Vilken är din första reaktion på beskedet om fredspriset?
– Oj, är det sant? Oj oj oj. Fan. Vad ska jag säga. Haha, det var oväntat. Att han har fått det ensam alltså, jag måste säga att det skaver lite faktiskt. Santos tid som försvarsminister under Álvaro Uribe skadade väldigt många människor i Colombia. Jag tycker det är olämpligt och blev väldigt överraskad när du talade om det.
Valet att ge priset till Santos gör att han inte kan återgå till att kriga nu.

Hur ser du på den närmaste framtiden för Colombia nu när Santos fått priset samtidigt som nej-sidan vann folkomröstningen om fred?
– Osäker. En stor del beror nu på det civila samhället. Jag upplever ju att väldigt många, särskilt ungdomar, vill ha fred och de kommer att se till så det blir verklighet. Det gamla konservativa Colombia vill att kriget fortsätter. Så jag ser ett ljus i mörkret och det är civilsamhället, inte politikerna, som kommer att lösa problemen. Samtidigt tror jag att valet att ge priset till Santos gör att han inte kan återgå till att kriga nu, utan i stället fortsätta att kämpa för en politisk lösning på konflikten. Omvärlden har visat sitt internationella stöd genom det här.
Du har själv anhöriga som fallit offer för våldet från bägge sidor i konflikten. Hur ser du på Santos bakgrund?
– På ett sätt känner jag att jag inte kan lita på honom. Hans sätt att agera har hela tiden varit flexibelt. Därför kan han mycket väl försöka närma sig de väljare som röstade nej och följde Uribes linje. Samtidigt måste jag ju också tacka honom för att han försökt att bryta trenden med mafiosos och andra kriminella. Jag hoppas givetvis att han fortsätter att kämpa för fredsprocessen och inte lämnar över den frågan till nej-sidan.