Sex timmars arbetsdag som utmanar makten

I sin lägenhet på Svartedalens äldreboende på Hisingen i Göteborg sitter Ingrid Karlsson. Aprilsolen skiner in på de välskötta krukväxterna och på foton av barn och barnbarn. Hon är 87 år och har bott här i snart två år. Den senaste tiden har hon synts i både svensk, fransk och kinesisk media där hon berättat om hur införandet av sex timmars arbetsdag på boendet påverkat hennes vardag.

– Det jag personligen tycker är bäst är att de fått in en extra person som kan hjälpa till med lite av varje. Hon kan ta med oss på promenad och ta med oss om vi vill ut och handla. Det är största förändringen, säger Ingrid Karlsson.

– Det verkar också som att personalen är lite tryggare och lugnare och får lite mera tid. Förut jäktade de i ett, men nu kan de sätta ned rumpan en stund hos oss när vi äter eller komma in en stund på kvällarna för att sitta och prata.

Det var i början av februari som det ettåriga försöket startade. Projektet har drivits fram av stadens rödgröna majoritet med intentionen att få underlag för beslut om huruvida sex timmars arbetsdag kan vara en framtida lösning på kommunens arbetsplatser.  Ett sjuttiotal personer som arbetar på Svartedalens äldreboende berörs, personalens lön ska bibehållas och projektet följs upp successivt med olika undersökningar. Undersökningarna ska behandla både personalens hälsa och arbetsmiljö samt de boendes upplevelse av arbetstidsförkortningen.

Det finns även ett referensboende där det råder åtta timmars arbetsdag som projektet ska jämföras med. 

Bengt Lorentzon är forskaren som ska följa projektet. Han menar att detta försök kan ha en stor genomslagskraft eftersom det berör Sveriges största yrkesgrupp.

– I Sverige har vi 176 000 personer anställda inom vård och omsorg och 93 procent av dem är kvinnor. I dag finns det kommuner och landsting som är intresserade av arbetstidsförkortning men som inte har den kunskap som krävs för att driva igenom en sådan reform. Detta försök kommer att kunna ge svar på många frågor och därför är det viktigt, säger han.

I början av sommaren kommer den första rapporten om försökets resultat. Bengt Lorentzon berättar att det följs upp med omfattande undersökningar som består av enkäter, hälsoundersökningar samt  insamling av personal- och ekonomidata.

– Vi har tagit del av andra försök till arbetstidsförkortning som drivits, och lärt av dem. En brist hos många av dem är att dokumentationen har varit bristfällig. En stor fördel för oss är att vi har tillgång till personalsystem som är tillförlitliga där vi kan samla data och få fram tydliga resultat, säger han.

Johanna Leppänen är enhetschef på Svartedalens äldreboende. Hon berättar att de förvånansvärt fort kände att det blev lugnare i huset efter införandet av sex timmars-reformen.

– Den positiva reaktionen från personalen kom fortare än vad vi trodde. Det märktes tydligt att personalen var nöjdare och hann med sitt liv på ett annat sätt, säger hon.

– Många har frågat hur det är med friskvårdspengarna, om hur man kan ta del av dem och vilka förmåner som finns. Många i personalen säger att de köpt kort för att kunna gå och simma regelbundet. Flera har också hört sig för om cykelbidraget eftersom de funderar på att börja cykla till jobbet nu när de har den extra tiden.

Svartedalens äldreboende fick förfrågan från Göteborgs kommun om de var intresserade av att driva detta projekt och ledningen på boendet var redan från början väldigt intresserade, berättar Johanna Leppänen.

– Vi tänkte att det blir en jätteintressant möjlighet att se hur det påverkar hela boendet för det är ju ändå så att det är ett komplext jobb att vara undersköterska. Det är ibland både psykiskt och fysiskt tungt och man måste kunna göra snabba omprioriteringar, vara flexibel och ge mycket av sig själv. Så det känns jättebra att få testa detta och se vad det har för effekter och samtidigt väcka debatten om sex timmars arbetsdag i samhället.

