolkade och fattiga Bangladesh kommer att ha svårt att hantera den plötsliga flyktingströmmen. Bristen på mat och vårdresurser riskerar att leda till en humanitär katastrof eftersom många av dem som kommer redan innan lider av undernäring – samtidigt som bristen på friskt vatten och fungerande avlopp riskerar att leda till utbrott av vattenburna sjukdomar.

– Redan nu har vi sett många fall där människor drabbats av hud- eller diarrésjukdomar, säger läkaren Ibrahim Molla, som vanligtvis arbetar på ett sjukhus i huvudstaden Dhaka, men som nu befinner sig i Cox’s Bazar för att efter förmåga hjälpa de flyktingar som har anlänt hit.

Redan nu har vi sett många fall där människor drabbats av hud- eller diarrésjukdomar.
Ibrahim Molla, läkare

Den senaste krisen som drabbat den utsatta muslimska minoritetsgruppen i Burma inleddes i slutet av augusti efter att en militant grupp kallad Arsa attackerat och dödat ett antal burmesiska armésoldater. Enligt vittnesmål från flyktingar ledde detta till en medveten kampanj av mordbränder riktade mot byar där rohingyer bor samtidigt som hundratals människor uppges ha blivit dödade av armén.

Detta har förnekats av burmesiska myndigheter. Samtidigt tycks satellitbilder som publicerats av flera människorättsorganisationer bekräfta vittnesmålen.

Burmesiska soldater anklagas även för att ha genomfört våldtäkter mot rohingya-kvinnor.

Lokalbefolkningen i Teknaf, som ligger på andra sidan Naf, floden som skiljer länderna åt, berättar dessutom att de vid upprepade tillfällen har sett stora moln av rök stiga mot himlen från den burmesiska sidan.

Behandlingen av rohingya är ett ”skolboksexempel på etnisk rensning”, enligt FN:s människorättschef, Zeid Ra’ad al-Hussein.

Den muslimska minoritetsgruppen har sedan länge varit förföljd och diskriminerad i Burma. Trots att de har levt i landet i flera hundra år vägrar landets myndigheter att ge folkgruppen medborgarskap och tillgodose deras grundläggande rättigheter. FN menar att de är ”världens mest förföljda folkgrupp”.

När flyktingarna väl lyckats ta sig över den farliga sträckan till grannlandets sydöstliga distrikt Cox’s Bazar och Bandarban, har många mötts av en situation där de inte kunnat erbjudas härbärgen, mat eller rent vatten. Detta medan landets premiärminister Sheikh Hasina lovat att på humanitära grunder ta emot alla flyende.

Biståndshjälp har nu börjat anlända från flera länder, men många rohingyer lider fortfarande brist på mat. Lokala volontärer har försökt hjälpa till med att dela med sig av den begränsade tillgången på mat och vatten. Lastbilar med försändelser har stoppats av desperata flyktingar vilket lett till att oerfarna volontärer det valt att kasta ut förnödenheter till flyktingar från sina lastbilar. Det har i sin tur lett till att många flyktingar blivit skadade när de desperat försökt få tag på mat och vatten.

Tusentals rohingyer, främst kvinnor och barn, har slagit läger vid sidan av vägar eller på tomma markområden, utan skydd från det monsunregn som ledde till enorma översvämningar i Bangladesh under augusti.

Landets myndigheter har nu avsatt ett område i Cox’s Bazar där ett nytt flyktingläger ska uppföras och har även börjat registrera flyktingar för att de ska få officiell flyktingstatus.

Det var en mardröm, ljudet av kulorna och eldsflammorna förföljer mig.
Rebeka Begum, flykting

En av de dem som precis anlänt till distriktet via båt är Rebeka Begum, som omgående, men utan framgång börjar leta efter mat att ge till sitt barn.

– Vi är utblottade eftersom vi fick lämna allt i Burma för att kunna fly undan militären, säger hon.

– Det var en mardröm, ljudet av kulorna och eldsflammorna förföljer mig, säger hon med skräck i rösten.

En annan flyktingkvinna, Amena Begum, går ner till en kanal för att hämta vatten till sina barn, eftersom det är det enda vatten som finns tillgängligt. Vattnet i kanalen är smutsigt.

– Men vad annat kan jag göra? Jag måste se till att mina barn får vatten, säger hon.

Lokalbefolkningen berättar att bristen på toaletter har lett till att mängder av människor tvingas utföra sina behov i det fria – vilket förorenat de lokala vattentäkterna.

FN:s barnfond Unicef uppger det finns hundratals barn som tvingats på flykt undan våldet i Rakhine och som nu på egen hand försöker hitta sina anhöriga bland folkmassorna i Cox’s Bazar. Många av dessa barn är dessutom svårt traumatiserade efter att ha bevittnat mord och mordbränder och andra hemska upplevelser under flykten.

På söndagen gick Rädda Barnens Bangladesh-avdelning ut med ett pressmeddelande och varnade för att bristen på härbärgen, vatten, mat och fungerande avlopp riskerar att orsaka ytterligare en katastrof för flyktingarna.

I Cox’s Bazar och i hamnstaden Chittagong är alla lokala sjukhus fullt upptagna med att vårda skadade rohingyer, i många fall personer som blivit skadade av kulor eller landminor.

Mohammad Alam har anlänt till Bangladesh med båt över floden Naf och har med sig en son som har feber och är i behov av vård. Lokalbefolkningen har gett honom rådet att vandra vidare för att försöka hitta ett sjukhus som har möjlighet att hjälpa sonen. Det innebär att vandringen fortsätter för honom och hans familj.

– Men jag har haft tur, som lyckats överleva tillsammans med mina familjemedlemmar, säger Mohammad Alam, som livnärt sig som jordbrukare hemma i Burma.

Han är dock blek och ser sliten ut och liksom för så många andra rohingyer är hans och familjens framtid fortsatt osäker. Ingen av dem vet om – och i så fall när – de ska våga återvända till sina hembyar igen.