Ungern: Diktatorns återkomst

Flera grävmaskiner river upp betongstycken och grus. Byggnadsarbetare i reflexvästar och hjälmar klättrar in och ut genom fönster. En lyxig, silverfärgad BMW parkerad framför byggnaden tillhör förmodligen en chef på byggfirman, eller kanske en regeringsrepresentant på besök. En förman kommer fram och förbjuder oss att fotografera. 

Här i Jószefváros, Budapests åttonde distrikt, håller Ungerns konservativa regering under premiärminister Viktor Orbán på med ett nytt byggprojekt. Ett slitet, gult gammalt hus som tidigare varit en tågstation ska totalrenoveras och bli ett nytt museum över judiska barn som blev offer i Förintelsen. Men projektet har utsatts för stor kritik.

– Vi har kallat hela den här planen ett dåligt skämt. Det enda parti som är nöjda är fascisterna i Jobbik, säger antifascisten Vilmos Hanti.

Några hundra meter bort från byggarbetsplatsen har Ungerska Förbundet för motståndskämpar och antifascister, MEASZ, sitt högkvarter. Lokalerna är översållade med minnessaker, överstrukna hakkors, Picassos klassiska målning ”Guernica”. Landets äldsta antirasistiska organisation bildades 1945 av förintelseöverlevare och partisaner, och Vilmos Hanti är ordförande både här och i den internationella paraplymotsvarigheten FIR. 

I år är det 70 år sedan den ungerska staten satte en halv miljon judar i tågvagnar för att deporteras till Auschwitz och andra koncentrationsläger. Därför har landets regering på eget initiativ utropat ett Holocaust Memorial Year 2014, och samtidigt påbörjat ett omfattande arbete för att avtäcka flera nya offentliga minnesplatser.

– De har sagt att de vill hantera Förintelsen på ett ickepolitiskt sätt. Det är till att börja med omöjligt. Men vad de gör i stället är att vitmåla den, för att skriva om landets fascistiska historia, säger Vilmos Hanti. 

Planerna för minnesåret 2014 presenterades första gången under förra året. Rege­ringen uttalade en stark önskan att vilja fördjupa ungrarnas kunskaper om Förintelsen, och hjälpa folk att minnas och läka sår. Ombygnationerna av museet påbörjades först i december, men det arbetas intensivt för att ha utsidan klar för stor invigning redan nu i april – ungefär samtidigt som landet går till val nu på söndag. 

Den 31 december kom även nyheten att det redan i mars skulle resas ett sju meter högt monument i centrala Budapest, tillägnat 70-årsminnet av den nazistiska ockupationen 1944–1945. En ritning av monumentet föreställde ärkeängeln Gabriel i en försvarslös position, attackerad av en örn med 4,5 meter mellan vingspetsarna. Ett Nazityskland Ungern inte kunde värja sig mot.

– Vi var de första som direkt på nyårsdagen tog avstånd från detta. Vi samlade en demonstration och uppmanade folk att inte stödja projektet, berättar Vilmos Hanti.

Regeringens initiativ har fått omfattande kritik som rört allt från bristen på insyn, valen av namn och motiv, till att projektledare saknar expertkunskaper om Förintelsen. Häftigast har monumentet fördömts eftersom dåtidens Ungern, under högerdiktatorn Miklós Horthy, faktiskt var allierat med Hitler och inte direkt attackerades. Dessutom var Ungern inte någon ängel, utan först i Europa med att införa moderna antisemitiska lagar redan 1920.

 Kontentan av kritiken är att regeringen försöker vitmåla Ungerns roll under Förintelsen. Landet ska framstå som var det ockuperat och utan möjlighet att påverka något, ett offer för nazisterna och deras utländska politik. Den tolkningen förstärks av regeringens kampanjhemsida, där historien börjar just den 19 mars 1944 när tyskarna anlände. Ingenstans nämns den historiska antisemitismen dessförinnan, alliansen med Berlin, eller det omfattande medlöperiet som gav just Ungern världsrekordet i att snabbast deportera störst antal judar. 