Johanna Leppänen anser själv att vi måste dela på jobben. Det eftersom alltför många människor står helt utanför arbetsmarknaden och mår dåligt av det medan andra jobbar så mycket att de blir sjuka.

– Kan vi hitta ett sätt att dela på jobben så tror jag att alla vinner på det i längden. Debatten om arbetstidsförkortning har inte varit så livlig de senaste åren så när förfrågan kom var det en överraskning. Det är väl förhoppningen att man ska börja diskutera den möjligheten, säger hon.

Följdforskningen ska också  räkna på hur en sextimmarsreform påverkar samhällsekonomin. Den ska undersöka huruvida arbetstidsförkortningen skapar fler arbetstillfällen och hur mycket reformen egentligen kostar om det resulterar i att färre sjukdagar tas ut och arbetet effektiviseras på grund av bättre arbetsmiljö.

– Jag vet att en del säger att man hade kunnat använda pengarna bättre till fler händer i vården. Det är för tidigt att säga om det gjort något med sjukskrivningarna, men jag tror egentligen inte att det här kostar mer i längden, säger Johanna Leppänen. 

Det har på det stora hela gått enklare att genomföra projektet än vad enhetscheferna på boendet trodde. De boendes anhöriga har också varit positiva till projektet. Det fanns en farhåga om att det skulle komma för mycket ny personal, men det blev bara tre nya på två enheter och de flesta av de nya har varit vikarier förut.

– Jag skulle önska att sextimmars-omställningen fortsätter efter detta år för i yrken där man måste ge så mycket av sig själv räcker det med sex timmars arbetsdag. Då finns det också större förutsättningar för att det ska bli bättre för de boende, säger Johanna Leppänen.

Carina Dahl har jobbat som undersköterska på boendet i 28 år och upplever arbetstidsprojektet som mestadels positivt även om hon har några mindre invändningar.

– Det är lite lugnare här nu faktiskt. Projektet är positivt men inte allting om jag ska vara ärlig då vi nu har väldigt tidiga mornar. Förut började vi kvart över sju och nu kvart över sex. Jag har inte vant mig vid de tidiga och sena turerna. Men visst, det känns att det är mindre timmar, säger hon.

Hon vill använda sin lediga tid till att börja simma och ägna sig åt sådant hon tycker om, som att laga mat och baka. Hon försöker också göra hushållsarbete under de nya lediga timmarna så att hon kan vara helt ledig på helgen.

– Man känner att det är lättare att jobba så här och man hinner vila sig mer. Jag tänkte att jag skulle gå och simma när jag slutar vid ett så att när jag kommer hem så har jag fått ut något av de lediga timmarna. Men det kan ju ta några månader innan man börjar. Nu använder jag tiden till att mest bara vila ut.

Carina Dahl  fick nys om projektet tidigt eftersom hon är arbetsplatsombud och hon hoppades då att det skulle bli Svartedalens äldreboende som fick driva det. Några andra i personalen tycker också att det är svårt att ställa om till de nya tiderna, men de allra flesta tycker att det är bara positivt, berättar hon. 

– Allting är en omställning nu med att vänja sig vid nya rutiner och tider, det är en process. Det var någon politiker som pratade om att sextimmarsdagen skulle bli en kvinnofälla på så sätt att det bara skulle göra att kvinnorna fick göra allt hushållsarbete men jag ska börja simma, säger Carina Dahl.

I år är det 96 år sedan som Sverige efter år av facklig kamp införde åtta timmars arbetsdag. 1971 infördes femdagarsveckan, då blev 40 timmar en normal arbetsvecka. Under 1970-talet tog diskussionen om sex timmars arbetsdag fart. Under 16 år hade Kirunas hemstjänstpersonal sex timmars arbetsdag, men kommunen upphörde med detta 2005 med förklaringen att det blev för dyrt. 

Men flera företag har på eget initiativ börjat med sex timmars arbetsdag. 

