Pro-ukrainska medier rapporterar nu att upp till hälften av eleverna i de ukrainska grundskolorna här på Krim har skrivits ut. Många ukrainska familjer väljer uppenbarligen att lämna Krim, vilket uppmuntras av Kiev-regeringen. Den ukrainska minoriteten har i varierande grad också ett ”hemland” att flytta till. Det har inte Krimtatarerna. Enligt officiella uttalanden från de styrande i Moskva och Simferopol ska inte det ryska medborgarskapet medföra några förändringar för Krim-tatarernas status på Krim. Det är inte alla som litar på detta. Men böneutropen från moskén i Alushta kunde som vanligt höras över hela staden på lördagsmorgonen.
Det finns dock en ganska stor grupp av politiska aktivister här på Krim – även rysktalande – som deltog i kampen mot president Janukovitj och därefter mot den ryska invasionen, som nu väljer att fly härifrån. Dessa lämnar Krim av rädsla för repressalier från den nya makten, och inte nödvändigtvis för att de ser Ukraina som ett ”hemland”.
Den mer långvariga antifascistiska rörelse som alltid funnits här på Krim – innan de pro-ryska separatisterna gjorde anspråk på denna roll – var förhållandevis stor. De högerradikala separatisterna var desto färre. De var väl ungefär 15 aktiva för några år sedan. Folk skrattade åt dem. Dessa män har nu fått organisera några av de pro-ryska medborgargardena. Innan dess var antifascisterna alltid flest på gatan här i Simferopol.
Även på Krim marscherar alltså en del högerradikaler nu med det orange-svarta giorgievskij-bandet – en sovjetisk symbol över ”segern mot fascismen” i vad som på ryska kallas det Stora fosterländska kriget (andra världskriget, redaktörens anmärkning).
– Det är inte så aktuellt att ta fajten på gatan längre. De flesta av oss fokuserar nu på informationskriget; att upprätthålla alternativ information om vad som sker på Krim och i omvärlden. Information som inte kommer ifrån Kreml.
Det säger ryskspråkiga Anastasia, som tidigare var aktiv inom den autonoma vänstern men på senare tid engagerat sig inom den pro-ukrainska informationsförmedlingen Krim-SOS. På en av Krim-SOS mötesplatser träffar jag såväl nyliberaler som autonoma vänsteraktivister. Det är inte alla här som vill tala
i eget namn längre.
– Det är ett faktum att många, som tidigare var politiskt aktiva, drar nu. Detta har ingenting med språk eller etnicitet att göra. Det handlar mer om medborgerliga friheter, säger Anastasia på ryska.
Kontantkrisen på Krim hade knappt hunnit lägga sig i lördags, då de ryska kreditkorten slutade att fungera. De exklusivaste butikerna längs strandpromenaden öppnade inte.
– Folk åker ju inte på semester med väskan full med kontanter längre, inte i dagens samhälle. Vi trodde den tiden var förbi, också
i Ryssland. Det är sjukt. Ingen var förberedd på just detta. Själv har jag 200 gryvna (motsvarande cirka 140 svenska kronor) kvar. Det blir ju ingen fest det här precis.
Det säger Evgenij, en man i 30-årsåldern från Sankt Petersburg, som just tvingats vända i entrén till ett av Krims dyraste kaféer efter att han inte fick köpa sitt morgonkaffe med kort där heller. Klockan, skorna och kostymen indikerar att Evgenijs köpkraft sällan är så begränsad som just denna dag. Kaféet står tomt. Ute på gatan är det fullt. Solen kräver inga kreditkort.