Dansmuseet, Stockholm
Pågår till 5 mars 2017
Cake-walk var en dans som utvecklades på plantagerna i den amerikanska södern. Slavarna där härmade med näsan i vädret plantageägarnas självgott struttande gångstil, klädstil och danser som ett hemligt humoristiskt uppror.
Också mambo, charleston och jazzens danser, som two-step, one-step och foxtrot hade utvecklats i möten mellan olika världsdelar och dess invånare som möttes under slavtransporterna och dess anhalter på vägen från afrikanska länder till USA:s bomulls- och tobaksproduktion.
Under det tidiga 1900-talet blev Le cake-walk populär i Paris och afroamerikansk musik och dans blev modernt, bland annat med draghjälp av den nyupptäckta filmen.
Musiken och danserna spred sig norrut och i slutet av 1800-talet började musikaler spelas i New York med både svarta och vita skådespelare och musiker. Under det tidiga 1900-talet blev Le cake-walk populär i Paris och afroamerikansk musik och dans blev modernt, bland annat med draghjälp av den nyupptäckta filmen.
Samtidigt upptäckte konstnärer som Picasso och Matisse den afrikanska konsten och utvecklade kubismen – ett paradigmskifte inom konsten. Afroamerikanska artister kom till Paris scener, bland dem världens första clown med afrikanska rötter, Rafael ”Chocolat” Padilla som gjorde stor succé.
En annan var den unga afroamerikanska dansaren Josephine Baker som gjorde enorm succé, så småningom som fullfjädrad showartist och sångerska. Under hela sitt liv var hon en antirasistisk och feministisk aktivist som vågade ge slagfärdiga svar på tal, vilket gjorde henne beundrad i breda kretsar. Hon blev fransk medborgare och var en fullfjädrad världsstjärna fram till sin död 1975.
Paris blev en världsmetropol också när det gällde det musikaliska kulturlivet.
Dansmuseet i Stockholm visar en stor specialutställning om 1900-talets första decenniers musikliv i Paris med sitt enorma influerande av de inströmmande afroamerikanska artisterna som flytt rasismen i USA.
Svensken Rolf de Maré, som grundade museet 1953 (världens första) för att visa sina samlingar av dräkter, instrument, böcker, tidskrifter, affischer, målningar, foton och tidiga ljudupptagningar och filmer från hela världen med anknytning till dans och rörelse, drev under 1920-talet den världsberömda Svenska Baletten i Paris. Där upptäckte han, influerades och samarbetade med många av de tillresta afroamerikanska dansarna.
Svenska Baletten hade också, med sin queera hållning, en stor påverkan på hela kulturlivet.
Fram till 1940 fanns en integrering av framför allt den enormt populära jazzen på hela Paris kulturscen, men under den tyska ockupationen gick den under jorden och integrerades med motståndsrörelsen. Efter befrielsen flödade den åter fritt och blev större än någonsin. Hit kom nu artister som Billie Holiday, Duke Ellington, Ella Fitzgerald och Louis Armstrong – Paris blev en världsmetropol också när det gällde det musikaliska kulturlivet.
Dansmuseet berättar en historia med detaljer som inte tidigare satts in i sitt sammanhang. Det är fascinerande att följa en scen som ser till musikalisk energi utan de begränsande rasistiska och normerade murar vi är vana vid begränsar scenisk utveckling och kulturhistorisk överblick. Missa den inte.
