Åsa Sonjasdotter är född och uppvuxen i Lund i södra Sverige och har odlat potatis så länge hon kan minnas. Men det var först i vuxen ålder, efter att ha tillbringat tid i Indien och lärt sig om frösamlande hos indiska bönder, som hon började se sambanden mellan potatisen och vår ekonomi i väst.
– När jag började att jobba med potatis hade jag inte alls någon idé om att jag skulle hålla på i flera år. Det var bara något som hände lite sådär som saker kommer till en. Sedan var det så enormt komplext och det var så mycket innehåll i den här växten så jag kände liksom att det nästan är som att växten erövrat mig och kräver något av mig än tvärtom, säger hon.
– Trots att potatis odlas på varenda kontinent och i nästan varenda land tycker man att det är en lokal växt överallt. I Sverige tycker man att den är svensk och Indien tycker man att den är jätteindisk, och det är liksom någonting roligt med det.
2005 började hon odla gamla potatissorter på familjens gård på Ven. Hon upptäckte senare att dessa sorter, som bär på för mycket genetisk mångfald, var förbjudna att sälja inom EU. Det var den fascistiska Vichyregimen som styrde Frankrike under andra världskriget som lanserade kriteriet som gäller än i dag om att alla odlade grönsaker måste vara distinkta, enhetliga och stabila (DUS).
– Du kan inte odla potatis i sådana här stora monokulturer som man gör utan att ha enormt mycket gifter på den. De ekologiska odlarna har det inte lätt för potatisen är så utmattad som planta, man har odlat den så hårt. EU har de här reglerna för att det är fortfarande är industrin som dominerar och styr.
För bara några år sedan bestämde EU dock att gamla sorter också ska få lov att odlas och säljas. Men de måste registreras och får endast odlas i en viss mängd och som en slags kulturarvsväxt. Åsa Sonjasdotter menar att det är en seger mot enkelriktningen att reglerna äntligen ändrats lite men att industrin fortrarande vill ha all marknadsplats för sig själv och att det ständigt är en kamp för andra att komma in.
Hon beskriver en rädsla för den utbredda likriktigheten som genomsyrar samhället i dag och förklarar att det är ett resultat av industrialiseringen som eftersträvar homogenisering. För att kontrollera processen, effektivisera produktionsledet och garantera färre förluster började man fokusera på att ta fram sorter som ger jättemycket skörd och det är på den vägen vi fått den grönsak som vi i dag identifierar som potatis.
– Det läskigaste av allt tycker jag är när det blir så likriktat åt ett håll så att man inte ens ifrågasätter det längre. ”Jaha, potatisar ser ut så, de är ovala och är gula inuti eller ljusa.” Du glömmer bort att det skulle kunna vara annorlunda, du frågar inte ens om det. Det tycker jag är jätteskrämmande och det är för mig så klart en metafor för kultur i största allmänhet, säger Åsa Sonjasdotter och önskar att det är en tanke som människor tar med sig från hennes utställningar.
– Man har en idé om hur saker ska se ut och så tänker man inte på att det finns så mycket mer. Det handlar om makt och kunskap. Om man sprider makten så att fler kan bestämma hur det ska vara så blir det på flera olika sätt automatiskt, fortsätter hon.
På hemsidan kan man läsa om hur Åsa Sonjasdotter upptäckte att potatisen, en migrant från Sydamerika, är så politiskt laddad. Potatisen är inte bara ett baslivsmedel som vi behöver för att överleva utan kan även sättas in i sociokulturella sammanhang.
– Kulturväxter har så mycket historia kopplad till människans historia. Men att studera den blir ändå annorlunda än att studera människans historia. I och med att det är potatis tror jag att det är lätt för människor att förhålla sig till det här arbetet, det är inte så abstrakt. Man kan koppla ganska komplexa frågeställningar till någonting väldigt grundläggande, säger Åsa Sonjasdotter.
Idén om att det finns en genetisk kombination för varje organism som är den äkta, sanna, riktiga, växte fram i början av 1900-talet. Detta tankesätt kom senare att appliceras på människor och ligger till grund för den rasbiologiska idén om att det finns högre stående folkslag. Svalövs fröförädlingsanstalt var ledande i detta och samarbetade med rasbiologiska institutet.