Problemen förvärrades efter att direktören för regeringspartiet Fidesz nya historie­institut Veritas (Sanning) trivialiserade Ungerns första deportation av 17 000 judar till Wehrmacht 1941, och kallade detta en simpel ”polisaktion” mot illegala invandrare. Kritiker och oppositionen kräver direktörens avsked och ett stopp för byggplanerna. Först efter att paraplyorganisationen Mazsihisz för Ungerns judar fattat det radikala beslutet att bojkotta minnesåret sköts monumentet något på framtiden. Nu ska det i stället invigas efter valet, den 31 maj, och museet byggs vidare som planerat.

– Fidesz utnyttjar Förintelsen och byggprojekten av valtaktiska skäl, för att ta nationalistiska röster från Jobbik. Viktor Orbán är väldigt populistisk och utnyttjar alltid miljön han är i, säger Vilmos Hanti.

Men förklaringen kan också göras mer komplicerad än så. 

Knappt 35 minuters tågresa österut från Budapest ligger samhället Gyömrő. På ortens tågstation väntar János Hallama på perrongen. Där hänger också några unga män, flera med rakat huvud. En har en grön armékappsäck med påmålad runskrift, en annan en bomberjacka med tygmärke från den paramilitära nazistgruppen MNA. János Hallama berättar att många i Gyömrő saknar arbeten eller ordentliga bostäder. Framtidsutsikterna är små, och det är ett attraktivt område för populism och nationalism. 

I sin vita Fiat kör han oss i riktning mot stadshuset. 2007 var János Hallama med och grundade gräsrotsgruppen KIGYE, som i flera år mest sysslade med lokala miljö- och välgörenhetsfrågor. I dag har de också blivit en protesterade röst mot den politiska utvecklingen i landet. János Hallama menar att regeringens försök till historierevisionism är nog så allvarligt. Men riktigt oroväckande blir det först om det kopplas samman med den Horthykult som vuxit till sig i Ungerns konservativa och fascistiska kretsar de senaste åren, och fått ett genombrott just här i lilla Gyömrő. 

Fiaten parkeras vid torget framför stadshuset. Här ligger en liten park, som verkar oansenlig. Men i själva verket är det den första på nära 70 år att döpas efter Horthy, berättar János Hallama.

– Egentligen ville de döpa om hela torget, även gatan framför stadshuset. Men efter protester föreslog de som en kompromiss bara parken. Det känns väldigt cyniskt, säger han.

Gyömrős Frihetstorg förvandlades till Horthyparken 2012, efter att ett förslag från fascistpartiet Jobbik drivits igenom av de lokala myndigheterna. Då hade Gyömrő länge haft en och samma partilösa borgmästare, utan problem. Men de senaste få åren har politiken tagit en skarpt konservativ vändning. Dagens nationalistiska minnessamlingar för Trianonavtalet 1920, då Ungern tvingades till landavträdelser, hade inte arrangerats tidigare. Inte heller hade gatskyltarna förut någon gammaldags ungersk runskrift.

 – Allting förändrades 2010. Då kom Fidesz till makten, och Gyömrő blev omringat av Fideszbyar som borgmästaren ville förhålla sig till, säger János Hallama. 

 De senaste åren har Horthykulten kunnat ta flera steg ut ur skuggorna, och i dag bli ganska öppen. Det har möjliggjort statyer, minnesplakat i en prästskola och så nu en park. Det här befarar flera kritiker är en annan orsak till varför rege­ringen velat presentera landet som utan självbestämmande från samma dag judedeportationerna började 1944. Det är ett försök att omvärdera Horthys roll, och göra så att han kan bli en modern politisk symbol över en ”gyllene tid” när Ungern var starkare. Åtminstone betraktas han redan så av element i Fidesz. 

2012 deltog en borgmästare och en undersekreterare i en insamling för att resa en staty över diktatorn i huvudstaden. I november 2013 försvarades densamme under en konferens om antisemitism, av en parlamentsledamot från Fidesz, som menade att historien inte hunnit analysera Horthys gärningar. Samma inställning har regeringen haft: ämnet ska debatteras av historiker, inte av politiker. Problemet är att en omfattade forskning redan dokumenterat Horthys assisterande roll i Förintelsen.

