Ungern: Diktatorns återkomst

Flera grävmaskiner river upp betongstycken och grus. Byggnadsarbetare i reflexvästar och hjälmar klättrar in och ut genom fönster. En lyxig, silverfärgad BMW parkerad framför byggnaden tillhör förmodligen en chef på byggfirman, eller kanske en regeringsrepresentant på besök. En förman kommer fram och förbjuder oss att fotografera. 

Här i Jószefváros, Budapests åttonde distrikt, håller Ungerns konservativa regering under premiärminister Viktor Orbán på med ett nytt byggprojekt. Ett slitet, gult gammalt hus som tidigare varit en tågstation ska totalrenoveras och bli ett nytt museum över judiska barn som blev offer i Förintelsen. Men projektet har utsatts för stor kritik.

– Vi har kallat hela den här planen ett dåligt skämt. Det enda parti som är nöjda är fascisterna i Jobbik, säger antifascisten Vilmos Hanti.

Några hundra meter bort från byggarbetsplatsen har Ungerska Förbundet för motståndskämpar och antifascister, MEASZ, sitt högkvarter. Lokalerna är översållade med minnessaker, överstrukna hakkors, Picassos klassiska målning ”Guernica”. Landets äldsta antirasistiska organisation bildades 1945 av förintelseöverlevare och partisaner, och Vilmos Hanti är ordförande både här och i den internationella paraplymotsvarigheten FIR. 

I år är det 70 år sedan den ungerska staten satte en halv miljon judar i tågvagnar för att deporteras till Auschwitz och andra koncentrationsläger. Därför har landets regering på eget initiativ utropat ett Holocaust Memorial Year 2014, och samtidigt påbörjat ett omfattande arbete för att avtäcka flera nya offentliga minnesplatser.

– De har sagt att de vill hantera Förintelsen på ett ickepolitiskt sätt. Det är till att börja med omöjligt. Men vad de gör i stället är att vitmåla den, för att skriva om landets fascistiska historia, säger Vilmos Hanti. 

Planerna för minnesåret 2014 presenterades första gången under förra året. Rege­ringen uttalade en stark önskan att vilja fördjupa ungrarnas kunskaper om Förintelsen, och hjälpa folk att minnas och läka sår. Ombygnationerna av museet påbörjades först i december, men det arbetas intensivt för att ha utsidan klar för stor invigning redan nu i april – ungefär samtidigt som landet går till val nu på söndag. 

Den 31 december kom även nyheten att det redan i mars skulle resas ett sju meter högt monument i centrala Budapest, tillägnat 70-årsminnet av den nazistiska ockupationen 1944–1945. En ritning av monumentet föreställde ärkeängeln Gabriel i en försvarslös position, attackerad av en örn med 4,5 meter mellan vingspetsarna. Ett Nazityskland Ungern inte kunde värja sig mot.

– Vi var de första som direkt på nyårsdagen tog avstånd från detta. Vi samlade en demonstration och uppmanade folk att inte stödja projektet, berättar Vilmos Hanti.

Regeringens initiativ har fått omfattande kritik som rört allt från bristen på insyn, valen av namn och motiv, till att projektledare saknar expertkunskaper om Förintelsen. Häftigast har monumentet fördömts eftersom dåtidens Ungern, under högerdiktatorn Miklós Horthy, faktiskt var allierat med Hitler och inte direkt attackerades. Dessutom var Ungern inte någon ängel, utan först i Europa med att införa moderna antisemitiska lagar redan 1920.

 Kontentan av kritiken är att regeringen försöker vitmåla Ungerns roll under Förintelsen. Landet ska framstå som var det ockuperat och utan möjlighet att påverka något, ett offer för nazisterna och deras utländska politik. Den tolkningen förstärks av regeringens kampanjhemsida, där historien börjar just den 19 mars 1944 när tyskarna anlände. Ingenstans nämns den historiska antisemitismen dessförinnan, alliansen med Berlin, eller det omfattande medlöperiet som gav just Ungern världsrekordet i att snabbast deportera störst antal judar. 

Problemen förvärrades efter att direktören för regeringspartiet Fidesz nya historie­institut Veritas (Sanning) trivialiserade Ungerns första deportation av 17 000 judar till Wehrmacht 1941, och kallade detta en simpel ”polisaktion” mot illegala invandrare. Kritiker och oppositionen kräver direktörens avsked och ett stopp för byggplanerna. Först efter att paraplyorganisationen Mazsihisz för Ungerns judar fattat det radikala beslutet att bojkotta minnesåret sköts monumentet något på framtiden. Nu ska det i stället invigas efter valet, den 31 maj, och museet byggs vidare som planerat.

