Sommar. Fint väder. Varmt. 27 grader. Gröna Lund eller Liseberg? Åka till mormor kanske, eller till sin sommarstuga är vad de flesta gör på sommaren.
Jag? Det enda jag har är en lång korridor, ett vardagsrum och fyra väggar som jag kan låsa in mig i om jag får för mig att stänga av världen lite.

Om vi är snälla och sköter oss så kan vi få som bonus att vara ute på rastgården i någon timme. Låter kanske konstigt för dem som är fria. Som lever som de vill. För dem är en timme ute är ingenting. För oss. Hela världen.
Upp till morgonmötet. Grupp. Städ och KP-samtal (samtal med kontaktperson, redaktörens anmärkning). Allt för att kunna åka ut och ta en cigg någonstans utanför stängslen. För att höra fåglarnas ljuva sång. För att se lite människor. Känna lukten av klippt gräs och känna att vi också har de ljusa dagarna.
Gröna Lund är inplanerad till sommaren. Men får vi åka? Det vet man aldrig.
Sommar. Vad jag skulle vilja är att åka med min familj till Polen och träffa min nyfödda kusin. För att träffa min mormor som snart når sitt slut. Men vad jag får är inte så mycket.
Jag försöker ändå glädja mig åt de små sakerna jag får göra. Som en utflykt till Gamlestaden. Allt för att nå himmelen för en sekund och sedan falla. Falla in i mörkret.
Gröna Lund är inplanerad till sommaren. Men får vi åka? Det vet man aldrig. Upp till gruppen. Allt ligger inte på mig utan på andra människor jag bor med. Skitsamma om jag sköter mig. Det skiter de i.
Ett tips. Ett tips till er som är lika frihetsberövade som jag. Skaffa dig en sysselsättning i sommar. För där vi bor, där vet man aldrig på vilken sida av huset ljuset faller på.