Efter beslutet i Gyömrő försökte KIGYE riva upp det med övertalningar, med en demonstration, insamlingar av protestunderskrifter och en folkomröstning. 

– En historiker visade också att 280 judar deporterats härifrån, när borgmästaren sade att siffran var noll. Men inget hjälpte, säger János Hallama. 

Ett sådant protestarbete ska inte ens behövas. En ny Fideszlag från januari 2013 förbjuder offentlig namngivning efter 1900-talets auktoritära samhällssystem. I verkligheten har detta dock bara slagit mot namn förknippade med kommunism, marxism, tidig socialdemokrati och fackförbundskamp. Gott om platser som hyllar gamla tiders högerextrema ledare tillåts vara kvar – utan ingripanden från regeringen.

På Frihetstorget i centrala Budapest blickar två allvarliga ögon av koppar ut från en larmad glaslåda, på förbipasserande människor. Kroppen har en amiralsuniform, halsen bär ett järnkors, och på basen sitter en svärdssymbol med ordet ”Trianon” på. 

– Miklós Horthy? Kom igen, han var väl en cool kille. 

Eszter Sándor pratar felfri engelska. Hon är en kosmopolitisk ung kvinna i slutet på sin universitetsutbildning, som studerat utomlands, rest och breddat sina erfarenheter. Landets nya generation. Men hon ser inga problem med bysten framför oss som Jobbik avtäckte i november för att hylla den gamle diktatorn. Så vitt Eszter Sándor förstått var han en person som gjorde Ungern något gott.

– Under hans tid var ju Ungern stort igen, det vet alla om du frågar dem, säger hon.

Väninnan bredvid sänker sina ögonbryn, och ser ut att vara mer tveksam. Men hon säger ingenting.

Tillbaka i Jószefváros hos MEASZ är Vilmos Hanti inte alls förvånad över sådana åsikter hos de unga. I skolan berättar många lärare i dag att Horthy var bra, att landet var rikt och stort under honom. Någon kritik av utveckling syns sällan i de högervridna medierna. Och att bysten ännu står kvar bara några stenkast från parlamentet, öppen för beskådan av lagstiftare, turister och judiska överlevare, visar den stora dubbelmoralen hos regeringen. De levererar vackra tal på den internationella arenan, men gör något helt annat på hemmaplan.

– Om de bara ville skulle de kunna få bort bysten och ändra på hela situationen, på en enda dag, säger Vilmos Hanti.

Han går för att gräva i en låda, och återvänder med en bild av en ung man i glasögon.

Endre Ságvári var judisk aktivist och en mycket viktig ledare i det underjordiska motståndet mot fascismen. Sommaren 1944, under klimax av judedeportationerna och med Gestapo i landet sköts han ihjäl, 30 år gammal, av Horthys polis. Efter kriget hyllades han som hjälte, men eftersom han också var kommunist har hans namn i dag råkat i kläm för Fidesz förbudslag. 

Hur saker ser ut i dagsläget tycker Vilmos Hanti ganska väl symboliserar vart landet kommit. 70 år efter sin död har den legendariske antifascisten Endre Ságvári försvunnit från en mängd parker, gator och skolor han tidigare lånat sitt namn åt. Samtidigt har ledaren för den regim han bekämpade och blev skjuten av återkommit till precis samma offentliga platser. Ett totalt skifte, som den nuvarande regeringen inte agerar mot utan
i stället möjliggör. 

Sedan en tid tillbaka lämnar medlemmarna i MEASZ sina telefoner i andra rum när de ska prata allvar. När FIR hade sitt senaste styrelsemöte i Rom bestämdes att dess sekreterare skulle formulera ett skarpt protestbrev till Orbán. Men dagen innan det skulle skickas iväg fick sekreteraren i stället ett brev från en av regeringens statssekreterare, som sade att FIR byggde sina slutsatser på falsk information från MEASZ. Hur kunde regeringen redan känna till dessa slutsatser? Sedan dess är MEASZ lite mer vaksamma. Vilmos Hanti använder redan ”den nuvarande diktaturen” som ordval. 