– Fidesz utnyttjar Förintelsen och byggprojekten av valtaktiska skäl, för att ta nationalistiska röster från Jobbik. Viktor Orbán är väldigt populistisk och utnyttjar alltid miljön han är i, säger Vilmos Hanti.

Men förklaringen kan också göras mer komplicerad än så. 

Knappt 35 minuters tågresa österut från Budapest ligger samhället Gyömrő. På ortens tågstation väntar János Hallama på perrongen. Där hänger också några unga män, flera med rakat huvud. En har en grön armékappsäck med påmålad runskrift, en annan en bomberjacka med tygmärke från den paramilitära nazistgruppen MNA. János Hallama berättar att många i Gyömrő saknar arbeten eller ordentliga bostäder. Framtidsutsikterna är små, och det är ett attraktivt område för populism och nationalism. 

I sin vita Fiat kör han oss i riktning mot stadshuset. 2007 var János Hallama med och grundade gräsrotsgruppen KIGYE, som i flera år mest sysslade med lokala miljö- och välgörenhetsfrågor. I dag har de också blivit en protesterade röst mot den politiska utvecklingen i landet. János Hallama menar att regeringens försök till historierevisionism är nog så allvarligt. Men riktigt oroväckande blir det först om det kopplas samman med den Horthykult som vuxit till sig i Ungerns konservativa och fascistiska kretsar de senaste åren, och fått ett genombrott just här i lilla Gyömrő. 

Fiaten parkeras vid torget framför stadshuset. Här ligger en liten park, som verkar oansenlig. Men i själva verket är det den första på nära 70 år att döpas efter Horthy, berättar János Hallama.

– Egentligen ville de döpa om hela torget, även gatan framför stadshuset. Men efter protester föreslog de som en kompromiss bara parken. Det känns väldigt cyniskt, säger han.

Gyömrős Frihetstorg förvandlades till Horthyparken 2012, efter att ett förslag från fascistpartiet Jobbik drivits igenom av de lokala myndigheterna. Då hade Gyömrő länge haft en och samma partilösa borgmästare, utan problem. Men de senaste få åren har politiken tagit en skarpt konservativ vändning. Dagens nationalistiska minnessamlingar för Trianonavtalet 1920, då Ungern tvingades till landavträdelser, hade inte arrangerats tidigare. Inte heller hade gatskyltarna förut någon gammaldags ungersk runskrift.

 – Allting förändrades 2010. Då kom Fidesz till makten, och Gyömrő blev omringat av Fideszbyar som borgmästaren ville förhålla sig till, säger János Hallama. 

 De senaste åren har Horthykulten kunnat ta flera steg ut ur skuggorna, och i dag bli ganska öppen. Det har möjliggjort statyer, minnesplakat i en prästskola och så nu en park. Det här befarar flera kritiker är en annan orsak till varför rege­ringen velat presentera landet som utan självbestämmande från samma dag judedeportationerna började 1944. Det är ett försök att omvärdera Horthys roll, och göra så att han kan bli en modern politisk symbol över en ”gyllene tid” när Ungern var starkare. Åtminstone betraktas han redan så av element i Fidesz. 

2012 deltog en borgmästare och en undersekreterare i en insamling för att resa en staty över diktatorn i huvudstaden. I november 2013 försvarades densamme under en konferens om antisemitism, av en parlamentsledamot från Fidesz, som menade att historien inte hunnit analysera Horthys gärningar. Samma inställning har regeringen haft: ämnet ska debatteras av historiker, inte av politiker. Problemet är att en omfattade forskning redan dokumenterat Horthys assisterande roll i Förintelsen.

Efter beslutet i Gyömrő försökte KIGYE riva upp det med övertalningar, med en demonstration, insamlingar av protestunderskrifter och en folkomröstning. 

– En historiker visade också att 280 judar deporterats härifrån, när borgmästaren sade att siffran var noll. Men inget hjälpte, säger János Hallama. 

Ett sådant protestarbete ska inte ens behövas. En ny Fideszlag från januari 2013 förbjuder offentlig namngivning efter 1900-talets auktoritära samhällssystem. I verkligheten har detta dock bara slagit mot namn förknippade med kommunism, marxism, tidig socialdemokrati och fackförbundskamp. Gott om platser som hyllar gamla tiders högerextrema ledare tillåts vara kvar – utan ingripanden från regeringen.

På Frihetstorget i centrala Budapest blickar två allvarliga ögon av koppar ut från en larmad glaslåda, på förbipasserande människor. Kroppen har en amiralsuniform, halsen bär ett järnkors, och på basen sitter en svärdssymbol med ordet ”Trianon” på. 