– När det gäller växter började man forska på att exempelvis ta fram den sanna potatisen. Den som är mest ren, befriad från jox liksom, och det betyder att du ska ha ingen genetisk mångfald alls, att den genetiska mångfalden ses som ett tjafs som ska rensas bort precis som du rensar bort ogräs. Det är som en genetisk hygienresning. Sverige var aktivt, väldigt aktivt internationellt. Folk kom till Svalövs forskningsstation för att lära sig. Så där har vi en lite grumlig historia. Inte så lite grumlig.
Åsa Sonjasdotter studerade tidigare konst på akademin i Köpenhamn och märkte att det fanns ett stort behov av en genusdiskussion i Danmark. Tillsammans med ett gäng andra konstnärer bildade hon feministgruppen Women Down the Pub som var aktiva under tio års tid och anordnade sexualrådgivning för kvinnor samt guidade turer runt en kanal i Köpenhamn med fokus på hur kvinnor tagit plats i historien för att väcka frågor kring kön och representation.
Utanför Sverige är människor kanske mer bekanta med hennes arbete än på hemmaplan men år 2005 uppmärksammades hon i Sverige när hon tillsammans med Lunds konsthall satte upp ”Fri talan” – en laglig vägg framför Rådhuset på Stortorget – som en kommentar till den rådande nolltoleransen mot klotter.
– Konstnärlig frihet är inskrivet i grundlagen. Men var ska man yttra sig? Konflikten handlar ju om att man säger att det finns ett offentligt rum, men varenda jävla vägg och sten är liksom privata, säger hon med eftertryck.
Ibland kommer frågan upp om det hon sysslar med verkligen är konst. Till det ställer hon sig själv osäker till.
– Jag känner inte att jag är enig med det konstbegreppet som dominerar i dag. Konstbegreppet bärs väldigt mycket av moderna definitioner och det moderna är liksom passé. Vi lever i en annan tid nu. Det moderna har i konsten en väldigt speciell roll av att bära alla konstnärliga dimensioner, autonomt frigjorda från resten av världen. Att den konstnärliga dimensionen är en egen dimension befriad från världen och verkligheten och politiken. Och därför är den fiktion där form och innehåll spelar med andra regler. Det är väldigt få i konstvärlden som tror på det längre.
Potatisprojektet har tagit henne till Berlin, Los Angeles och nu Paris. Den aktuella utställningen – High Diversity som visas på Cent Quatre i Paris och vann årets COAL Prize Art and Enviroment – skärskådar potatisens koppling till franska revolutionen. Det ligger ett gediget förarbete bakom installationen och det har odlats potatis under hela sommaren för att få klart allt i tid inför öppningen. Utställningen ser till formen ut som en marknad som består av grönsakslådor som staplats på varandra och bord med ett dussin potatissorter i olika färger och former till beskådan. Åsa Sonjasdotter intresserade sig för de informella och formella ekonomierna som föregår på marknaden och inledde utställningen med att låta odlare sälja sina råvaror i byggnaden. Besökaren får genom informationsblad tryckta på potatispåsar följa milstolpar i potatisens historia.
– Man käkade inte potatis i Frankrike innan revolutionen. Den kom från det här konstiga landet långt borta och var en annorlunda växt som vildar åt. Man tyckte att potatisen kändes farlig.
1783, sex år före revolutionen, har Frankrike jättedålig ekonomi efter att ha stöttat den amerikanska revolutionen. Kungafamiljen lever i dekadans och klyftorna i samhället är jättestora. Det börjar utvecklas en rikare borgarklass som tycker att hovet och aristokratins vanor är dekadenta och det är stora spänningar i samhället. Ett vulkanutbrott på Island förändrar situationen. Askan som sprids över Europa resulterar i en jättevarm sommar som gör jorden sur. Kvinnor och barn som jobbar på åkrarna dör av att andas in den sura ångan och gasen. Somrarna efter blir i stället mycket kalla och vetet klarar inte klimatförändringen utan ruttnar. När svälten bryter ut blir potatisen räddningen. Under revolutionen och efter revolutionen odlar man potatis i parker runtom i Paris för att livnära revolutionerna och bygga upp samhället igen.
Och visst påminner det mycket om vår situation i dag. Frankrike har dålig ekonomi, samhällsklyftorna ökar och klimatet förändras drastiskt.
– Det är kanske precis som innan franska revolutionen. Om någon fuckar till det ordentligt så kommer något liknande att hända.
