Den 25 maj är det val till Europaparlamentet. Ett, enligt många bedömare, värdefullt test inför riksdagsvalet några månader senare.
– Det är vid EU-valet som partierna märker om deras strategier fungerar eller inte. Riksdagsvalet är ju det stora, säger Stefan Dahlberg, som är doktor i statsvetenskap och knuten till valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, till Arbetaren.
Med fem månader kvar till riksdagsvalet den 14 september syns de etablerade politikerna allt oftare i media. Förslag läggs fram och dras tillbaka, allt för att locka nya sympatisörer och få dem som röstat tidigare att stanna kvar i en tid då rörligheten bland väljarna blir allt större. Därför plockas gamla trender upp och inspirationen hämtas inte sällan från de amerikanska valrörelserna.
– Flera partier har gått ut med att de ska börja knacka dörr igen, och det sker naturligtvis inte slumpmässigt. Mycket av det har hämtats från Barack Obamas senaste valkampanjer, säger Stefan Dahlberg.
Inför EU-valet 2009 infördes politisk tv-reklam i partiernas kampanjarbete. Plötsligt nåddes i stort sett alla svenskar av budskapen som sändes ut på ett annat sätt än vid exempelvis torgmöten eller flygbladsutdelning. Många menar att reklamen i rutan är viktigare än den via sociala medier. Däremot har inga synliga resultat kommit fram som visar att fler skulle gå och rösta på grund av tv-reklamen.
Stefan Dahlberg säger att inget sker slumpvis när det gäller det riktade valkampanjsarbetet. Partistrateger har noga tittat ut bostadsområden där tidigare sympatisörer och osäkra väljare bor, allt naturligtvis för att maximera antalet röster. Däremot, förklarar Stefan Dahlberg, har de traditionella och tidigare så viktiga arbetsplatsmötena minskat. Något han tror beror på hur samhället utformats de senaste decennierna.
– Förr var ideologierna viktigare när man gick och röstade. De fem partier som länge fanns i riksdagen uppstod alla genom en ideologi och ur konflikten mellan arbete och kapital. Men i och med att industrisamhället inte finns på samma sätt längre så har flera partier gått mer åt mitten och i inriktat sig mer på person än parti, säger han.
– Vi har gått från det kollektiva till det individualiserade samhället och där är det svårare att driva ideologiska frågor som rör bredare grupper.
Sören Holmberg är också statsvetare vid Göteborgs universitet och Sveriges mest meriterade valforskare som har skrivit flera böcker om den svenska väljarkåren. Han säger till Arbetaren att en stor förändring i de svenska valrörelserna inträffade i slutet på 1980- och början av 1990-talet då partier som Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Ny Demokrati tog sig in i riksdagen. De båda valen 1991 och 1994 är tydliga markörer för denna förändrade partipolitiska karta.
– Tidigare var människor mer partitrogna, men ju fler partier som sitter i riksdagen desto fler synliga alternativ för väljarna. Det har ökat rörligheten, säger Sören Holmberg.
Han påpekar också att det lett till att de två största partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, står betydligt närmare varandra nu än de gjorde för 30 år sedan.
Inför sommaren och den för partierna allt hetare Almedalsveckan kommer opinionsundersökningar att presenteras med tätare intervall. Sören Holmberg menar att siffrorna i dem kan få stor betydelse för hur folk lägger sina röster. Främst av taktiska skäl.
– I dag har vi ju två partier som ligger väldigt nära 4 procent, och de kan komma att behöva draghjälp. Opinionsundersökningarna kommer att visa om det är värt att lägga sin röst där för väljarna, säger han.
Men allt fler tycks också ha insett vikten av att nå dem som brukar avstå från att rösta.
– Vi har ett lägre valdeltagande nu jämfört med för 30 år sedan. Moderaterna lyckades vid valet 2006 och 2010 fånga upp många från soffan och det kan naturligtvis bli väldigt avgörande igen. Därför tror jag också att telefonkampanjer och dörrknackning kommer att öka, säger Sören Holmberg.
