Kultur #4/2017

2017 – Fogelströmåret om stad i förvandling

I år är det ett sekel sedan arbetarförfattaren och Stockholmsskildraren Per Anders Fogelström föddes. Foto: Ragnhild Haarstad/TT

2017 kommer att bli ett jubileumsår på många sätt. Vi tänker 100 år sedan hungermarscher och -kravaller i Sverige. Stora, aktuella namn var Bratt med sitt system, Krüger med sitt tändsticksimperium och Mata Hari som avrättas för spioneri. I år är det också 100 år sedan en av Sveriges mest älskade och lästa arbetarförfattare – Per Anders Fogelström – föddes.

1917. En liten pojke föds på Södermalm i Stockholm, hans namn var Per Anders Fogelström och han var och blev ett barn av sin tid och sin stad. Under hela 2017 kommer Stockholms stad att uppmärksamma Fogelströms liv och verk i många former, vilket är väl förtjänt. Bakom Fogelströmåret står Stockholms stad och det samordnas av Stadsmuseet.

Politiken var ständigt i fokus för Paf som han kom att kallas när han tidigt började sin skrivarbana. När han avled 80 år gammal 1998 hade han sett Sverige förändras från ett genuint bondesamhälle till ett land i världen där medborgare förväntades ta del av planeringen av framtiden. Och jämställt dela på dess frukter.

Fogelström konstaterade själv att vägen var knagglig och att det fanns många och starka motreaktioner, inte minst inom människorna som skulle tjäna på förändringen själva, som förhindrade utopin. Det skildrade han med stor medkänsla och ibland brutal realism.

I hela Fogelströms författarskap skildrade han mödrar och kvinnliga nätverk som tog ansvar och slet för barn och grannskap när männen sviktade.

Per Anders Fogelströms föräldrar hade flytt från de interna striderna under revolutionsåret i Ryssland där fadern arbetat för ett svenskt företag i Sankt Petersburg. Han kom att växa upp med sin ensamstående mor och andra kvinnor efter att pappan stuckit till Amerika.

I hela Fogelströms författarskap skildrade han mödrar och kvinnliga nätverk som tog ansvar och slet för barn och grannskap när männen sviktade. Hans romanfigurers släkttavla ritades oftare upp på kvinnosidan än via fäderna.

Fogelström skildrade Stockholms utveckling som tidigare inte skildrats ur arbetarkollektivets perspektiv. Foto: Rolle Rygin/TT

Romandebuten kom sent, men sedan kom böckerna tätt. Och de skildrade alltid staden och slitet ur arbetarnas världsbild. Både de som offrade en hel del av egennytta för kollektivet, och för barnen, och de som sviktade och hemföll åt alkoholen, lusten, tröttheten, bitterheten och valde att klättra på dem som låg under.

Han berättar om den enskilda människans tvekan inför och nyfikenhet på det nya, och fördömde inte den som tvekade inför det solidariska men tuffa ställningstagandet – och inte heller den som förespråkade den blodiga, blint slående och ogenomtänkta revolten – utan kunde skildra hela människan och hennes komplexitet med stark humanism och ömhet. Alla var de delar av den framrusande modernismen.

Det var staden själv som var huvudkaraktär, med sin fattigdom, svält, våld och smuts.

Den som läst Stad-serien (1960–1970) känner snart och fascineras av delar av Stockholms utveckling som tidigare inte skildrats ur arbetarkollektivets perspektiv. Det var staden själv som var huvudkaraktär, med sin fattigdom, svält, våld och smuts. Med sina nöjesetablissemang, sin spirande grönska mellan rucklen och sin råa cynism bland de framgångsrika. Sina utblickar och längtan till den så näraliggande landsbygden och svajet i steget hos den som hittat tryggheten bland kåkarna.

Redan som mycket ung började han samla böcker och fakta om sin stad och besatt ett enormt stort kunnande om Stockholm. Han publicerade också en rad böcker, inte minst bildverk som berättade om hans älskade stads historia. Ändå sade han själv: ”Det kan vara roligt att se tillbaka, men det är viktigare att se framåt. Nya problem dyker upp, nya tag måste tas.” Mer än de flesta insåg han att kunskap om rötter och historia var viktiga verktyg i kampen.

Politiken genomsyrar allt Fogelström skrev, han var uttalad pacifist och tidigt engagerad i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen där han var ordförande 1963–77. Han var också djupt engagerad antirasist och arbetade med ungdomar både som ungdomsledare och ideellt. Per Anders Fogelström hade också internationella kontakter och reste i världen med fredsfrågorna.

Det är självklart att minnesåret nu koncentrerar sig på arbetarnas Stockholm, med stadsvandringar till nödbostäder och skjul på Södermalm, som för 100 år sedan låg i stadens utkant, och seminarier och samtal om slitet och nöden. Samtidig kopplas evenemangen till vår tid, där frågor om migration och sökande efter nya rottrådar och sociala sammanhang får en historisk kontext.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984