Den nya regeringens utrikesminister Margot Wallström, S, har haft bråda dagar sedan statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring förra fredagen sade att Sverige ska erkänna Palestina som stat.
Sverige blir därmed det första EU-land som under medlemskapet erkänner Palestina. Sedan tidigare har 134 stater, dock inga i-länder i väst utom Island, erkänt Palestina.
Utspelet har väckt reaktioner, inte minst i Israel där landets utrikesminister Avigdor Lieberman var snabb att anklaga Stefan Löfven för att ”inte ha tagit sig tid att sätta sig in i frågan”. Lieberman kallade även till sig den svenske ambassadören i landet för en formell protest.
– Om den svenske statsministern genom sin regeringsförklaring vill uttrycka oro över det som sker i Mellanöstern så borde han i stället fokusera på de mer akuta problemen i närområdet, såsom massmorden som dagligen sker i Syrien, Irak och på andra håll i regionen, sade Lieberman i ett officiellt pressmeddelande.
Även USA var snabbt ut att officiellt kritisera Sveriges planer att erkänna Palestina. Vita huset har kallat beslutet för ”förhastat”, något som tvingat utrikesminister Margot Wallström att snabbt gå i försvar för den nya svenska regeringens linje. Till TV4:s Nyhetsmorgon sade hon att Palestina kommer att erkännas ”så fort det är praktiskt möjligt”.
– Det kommer inte som en överraskning för dem som följt vårt partis ställningstagande. Vi är redo att ställa oss i fronten som första EU-land för att påverka det här i rätt riktning, sade hon.
Samtidigt har den nya utrikesministern varit tydlig med att det planerade erkännandet inte innebär att regeringen därmed tar ställning för Palestinas sak i den pågående konflikten.
Nael Touqan är ordförande i Palestinska Föreningen i Stockholm. Han är försiktigt positiv till det planerade erkännandet.
– Detta är ett första och viktigt steg mot att sätta press på Israel och tvinga ockupationsmakten till förhandlingsbordet. Helst hade vi sett ännu tydligare signaler från den nya regeringen, exempelvis beslut om hemkallandet av den svenska militärattachén och ett stopp för vapenimporten från Israel, säger han.
Enligt Nael Touqan krävde den ledande socialdemokratiska politikern Veronica Palm, liksom miljöpartisten Mehmet Kaplan och vänsterledaren Jonas Sjöstedt, så sent som i somras ett stopp för den svenska vapenimporten, detta på demonstrationer som exilpalestinier anordnat.
– Vi hoppas och tror att fler beslut i den riktningen kommer inom kort, säger han.
Under den gångna sommarens intensiva bombningar av Gaza krävde även Miljöpartiets språkrör Åsa Romson, numera klimat- och miljöminister, ett tydligt stopp för Sveriges militära samarbete med Israel.
Däribland ville Romson se ett hemkallande av den svensk militär från Tel Aviv och ett stopp för vapenhandeln med Israel. Genom vapenimporten ”är Sverige med och finansierar utvecklingen av de vapen som nu dagligen dödar civila, däribland många barn i Gaza”, skrev hon i en debattartikel i Aftonbladet.
Det är dock tveksamt om regeringen kommer att sträcka sig så mycket längre än till ett i många avseenden symboliskt erkännande av Palestina.
Enligt Margot Wallströms presstalesperson John Zanchi kan utrikesministern inte i nuläget kommentera frågan om Palestina och eventuella ytterligare åtgärder, utöver det hon redan sagt.
Att den nya regeringen direkt väljer att lyfta en utrikespolitiskt sett känslig fråga sätter Rosenbad på viss kollisionskurs med Washington. Det kan möjligen avisera en delvis ny inriktning av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.
En mer självständig utrikespolitisk röst går även i linje med Margot Wallströms nyligen gjorda uttalanden i Aftonbladet om EU:s bristfälliga analyser av unionens utvidgning österut och hur den processen skulle kunna provocera Ryssland.
Johan Eriksson är forskningschef vid Utrikespolitiska institutet. Han anser att man bör vara försiktig med att redan nu dra alltför långtgående slutsatser om regeringens säkerhetspolitiska inriktning.
– Efter att ha hört regeringsförklaringen och läst Socialdemokraternas utrikespolitiska inriktning så gör jag bedömningen att det i praktiken inte kommer att ske några större förändringar på det säkerhetspolitiska planet, säger han.
– Retoriken kan komma att ändras något och i förhållande till Ryssland bli mindre konfrontativ än tidigare. Men när det kommer till de faktiska besluten så blir det nog stor kontinuitet.
Hur viktig är en retorisk förändring av utrikespolitiken?
– Den är viktig eftersom det språk man använder är politikens och diplomatins smörjmedel. Vill man nå någonstans så gäller att man kan samtala med olika parter. Det en utrikesminister säger riktas även till olika mottagare, såväl till inhemska aktörer som till exempelvis ryska kollegor och det kan givetvis påverka relationerna, säger han.
