Jag skulle flytta och ville bli av med några böcker. Det var inte lätt. När jag väl hade hittat en någorlunda intresserad vän gjorde jag misstaget att läsa upp en baksidestext för henne: ”En ung och oskyldig Sal Paradise följer med den smått galne Dean Moriarty på en hisnande resa fram och tillbaka över USA. […]
Jag skulle flytta och ville bli av med några böcker. Det var inte lätt. När jag väl hade hittat en någorlunda intresserad vän gjorde jag misstaget att läsa upp en baksidestext för henne: ”En ung och oskyldig Sal Paradise följer med den smått galne Dean Moriarty på en hisnande resa fram och tillbaka över USA. I en hedonistisk jakt på frigörelse och förverkligande genom sprit, sex, droger och…” – ”SLUTA!”, skrek min vän. Mitt pocketexemplar av Jack Kerouacs På väg (1957) blev jag inte av med den kvällen.
Känner man SLUTA! – eller kanske rättare sagt, om man inte känner det än – finns dokumentären Love Always, Carolyn. Den kom 2011 och handlar om Carolyn Cassady, gift med Neal Cassady, verklighetens förebild till den unge och oskyldige Sal Paradise i På väg. Carolyn var inte med i den hedonistiska jakten på frigörelse och förverkligande på 1940-talet utan stannade hemma med barnen.
Numera är Carolyn Cassady änka sedan länge, bor i England, och är missnöjd. Inte bara för att hennes man spårade ur och sedan dog i förtid, vid 41 års ålder 1968, utan för att hon av logiska skäl inte delar den romantiserade bilden av det hela. Det som för Carolyn framstod som perioder av att Neal mådde skit, knarkade och inte tog ansvar för någonting, framstod för andra som en dröm. Drömmen blev till en myt och Neal och Jack blev idoler. I dag är Carolyns gamla brev till och från sin man “värdefulla för forskning”. Hon påpekar krasst att det är synd att hon inte kan bevisa att både Neal Cassady och Jack Kerouac har sovit i hennes lakan – då hade säkert Johnny Depp velat köpa dem för tusentals pund.
Parets barn har ett mer accepterande förhållningssätt. De kommer med affärsidéer – ett På väg-vin, till exempel, med ett av Carolyns gamla fotografier på. Sonen John Cassady åker gärna runt och pratar om sin pappa inför folk. Han säger att han gillar uppmärksamheten han får då.
Scenerna i dokumentären är både dråpliga och sorgliga, men personerna i den framstår aldrig som patetiska. Inte familjen Cassady, inte Jack Kerouac-fansen. Det som blir patetiskt är i stället själva drömmen om män som åker bil och känner frihetskänslor tillsammans. Och det är ju ett perspektiv som man inte direkt är bortskämd med.
Vad det gäller mitt exemplar av På väg så ligger det just nu i en av mina flyttkartonger tillsammans med flera kilo andra böcker om unga män som fångar dagen. Jag antar att jag kommer att fortsätta släpa runt på dem. Ibland hamnar jag i en stämning där jag utan att bli provocerad kan njuta av gubblitteratur, och det kan väl vara okej. I alla fall så länge det inte spårar ur.
Veckans tips: K Special sände nyligen Love Always, Carolyn i repris. Nu finns den alltså på SVT Play till och med 31 juli. Det är två svenska filmare, Maria Ramström och Malin Korkeasalo, som ligger bakom filmen. Carolyn Cassady har för övrigt också skrivit självbiografin Off the Road (1990).