En bild av en kvinna är placerad så att hon tittar ut genom fönstret där besökaren kommer in genom porten på. Därinnanför ligger museet som berättar om Ersta diakonis historia.
Ersta Museum, Stockholm
Fri entré (sommarstängt fram till den 15 augusti)

Mycket i utställningen handlar om kvinnorna, både föreståndarinnorna och diakonissorna, men också om de olika verksamheterna. Som exempelvis Magdalenahemmet för kvinnor varav många hade en bakgrund i prostitution. Eller hur det ordnades omsorg om dagarna för barnen till de kvinnliga patienterna som kom till sjukhuset.
Besökaren får en historisk inblick i både yrkesutbildningen och yrket. Sjuksköterskeskolan var den första i sitt slag i Sverige och startades för att utbilda ”kvinnor i kristlig sjukvård”.
År 1851 började de första eleverna där. Utbildningen var både praktisk och teoretisk och innehöll kristendomskunskap, sjukvård och allmänbildande ämnen. Systrarna fick också lära sig att framställa alla läkemedel.
Om man kunde läsa innantill, skriva, räkna, sköta vanliga hushållsysslor, hade läst Nya Testamentet och bibliska historien, var frisk, ej förlovad eller gift kunde man passa som diakonissa. Blev man godkänd efter elevåret upptogs man som provsyster.
För att bli diakonissa, skulle man kunna svara ja på frågan om man ville bli sin ”Herres, de fattigas och sina medsystrars tjänarinna”.
Man kunde sändas ut på landsbygden för att ägna sig åt fattigvård, eller göra hembesök i Stockholms kåkstäder.
Vigda diakonissor levde tillsammans i moderhuset när de inte sändes ut på tjänst. Genom yrket ingick man i en gemenskap och hade försörjning livet ut. Reglerna i moderhuset innebar att vara beredd på att sändas ut i tjänst, arbeta utan lön, bära diakonissdräkt och vara ogift (ville man gifta sig fick man lämna diakonin.) Om dräkten, till vardags grå och vid högtider svart, berättas att en kvinna klädd i den fritt rörde sig på Stockholms gator, ingen gav sig på en diakonissa.
Arbetet innebar ofta långa dagar av hårt jobb men det var oftast omväxlande och självständigt. Man kunde sändas ut på landsbygden för att ägna sig åt fattigvård, eller göra hembesök i Stockholms kåkstäder och fick ibland utgöra en länk till myndigheter. Vikten av vila för de yrkesutövande diakonissorna insåg man tidigt, under 1800-talet öppnades sommarhem och ett ålderdomshem för diakonissor.
I utställningen visas bland annat dräkter, ett rum inrett för barn, en sjukhussal med läkarskåp, medicinflaskor och utrustning samt en matsal där vi kan läsa om ”Maria i porten”, en av så kallade ”portsystrarna”. I matsalen höll hon alltid ett bord dukat med vit duk och försåg hem- och arbetslösa män med mat.
Under 1900-talet förändrades en del och många regler luckrades upp, på 1940-talet skiljdes sjuksköterske- och diakoniutbildningen åt och sedan 1970-talet utbildas även män.