– Diktaturer har olika steg. Det är uppenbart att denna blir allt starkare, och successivt utvecklas, säger han.

Den 6 april går Ungern till ett viktigt val, ett val som kan vara ödesdigert för landets framtid. Vilmos Hanti vet inte vilket utfall han vågar gissa på. Rimligtvis tänker Fidesz göra vad det kan för att vinna.

– Om valet är demokratiskt kan rege­ringen besegras. Men vi har upplevt några gånger i Europa att det inte fungerar så. Om Fidesz behåller makten är det väldigt farligt, och då stannar de kvar i 20 år till, säger Vilmos Hanti.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Aktivister demonstrerar på Puerta del Sol i Madrid, Spanien för att kräva starkare lagar som skyddar hyresgäster. Foto: Manu Fernandez /AP/TT.

Amalthea Frantz:
Unga vill påverka politiska beslut

Utomparlamentariska rörelser är, eller borde vara, viktigare än någonsin. I Spanien och Frankrike växer just nu protester. I Sverige är många, inte minst unga, mest uppgivna. Men att fler inte tror på partipolitik är en kraft att ta vara på.

På riksnivå fortsätter det politiska spelet. I dagsläget är det ännu mer svårtolkat än vanligt – många uppfattar det hela som käbbel och dödläge. Hur mycket ska väljarna förväntas förstå av spelet, när de så kallat folkvalda knappt verkar göra det själva?

Tidningen Arbetaren fortsätter att lyfta det som sker utanför riksdagen. Denna vecka lanserar vi en ny panel där deltagare svarar på en aktuell fråga. Personerna i panelen kommer variera – det de har gemensamt är perspektiv som inte grundar sig i partipolitik.

Vi börjar brett, med frågan ”Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?”

Engagemang – och protester 

Trots att deltagandet i traditionella folkrörelser i vår del av världen sjunkit från tidigare höga nivåer, så finns det fortfarande ett enormt engagemang som tar sig uttryck på olika sätt. Att lyfta dem nu är viktigare än på länge. 

I andra delar av världen är traditionen av gatuprotester och storstrejker starkare. Vi har tidigare rapporterat om de ledarlösa ungdomsrörelserna i det globala syd. I Frankrike protesterar unga och studenter sedan två veckor. Bakom ligger djupt missnöje och säkerligen frustration. Våldsamma sammandrabbningar med polis har fått mycket uppmärksamhet och tusentals unga har gripits.

Samtidigt växer åter en bredare social rörelse i Spanien. Den började med vräkningen av 87-åriga Maricarmen. Just hennes vräkning verkar ha stoppats efter protesterna. Men rörelsen växte snabbt till att omfatta fler frågor. Den pressade fram nya löften och förslag från den sittande vänsterregeringen – men dessa röstades ner i parlamentet, och nu har premiärminister Pedro Sánchez utlyst nyval.

Unga utanför partipolitiken

I Sverige är missnöjet, som oftast, mindre synligt på gatorna. I förra veckan släpptes en myndighetsrapport om ungas liv. Den konstaterar bland annat att många unga vill påverka politiska beslut, men färre upplever att de kan. Den psykiska ohälsan är hög, särskilt bland unga kvinnor. Aktivt deltagande i partipolitik fortsätter vara lågt – 3,5 procent av de unga är medlemmar i något parti. Samtidigt är hälften, eller mer, intresserade av politik respektive samhällsfrågor.

Det här är något som vi som tror på mer demokrati, inte mindre, måste ta vara på. 

I Frankrike är fler protester utlysta till den 6 oktober. I ett pressmeddelande skriver en av landets syndikalistiska fackföreningar, CNT-SO, att de deltar och uppmanar till strejk: ”Dessa ungdomar är våra barn, och ofta redan arbetare – låt oss inte lämna dem ensamma! Men med respekt för deras självbestämmande: vår plats är bredvid de unga, inte framför dem.”

