Jorma Hiltonen, arbetar vid Avesta järnverk
– Nja, alltså jag är ju medlem i IF Metall, men jag har aldrig demonstrerat eller så. Men det är väl vad jag förknippar dagen med: demonstrationståg.
Så du ska inte uppmärksamma den på något speciellt sätt i år?
– Nej jag har faktiskt aldrig varit särskilt engagerad i det där.
Britt Eriksson, pensionär
– Den betyder egentligen ingenting alls förutom att man är ledig. Men jag vet ju att det brukar vara massa demonstrationer då, så klart.
Ska du uppmärksamma dagen på något vis?
– Nej, jag har inte den traditionen faktiskt.
Eva Marklund, konstnär
– Oj, den betyder ganska mycket faktiskt. Jag brukade spela i tåget som gick i Söderhamn och Ljusne, Sveriges rödaste kommun, haha! Men jag har också spelat med blåsorkestern här i Stockholm vid Socialdemokraternas samling. Det är en härlig känsla att gå ut tillsammans.
Firar du dagen även i år?
– Ja, det känns viktigt för alla som gått innan oss och dessutom för att uppmärksamma de förändringar som skett och visa på de många orättvisor som fortfarande finns kvar.
Sofie Eriksson, lärarstudent
– Alltså, det är väl vid Valborg, va? Förut var jag alltid i Åre då och det var fest och så. Men demonstrationer, näe.
Så det är inget du kommer att uppmärksamma?
– Nej.
Hasan Erol, pensionerad lärare
– Det är vänsterns och arbetarnas dag och den är väldigt viktig, särskilt nu när världen inte går åt rätt håll. Jag är ju kommunist och känner att man måste delta mer och mer och kanske göra som förr, på 1970- och 80-talen, då fler demonstrerade.
Så du kommer att demonstrera i år?
– Ja. Det känns som att man måste ta upp det här med miljöfrågan nu i och med Trump och att han skiter i allt det där. Det är så jävla idiotiskt. Sedan måste vi också protestera mot utvecklingen med den globala ekonomin som hotar arbetarna. Hur ska det gå för arbetarklassen egentligen? Sådana frågor är väldigt viktiga.
