”Socialrealistisk syn på fackföreningsarbetet”

Arbetaren ställde fyra frågor till Stellan Elebro, ungdomsansvarig Seko Norra Norrland och en av initiativtagarna till kampanjen #fackligvardag som just nu sprids på sociala medier som Twitter och Facebook.

Inrikes
Skärmdump från Twitter med ett utdrag av inläggen under hashtaggen "facklig vardag".

Varför har ni dragit igång kampanjen?

– Idén uppstod i en diskussion på Sekos ungdomskonferens strax efter den avslöjade Kommunalskandalen. Vi kände att det finns ett behov av att visa upp den fackliga vardagen, vad det är vi inom fackföreningsrörelsen står i och gör hela dagarna och visa vilken skillnad det är på pamparna och oss vanliga förtroendevalda.

– Kampanjen är tänkt som en motvikt till det borgerliga mediedrev som nu förstås tar tillfället i akt att använda exemplet med Kommunal inför kommande avtalsförhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting.

Vi vill lyfta fram basarbetet, det obetalda arbete som fackliga gör i princip 24 timmar om dygnet.

Vad har ni fått för gensvar på kampanjen?

– Den har fått ett bra genomslag medialt, åtminstone i fackpressen, och vi är väl drygt 1000 personer som hängt på det här hittills. Det handlar i grunden om att göra det fackliga arbetet mer transparent för medlemmarna, vi har fått uppdraget av medlemmarna och de har demokratisk rätt att få synliggjort hur vi arbetar för dem.

Stellan Elebro.
Foto: Privat

Hur skulle du säga ett den genomsnittliga bilden av en facklig vardag ser ut?

– Den genomsnittliga fackliga vardagen är egentligen att den förtroendevalda går till sitt jobb som vanligt och är aktiv i sin klubbstyrelse. Det handlar om vardagliga samtal som berör saker som stress, lönenivåer och arbetsmiljöproblem – det är sådana saker som kanske inte är så spekulativt att visa på bild eller göra sensationsjournalistik om.

– Vi vill lyfta fram basarbetet, det obetalda arbete som fackliga gör i princip 24 timmar om dygnet, pluggar på MBL-lagen efter arbetstid på kvällen och äter korv och makaroner – att vi är vanliga människor. Det behövs en socialrealistisk syn på fackföreningsarbetet.

Hur stor skada tror du att Kommunals ekonomiska förehavanden gjort?

– Kommunal har sabbat mest för sig själva. Det är bara medlemmarna som kan rädda det nu. Men det har också skadat hela LO och alla fackförbund, självklart är det en kollektiv skada på så vis. Från att vi hade börjat höja förtroendet för LO och ökat medlemstalet genom ungdomssatsningar.

– Det är svårt som det är att rekrytera bland den unga generationen i dag, som har helt andra villkor, ofta med osäkra anställningar och kanske knappt möjlighet att flytta hemifrån. Det kan vara betydligt känsligare att våga gå med i facket när man i första hand måste vara rädd om maten på bordet. Det är ju det här vi jobbar på hela tiden, att växa och bli starkare för att kunna ge större trygghet.