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Fotomontage: Karin Zackari,Cim-Héloïse Sävel och Anna Sanvaresa
”Utomparlamentariska panelen” är ny panel i Arbetaren där röster från olika fackliga, sociala och politiska folkrörelser uttalar sig om politik och aktuella händelser. Foto: Privat, Håkan Gustafsson, Pontus Lundahl / TT. Montage: Arbetaren

”Vi måste göra det som hela partiapparaten misslyckas med”

SD backar, S backar – det är ett stökigt parlamentariskt läge. Men hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu? Vi ställde frågan till Arbetarens nya utomparlamentariska panel.

Cim-Héloïse Sävel, packare och lagerarbetare, facklig organisatör – känner sig hoppfull:

Lagarbetaren Cim-Héloïse Sävel är till facklig organisatör i Malmö LS Foto: Håkan Gustafsson

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

– Sociala rörelser måste göra det som hela partiapparaten just nu misslyckas med: artikulera sina krav och intressen, och bygga och bredda intressegemenskapen med alla som kan tänkas beröras. När vi har en tydlig bild över vilka intressen vi har, vilka vi delar dem med, hur vi ska samarbeta och har en strategi för hur vi utövar påtryckning på beslutsfattarna – då driver vi en stark politik med rötterna i folkrörelserna. 

– Några aktuella förebilder för sådana ansträngningar är kampanjen För en human migrationspolitik som vunnit stora sympatier och redan nått några delmål, samt Allt Åt Alla Malmös lovande kampanj om etisk upphandling i Malmö stad. Reformer och eftergifter kommer bara när det finns breda massor som tydligt artikulerar både sitt missnöje och en tänkbar lösning.

Karin Zackari, universitetslektor – känner sig trött:

Karin Zackari forskar om mänskliga rättigheter vid Göteborgs Universitet Foto: Privat

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

– Ett givet svar på frågan om vad utomparlamentariska rörelser bör göra är ”fortsätt men växla upp”, för en sak som valet visar är att de viktigaste samtidsfrågorna inte direkt representerats. Jag tror rörelser i Sverige måste våga vara mer affektiva men också mindre reaktiva. Man ska identifiera var rörelsen går före den formella politiken snarare än reducera sig till proteströrelser. Man ska så klart fortsatt protestera mot attacker på jämlikhet, frihet, solidaritet, men vi måste ta chansen att försöka ändra den större berättelsen om vad som står på spel, och röra oss bort från klick-aktivism i form av ”skriv under den här protesten”. Där tror jag att rörelser måste skapa framtidsvisioner och appellera till känslor av möjlighet.

Anna Sanvaresa, författare, frilansskribent, skrivpedagog – känner sig frustrerad:

Hur ska fackliga, politiska och sociala rörelser utanför partisystemet tänka nu?

– Det krävs att vi organiserar oss. Vi är alltför många som blir isolerade och därmed – utan att ha andra att bolla tankar och strategier med – låses vi fast i tron på att rådande system är det enda alternativet. Jag drömmer dels om att vi ses och pratar – om var vi är och vart vi vill komma, vad vi saknar och behöver – i större, eller mindre, arbetsgrupper (som till exempel under Pariskommunen) med olika inriktningar och arbetsfält.

Författaren Anna Sanvaresa är bland annat aktiv i Joe Hill-sällskapet i Gävle Foto: Pontus Lundahl / TT

– Och dels drömmer jag, alltid, om en utvidgad aktivism (utifrån de olika grupperna och inriktningarna). Det behöver byggas en rörelse som jobbar underifrån och brett, och som visar och inspirerar andra till att tänka, och agera på, att det går att bygga en värld på andra premisser än den partipolitiska – som vi ju ser inte fungerar.

– Men just precis nu så tycker jag att fler föreningar och organisationer med liknande värdegrund, och liknande frustrationer, går samman och arbetar gemensamt. Det bygger på samma princip som ovanstående exempel och drömmar. Hur kan vi förändra samhället underifrån? 


Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad