”Vi måste prata om förkylningar”

Krönika
"Det är billigt för primärvården att behandla förkylda människor, förkylning går nämligen inte att behandla", skriver Arbetarens krönikör Jona Elings.

Vi måste prata om hur galet det är med sjuknärvaro, att människor går till jobbet trots att de är sjuka och på så sätt smittar andra.

Vi måste prata om karensdagen. Den där dagen utan sjukersättning som svider så illa i plånboken att sjuka människor går till jobbet och smittar andra.

Förkylda människor söker vård för sina förkylningar. Det är billigt för primärvården att behandla förkylda människor, förkylning går nämligen inte att behandla.

Alltså är förkylda människor vårdcentralernas kassakor och nästan alla vårdcentraler har speciella extra korta tider avsatta för drop in-besök, en företelse som av de skojfriska kallas för ”snor-jour”.

Till snorjouren kommer människor med snuva, hosta och halsont. De är så desperata att bli friska att de ibland kräver antibiotika mot sina förkylningar trots att antibiotika inte hjälper mot virus. De måste kunna gå till jobbet. De behöver pengarna. De känner pressen av arbetslinjen.

Det gör doktorerna också, som ska producera mer och mer vård för varje år som går. Och det går mycket snabbare att bara skriva ut det där antibiotikareceptet trots att läkemedlet är verkningslöst hos den sjuke, eftersom ett nej till recept kräver motivering och öppnar för diskussion.

I Stockholm där vårdvalet drivits till sin spets och ekonomismen flödar fritt i vården skrivs flest antibiotikarecept per capita ut. För den som inte får sitt recept kanske blir sur och byter vårdcentral.

Vi måste prata om att förkylda människor inte har råd att stanna hemma och vila upp sig och bli friska och att en pressad läkarkår förser de förkylda med recept på läkemedel som är livsfarliga.

Antibiotika­resistensen ökar och allt fler dör av infektioner som nyss var botbara. Nästa infektion med en resistens bakterie kan drabba dig. Eller ännu mer troligt, din mormor vars immunförsvar slagits ut av cellgiftsbehandling. Eller ditt lilla barn vars immunförsvar ännu inte utvecklats färdigt.

På ett individuellt plan gäller det både för patienter och läkare att ta ansvar och låta bli antibiotika annat än vid allvarliga bakterieinfektioner. På ett gemensamt plan måste vi stoppa sjuknärvaron. Karensdagen måste skrotas.

Över 2 miljoner anställda går till jobbet minst två gånger om året trots att de borde sjukskriva sig och stanna hemma i stället. Många arbetslösa kan få chansen att jobba om vi slutar med detta.

Och vad det gäller antibiotika behövs en akut omfördelning av användningen. Det är de svårast sjuka och sköra som ska ha antibiotika. Vi andra får nöja oss med tv-serier, te och twitter. Prosit!