– Miklós Horthy? Kom igen, han var väl en cool kille. 

Eszter Sándor pratar felfri engelska. Hon är en kosmopolitisk ung kvinna i slutet på sin universitetsutbildning, som studerat utomlands, rest och breddat sina erfarenheter. Landets nya generation. Men hon ser inga problem med bysten framför oss som Jobbik avtäckte i november för att hylla den gamle diktatorn. Så vitt Eszter Sándor förstått var han en person som gjorde Ungern något gott.

– Under hans tid var ju Ungern stort igen, det vet alla om du frågar dem, säger hon.

Väninnan bredvid sänker sina ögonbryn, och ser ut att vara mer tveksam. Men hon säger ingenting.

Tillbaka i Jószefváros hos MEASZ är Vilmos Hanti inte alls förvånad över sådana åsikter hos de unga. I skolan berättar många lärare i dag att Horthy var bra, att landet var rikt och stort under honom. Någon kritik av utveckling syns sällan i de högervridna medierna. Och att bysten ännu står kvar bara några stenkast från parlamentet, öppen för beskådan av lagstiftare, turister och judiska överlevare, visar den stora dubbelmoralen hos regeringen. De levererar vackra tal på den internationella arenan, men gör något helt annat på hemmaplan.

– Om de bara ville skulle de kunna få bort bysten och ändra på hela situationen, på en enda dag, säger Vilmos Hanti.

Han går för att gräva i en låda, och återvänder med en bild av en ung man i glasögon.

Endre Ságvári var judisk aktivist och en mycket viktig ledare i det underjordiska motståndet mot fascismen. Sommaren 1944, under klimax av judedeportationerna och med Gestapo i landet sköts han ihjäl, 30 år gammal, av Horthys polis. Efter kriget hyllades han som hjälte, men eftersom han också var kommunist har hans namn i dag råkat i kläm för Fidesz förbudslag. 

Hur saker ser ut i dagsläget tycker Vilmos Hanti ganska väl symboliserar vart landet kommit. 70 år efter sin död har den legendariske antifascisten Endre Ságvári försvunnit från en mängd parker, gator och skolor han tidigare lånat sitt namn åt. Samtidigt har ledaren för den regim han bekämpade och blev skjuten av återkommit till precis samma offentliga platser. Ett totalt skifte, som den nuvarande regeringen inte agerar mot utan
i stället möjliggör. 

Sedan en tid tillbaka lämnar medlemmarna i MEASZ sina telefoner i andra rum när de ska prata allvar. När FIR hade sitt senaste styrelsemöte i Rom bestämdes att dess sekreterare skulle formulera ett skarpt protestbrev till Orbán. Men dagen innan det skulle skickas iväg fick sekreteraren i stället ett brev från en av regeringens statssekreterare, som sade att FIR byggde sina slutsatser på falsk information från MEASZ. Hur kunde regeringen redan känna till dessa slutsatser? Sedan dess är MEASZ lite mer vaksamma. Vilmos Hanti använder redan ”den nuvarande diktaturen” som ordval. 

– Diktaturer har olika steg. Det är uppenbart att denna blir allt starkare, och successivt utvecklas, säger han.

Den 6 april går Ungern till ett viktigt val, ett val som kan vara ödesdigert för landets framtid. Vilmos Hanti vet inte vilket utfall han vågar gissa på. Rimligtvis tänker Fidesz göra vad det kan för att vinna.

– Om valet är demokratiskt kan rege­ringen besegras. Men vi har upplevt några gånger i Europa att det inte fungerar så. Om Fidesz behåller makten är det väldigt farligt, och då stannar de kvar i 20 år till, säger Vilmos Hanti.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Foto: Joakim Ståhl SVD / TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Bill Gates pyramid

Jag är en av tusen slavar som bygger åt Microsoft
utanför Gävle, Nordens största serverhall.
Vi kom från elva länder hit, för lönsamhetens skull,
driften blir billig där luften är kall.

Men kallare är människohjärtat som jagar oss
att likna människor mindre än maskiner.
Kropparna går sönder och psykena de knäcks.
Vi svettas fastän nordanvinden viner.

Vi får ingen sjuklön, jobbar sex dagar av sju,
en som stod på sig fick gå samma dag.
Vinden bortom grinden bär dock på löftet om vad
många kan bli, om ensam är svag.

Bakom varje mjukvara, varje moln och app
finns år av slit och slitna människohänder.
Du bakom din skärm, kom ihåg vad jag har sagt.
Tänk ibland på oss som kom från elva länder.

Publicerad Uppdaterad