Byggmaterialet asbest, som varit förbjudet i Sverige sedan 1982, orsakar flera dödliga sjukdomar, som till exempel lungcancer och mesoteliom. Fortfarande dör omkring 100 personer i Sverige årligen i sjukdomar som vållats av asbest.

Precis 35 år har gått sedan asbest totalförbjöds som byggnadsmaterial i Sverige. Men som dess grekiska namn antyder förefaller den långfibriga mineralen outsläcklig. De som exponeras för asbest riskerar en rad olika dödliga sjukdomar i lungor, andningsvägar och bukhåla. Från att kunskapen om hur man bäst skyddar sig mot asbest varit omfattande och spridd ser nu fack, forskare och läkare hur nya fall av insjuknande i asbestrelaterade åkommor, inte minst bland unga och utländska arbetare, uppkommer.

Inkubationstiden är ofta så lång som 40 år, men när sjukdomen väl slår till riskerar det att gå fort för den som drabbats. Vid till exempel den aggressiva cancersjukdomen mesoteliom tar det sällan mer än ett år för den som insjuknat innan döden inträffar. Ofta efter ett förlopp av svåra smärtor och andningssvårigheter.

Det är framför allt i de många husen som byggdes i det påkostade miljonprogrammet mellan 1965 och 1975 som asbest är vanligt förekommande i dag. Flera byggnader har stora renoveringsbehov och upphandlingarna kring tjänsterna är ofta många.

Kedjan av mer eller mindre seriösa underentreprenörer riskerar att bli lång, något som gör att farorna för de anställda ökar betydligt. Arbetsmiljöverket säger sig inte ha någon direkt insyn i hur det ser ut kring upphandlingar av asbestsanering, men myndigheten får in signaler om att det är väldigt olika från fall till fall.

– Det finns många seriösa uppdragsgivare som både känner till reglerna och ställer krav på företag vid upphandling. Det finns tyvärr även företag som väljer att fuska av ekonomiska skäl. Det förekommer även varianter där företag eller arbetstagare, till exempel utländska arbetare, inte känner till risker eller regler och exponeras för asbesthaltigt damm, säger Maryam Tayebi, som utreder ärenden som rör asbest på Arbetsmiljöverket.

– Så kallade svartrivningar förekommer tyvärr och i värsta fall har man struntat i alla säkerhetsaspekter. Det förekommer slarv med inventering och provtagning, användning av rätt typ av personlig skydds­utrustning, eftersanering och så vidare.
I många av de länder som arbetarna kommer ifrån är asbest fortfarande lagligt, där har man tappat all rädsla för materialet.
Ulf Kvarnström, ansvarig för arbetsmiljöfrågor på Byggnads
Fackförbundet Byggnads tvin­­gas gång på gång rycka ut för att stoppa jobb och informera arbetarna på plats om de stora riskerna med att exponeras för asbest och farligt byggdamm. Mest utsatta är de som jobbar med rivning och isolering.

Asbest är hudgenomträngande och partiklarna är så små att det är svårt att skydda sig mot exponering, vilket gör att det enligt lag krävs omfattande försiktighetsåtgärder från företagen. Men med allt fler underentreprenörer blir det också svårare att kontrollera vem som egentligen bär ansvaret.

När Byggnads nyligen stängde arbetet vid en skola i Örebro, sedan två arbetare exponerats för asbest, hade facket svårt att hitta någon ansvarig på plats. Arbe­tarna, två rörisolerare från Uzbekistan, kände inte till att det fanns asbest i rören de jobbade med och Arbetsmiljöverket skickade rekommendationer om att samtliga personer som befunnit sig i lokalen skulle skic­kas på läkarundersökning för bland an­nat lungröntgen.

– Sådana här jobb får inte göras av annat än godkända företag. Men ju längre underentreprenörskedjan bli desto sämre blir informationen till dem som ska göra jobbet. I många av de länder som arbetarna kommer ifrån är asbest fortfarande lagligt, där har man tappat all rädsla för materialet, säger Ulf Kvarnström, ansvarig för arbetsmiljöfrågor på Byggnads, till Arbetaren.

Fallet på skolan i Örebro liknar många andra och visar tydligt på problemen som uppstår när leden mellan beställare och utförare blir många. Företaget Futurum fastigheter lade ut jobbet på en VVS-installatör som i sin tur anlitade en underentreprenör där två killar från Uzbe­kistan kallades in.

Till tidningen Bygg­nads­­arbetaren säger en representant för Futurum fastigheter att något brustit i kom­munikationen, men att de själva inte kan ta något ansvar för hur de uzbekiska ar­betarna hanterat rören med asbest.

– När vi kom dit fanns det ingen ledning på plats. Och beställaren hade inte kontroll på det sista företaget i ledet som utförde själva jobbet, säger Ulf Kvarnström.

En utredning av händelsen har inletts och en polisanmälan är gjord av facket. De två arbetarna har dock varken kunnat undersökas eller höras då de inte gått att nå sedan Byggnads stoppade arbetet. Något som ytterligare visar på riskerna med de långa leden av underentreprenö­rer.
De mindre seriösa företagen använder oftare sämre eller felaktig utrustning och sämre andningsskydd.
Maryam Tayebi, asbestexpert och utredare på Arbetsmiljöverket
I väggarna på miljonprogrammens byggnader kan döden ligga och lura på de arbetare som ska utföra jobben. Så mycket som 40 000 ton asbest beräknas finnas kvar i husen. På Arbetsmiljöverket försöker man genom informationsöverföring att skaffa beredskap inför de kommande renoveringarna.

– Nyligen har vi haft en kampanj om osund konkurrens på arbetsmarknaden, där vi vill betona vikten av att ställa krav på arbetsmiljö vid upphandlingar. Syftet är att öka kunskapsnivån hos beställaren och på så sätt minska antalet upphandlingar med företag utan full kvalifikation som gör jobbet billigare, säger Maryam Tayebi.

Hon påpekar att det under de senaste tio åren har skett en teknisk utveckling inom branschen. Dessutom har det tillkommit flera entreprenörer på byggsidan, inte minst utländska aktörer, som dels används som underentreprenörer men som dels även jobbar direkt mot privatkunder vid rivnings- och saneringsarbeten.

– De nytillkomna entreprenörerna är mestadels små företag med under tio anställda. Det är osäkert om dessa arbetsgrupper har tillräckliga kunskaper om asbest och hur det ska hanteras på ett säkert sätt. För utländska aktörer kan språket vara ett hinder. De mindre seriösa företagen använder oftare sämre eller felaktig utrustning och sämre andningsskydd, vilket kan bero på brist på kunskap, säger Maryam Tayebi.

– Reglerna för hantering av asbest har funnits länge och många i den äldre generationen har kunskap och erfarenhet, men frågan är om man lyckas föra över den till den yngre generationen?

På Byggnads är man väl medveten om vidden av problemet med kunskapsöverföringen och varje år utbildas skyddsombuden för att minska riskerna.

– Kunskapen håller på att försvinna, då många som tidigare jobbat med asbest nu går i pension. Därför är det livsviktigt att vi fortsätter att informera och ligga på i de här frågorna, säger Ulf Kvarnström.

Huvudansvaret ligger naturligtvis på beställarna och på arbetsköparna, men landets yrkesutbildningar måste också bli bättre och ta riskerna på större allvar, menar facket.

– Det är väldigt lite information, om ens någon alls, kring arbetsmiljöregler på skolorna i dag. Därför måste vi hela tiden belysa det och skicka ut skyddsombud som informerar om riskerna.