”Aldrig mer utvisning till tortyr och förföljelse”

I dag lever mellan 10 000 och 50 000 människor som papperslösa i Sverige, i en tillvaro helt utan skyddsnät och med en ständig oro för att utvisas. För att uppnå förändring kommer vi fram till nästa riksdagsval att driva kampanjen Asylrätt 2014 – för en human flyktingpolitik, skriver Maria Strandberg och Valdemar Möller från asylrättsrörelsen.

”Den senaste tidens migrationspolitiska debatt har präglats av Migrationsminister Tobias Billströms uttalanden om blonda och blåögda svenskar”, skriver debattörerna.
Foto: Henrik Montgomery/SCANPIX

Den senaste tidens migrationspolitiska debatt har präglats av Migrationsminister Tobias Billströms uttalanden om blonda och blåögda svenskar, hans avhumanisering av människor som flyr genom att använda uttryck som volymer och flyktingströmmar, samt av det hårt kritiserade REVA-projektet som syftar till att öka antalet utvisningar av de som har fått avslag i asylprocessen.

Tobias Billström har vid ett flertal tillfällen sagt att han inte vill se något skuggsamhälle vid sidan om det vanliga. Men skuggsamhället finns, oavsett om Tobias Billström vill se det eller inte. I dag lever mellan 10 000 och 50 000 människor som papperslösa i Sverige, i en tillvaro helt utan skyddsnät och med en ständig oro för att utvisas. Men i en tillvaro som trots detta är att föredra framför att återvända till hemlandet och riskera förföljelse eller tortyr.

Skillnaden mellan de som lever i det så kallade skuggsamhället och andra handlar egentligen bara om fyra ynka siffror i personnumret, men i praktiken innebär avsaknaden av dessa siffror även en avsaknad av nästan alla rättigheter.
Kanske är det för att slippa se de människor som jagas och skickas iväg som migrationsministern väljer att i stället prata om dem som om de vore siffror och volymer. Men vilka är det som skickas bort? Inte är det siffror. Det är människor som Ahmed, som skickas tillbaka till säker tortyr i Egypten mot FN:s uttryckliga förbud. Som psykiskt skadade Ali som utan att hans asylskäl blir undersökta, på grund av en Dublinförordning Sverige har full möjlighet att välja att inte följa, skickas tillbaka till ett Italien där han våldtogs. Som iraniern som själv måste bevisa att han kommer att bli förföljd för sin sexuella läggning om han återvänder. Människor vi läser om i tidningarna: först som asylsökande, sedan som papperslösa som jagas av polisen.

Vi vill skapa en debatt där rätten till asyl hamnar i fokus och där debatten handlar om hur vi på bästa sätt kan följa de mänskliga rättigheter som vi har åtagit oss i Sverige. Vi vill ha en debatt som bygger på solidaritet, inte på främlingsfientlighet och rasism. För att uppnå förändring kommer vi fram till nästa riksdagsval att driva kampanjen Asylrätt 2014 – för en human flyktingpolitik. Det är en kampanj som vill förändra asylpolitiken på fyra konkreta punkter:

Vi kräver att Sverige ska vara bundet att följa FN:s riktlinjer och aldrig mer utvisa någon till tortyr och förföljelse.

Vi kräver att ”synnerligen ömmande omständigheter” i lagen ersätts med ”särskilt ömmande omständigheter” och därmed kan appliceras på fler fall. Vi anser att denna skrivning ska omfatta alla och inte bara barn, som regeringen och Miljöpartiet har beslutat om.

Vi kräver att Sverige omedelbart upphör med alla överföringar enligt Dublinförordningen som säger att asylsökande ska skickas tillbaka till det EU-land de först kommit till, utan chans till prövning av asylskäl och att Sverige verkar för Dublinförordningens avskaffande.

Vi kräver att bevisbördan ska flyttas från den asylsökande – som ska anses trovärdig tills motsatsen bevisats precis som i all rättspraxis – till Migrationsverket.

Ett genomförande av dessa krav skulle inte enbart leda till en mänskligare flyktingpolitik. Hade vi en politik som följde FN:s deklaration om mänskliga rättigheter skulle också färre människor tvingas till ett liv som papperslösa. Hade vi en rättssäker asylprövning skulle det inte behövas något rättssäkert verkställighetsarbete av polisen. Hade vi en sådan migrationspolitik kunde vi vakna till ett Sverige där polisen i stället ägnar sig åt att bekämpa brott, och alla vi människor som inte begått något sådant kunde återigen möta varandras blick i tunnelbanan.