Toyota i Göteborg införde reformen för 13 år sedan med både minskad sjukfrånvaro och bättre arbetsmiljö som resultat. Över lag har dock frågan knappast varit i ropet de senaste åren. 

Bland de svenska partierna är det Vänsterpartiet som tydligast driver frågan men också Miljöpartiet säger sig vilja få till en arbetstidsförkortning.

Daniel Bernmar är kommunalråd för Vänsterpartiet  i Göteborg. Där har partiet haft arbetstidsförkortning högt upp på sin agenda i många år. Redan 2010 kom de överens med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att testa en arbetstidsreform. Processen att genomföra den har pågått sedan dess.

– För oss var det viktigt att också göra det till en feministisk fråga på så vis att det skulle vara ett kvinnodominerat yrke som fick chansen att prova reformen. Det var också viktigt att det var en omsorgsverksamhet då idén inte främst är att se om vi kan effektivisera eller tjäna mer pengar utan främst att skapa mer kvalitet i vården, både för de boende och för personalen. Att kvalitet måste få kosta är poängen i det här, säger Daniel Bernmar.

Han berättar att det främst är tre frågeställningar som projektet bygger på: blir det bättre för personalen med sex timmars arbetsdag? Blir det bättre för de boende? Och finns det  något annat vi kan lära oss av detta projekt? 

– Vi behöver skapa en bättre arbetsmiljö i vården, det handlar om att hitta olika långsiktiga lösningar och det här tror vi kan vara en av dem. 2010 hånskrattade många åt vårt förslag men nu tycker många plötsligt att det är en bra idé, säger han.

Enligt Daniel Bernmar handlar det också om att höja omvårdnadsarbetenas status för att locka folk till dessa jobb. Något som kommer att bli allt viktigare i framtiden menar han.

Och visst har projektet väckt intresse. Media från hela världen har visat överraskande stor nyfikenhet, påpekar Daniel Bernmar. Det är något som han tolkar som ett tecken på att det finns ett stort sug efter något annat än arbetslinjen.

– Det har varit så himla gött att få sätta den här frågan på kartan och entusiasmera folk om den politiska dimensionen i den. Alliansen kallar reformen för populistisk – och visst, det är klart den är populär. Men när undersköterskorna berättar om hur de känner både mer ork och glädje i arbetet så finns det inte många argument emot som håller, säger Daniel Bernmar.

Men han vill också understryka att detta bara är ett litet första steg in i något som vi kanske kommer att få se mer av i framtiden. Ett litet försök i utmaningen att skapa en bättre arbetsmiljö. För att det ska ske större och varaktiga förändringar måste hela relationen mellan kapital och arbetare vridas på ett större plan, menar han.

Roland Paulsen är författare och doktor i sociologi. 2010 gav han ut boken Arbetssamhället som ifrågasätter synen på arbete i relation till det minskade behovet av arbete i samband med den tekniska utvecklingen.

– Det finns en stark ekonomisk makt som vill förhindra reformer som arbetstidsförkortning. Svaret på den ständiga frågan ”Vem ska betala?” är ju självklar. Det ska kapital­ägarna göra. 

– Det sorgliga inom politiken är att de flesta har gett upp inför maktordningen och i stället för att försöka förändra den bara gör det bästa inom ramen för den. Detta försök på Svartedalens äldreboende är just ett sätt att försöka förändra maktordningen, säger han.

På Svartedalens äldreboende hjälper Carina Dahl Ingrid Karlsson på med örhängena precis som hon gör varje förmiddag. De småpratar om påsken som varit fin med extra god mat på boendet och Ingrid säger att hon är glad att just Carina jobbar här.

– Jag tror jag vill att projektet med sextimmarsdagen ska fortsätta, för personalen blir lite gladare och inte så stressad. Jag tycker det verkar mycket bättre i alla fall. Oss boende berör det ju bara positivt. Hoppas vi får behålla det.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
2 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad