Ungerns regering i ledning av den högerpopulistiske premiärministern Viktor Orbán har gjort sig känd för en hård linje där kulturarbetare och oppositionella kartläggs. Arbetaren har träffat aktivister och konstnärer som själva fått erfara hur yttrande- och pressfriheten inskränks och som varnar för hur landets demokrati håller på att urholkas.
I det ungerska parlamentsvalet 2010 vann det nationalkonservativa partiet Fidesz överlägset. Nu sitter de på 263 av parlamentets 386 platser och har under de senaste åren lyckats rita om landets politiska karta rejält. Regeringen har, med den högerpopulistiske premiärminister Viktor Orbán i spetsen, gjort sig känd för allvarliga inskränkningar av yttrande- och pressfriheten. Inte minst har landets kulturarbetare drabbats hårt av den nya inriktningen i politiken.
Det är i mitten av april och Ádám Schönberger, ledare för den judiska kulturföreningen Márom, är tillsammans med andra aktivister i färd med att packa ned allt i lokalen. Flyttkartonger med böcker, affischer, tavlor och andra svårbeskrivliga konstverk står huller om buller. En vakt, utplacerad av de lokala myndigheterna, sitter uttråkad i sin stol i tamburen efter ännu en lång dags övervakande av den aktivitet som försiggår på Sirály, en av de mest legendariska alternativa klubbarna belägen i Budapests hjärta.
Sedan flera år tillbaka har de lokala politikerna vägrat att ge Márom ett ordentligt kontrakt på hyreslokalen med de tre våningarna, de stora fönstren och den välvda trappan upp, på Király utca i Budapests trendiga, ”judiska” kvarter. Nu är de vräkta för gott.
Sirály har under sina sju år etablerat sig som en av de viktigaste knutpunkterna i Budapests kultur- och samhällsliv. Här har också Millá, folkrörelsen En Miljon för Pressfrihet, HAHA och de flesta andra regeringskritiska grupper mötts för att skapa dialog och organisera aktioner för demokrati och solidaritet med utsatta grupper.
– Målet med Sirály har varit att ha en plats för dialog, en plats för civilt engagemang, säger Ádam Schönberger.
– Sirály strävar efter att vara en inkluderande plats för judar och icke-judar att utforska. Det är ett helt öppet ställe där man kan ställa frågor, och det enda ”judiska” stället som inte har några bestämda regler som måste följas.
Vid nyår 2012 införde regeringen en chockhöjning av hyran vilken innebär att Márom, som driver stället, inte kunde fortsätta att utnyttja lokalen. Därefter har Márom och de andra stammisarna fortsatt att använda lokalen av och till utan ett ordentligt kontrakt.
I Budapests kulturella och intellektuella kretsar råder det delade meningar om orsaken till att Sirály fick stänga. En anonym källa berättar att Ádam Schönberger under två års tid försökte förhandla fram ett kontrakt, men aldrig fick något ordentligt svar från myndigheterna. Vissa hävdar att det främst handlar om en olöst hyrestvist och inte politik, medan andra anser att de två anledningarna inte går att separera.
– Det råder ingen tvekan om att orsaken till att vi inte kunde komma överens om ett hyresavtal var politiskt motiverad. Det är kristallklart, säger Ádam Schönberger när han tar en paus i packandet och sitter i solskenet på trottoaren utanför Sirály och dricker en kopp kaffe.
Orsolya Ferenczi, en av aktivisterna som har flyttat till Tyskland på grund av den ekonomiska och politiska situationen i Ungern, ger honom medhåll.
– Sirály kunde inte fortsätta att få finnas för det blev för politiskt för myndigheterna. Om det hade fortsatt att vara en kulturell mötesplats med lite ”judisk” framtoning kunde det förmodligen ha fått vara kvar, men det blev riktigt politiskt det senaste året med alla möten som hölls och protester som organiserades där, säger hon.
Borbala Kriza är sociolog och dokumentärfilmare. Hon har specialiserat sig på högerradikalism och nationalism i Ungern. Vi sitter på hennes balkong i en av de gamla aristokratiska villorna på Budasidan. Villan har fungerat som förhörshögkvarter såväl under nazismen som kommunismen. Borbala Kriza beskriver regeringens nuvarande kulturpolitik och relation till det kritiska civila samhället.
– Om den ungerska regeringen hade prioriterat att bevara en plats för alternativ konst, politisk dialog och mångfald över gränser så hade de kunnat låta Sirály få finnas kvar, men som det ser ut nu med Viktor Orbán i regeringen kommer allt mindre rum att finnas för politisk dialog, alternativ kultur och dissidens i och med den nya konstitutionen som infördes i januari 2012.
Att tillåta och bevara platser som denna ligger absolut inte på regeringens prioriteringslista, konstaterar hon.
– Regeringen ogillar alternativa kulturella och politiska forum som Sirály, och mötesplatser som har en stark anknytning till judisk identitet. Allt som lätt kan kontrolleras och manipuleras, det är vad regeringen gillar. De är rädda för alla alternativa organisationer och initiativ.
I slutskedet av det olovliga användandet av Sirály hade Márom fått till ett vräkningsuppskov till dess att den judiska påsken var över, men föreningen utsattes för en oväntad razzia innan fristen gick ut.
– Lokalen stormades utan förvarning av 30 poliser innan fristen gick ut, av den enda anledningen att regeringen försöker kartlägga oppositionsrörelsen, berättar Ádám Schönberger.
Péter Vámos, en av aktivisterna som är ställd inför rätta för att ha deltagit i ockupationen av regeringspartiet Fideszs högkvarter, säger att det var på Sirály som ockupationen av ELTE-universitetet och protesterna mot grundlagsändringarna planerades när razzian skedde. Han bekräftar att vräkningen och razzian var motiverad.
– Hur skulle det annars komma sig att det efter en lång tids dödläge i förhandlingarna om Sirály blev så bråttom att få ut aktivisterna från lokalen just vid den här tidpunkten, om det inte vore för den intensiva regeringskritiska aktivismen som organiserades där? säger han.
Péter Vámos berättar också om de kampanjer som regeringen bedriver för att kartlägga det politiska landskapet och bevaka aktiva politiska individer.
– Polisen filmar alla demonstrationer och protestaktioner och jämför sedan bilderna på aktivisterna med personuppgifterna som de samlat under till exempel razzian på Sirály. Fidesz skickade också förra året ut opinionsformulär med en streckkod som gjorde det möjligt att se exakt vem som tycker vad om regeringens politik. De senaste månaderna har också Fidesz stått i tunnelbanan och samlat underskrifter, säger han.
Frågan är vad Fidesz kommer att kunna göra med listan på namn på partilojala. András Pap, professor i juridik vid ELTE-universitet, tror inte att partiet kommer att kunna göra så mycket med informationen. Budapest styrs redan genom personliga nätverk, anser han. Det är också genom personliga nätverk som jobb tilldelas, så enligt András Pap är kartläggningen ingenting stort att oroa sig för. Alla vet liksom redan vem som har vilka politiska åsikter och lojaliteter och nepotismen är redan så stark.
Men två veckor efter vårt möte har Fidesz klubbat igenom ett beslut som förstärker partimedlemmarnas och sympatisörernas ställning gentemot resten av befolkningen. Nya tillstånd för kiosker och tobaksförsäljning kommer att införas. Redan nu har frågan hettat till ordentligt då oppositionen oroar sig för att de Fideszlojala kommer att få förtur på tillstånden. Och med två tredjedels majoritet i riksdagen är det inte mycket som hindrar regeringen att fortsätta få igenom vilka nya lagar och regler som helst.
Den konservativa, nationalistiska linje som präglar Fidesz kulturpolitiska vision är kännbar inte bara genom vräkningen av Sirály utan även genom många liknande scenarion. Likriktning och kvävandet av dissidens sker också genom omdaning av de statliga kulturinstitutionerna, utbytandet av kulturchefer och omdöpningen av landets gator och torg.
Listan på institutioner som drabbats blir bara längre och längre, från Nationalteatern till Nya Teatern, Trafó, Kunsthalle och Ludwig Museum. Det berättar Csába, en av de konstnärer som under maj månad varit med och ockuperat Ludwig Museum, ett av de mest prestigefulla konstmuseerna i Budapest.
I den oberoende kultur- och mediasfären kan man också mer och mer märka av regeringens ideologiska prägel. Det pågår just nu en omskrivning av Ungerns historia, i vilken konst och kultur spelar en stor roll, menar Borbala Kirza.
– De konstnärliga projekt som regeringen understödjer är i grunden ultrakonservativa och nationalistiska. Jag som oberoende dokumentärfilmare ansöker inte om understöd från staten för att jag vet att regeringen inte gillar de ämnen som mina filmer behandlar och vinklarna som de utgår ifrån, säger hon.
Bland annat har Borbala Kirza regisserat dokumentären Rocking the Nation, en film om den ultranationalistiska rockscenen och hur den har förändrats genom åren. Hon har också varit delaktig i flera andra projekt som handlar om Ungerns roll i Förintelsen och anser att den nuvarande regeringen förringar Horthy-regeringens ansvar i förintelsen av ungerska judar, och blundar för den antisemitiska politik som fördes redan långt innan andra världskriget.
Den 5–7 maj hölls World Jewish Congress 2013 i Budapest – ett symboliskt val av plats. Under kongressen riktades också hård kritik mot den nya historieskrivningen i läroböckerna. Péter Feldmajer, ordförande i Federation of Jewish Communities of Hungary talade i sitt öppningstal om Ungern som ett land där ”fascister prisas, domstolar gör mördare till förebilder och gatorna blir döpta efter riktiga antisemiter, och där ungerska nazisters hovpoeter ingår i den nationella läroplanen”.
Antisemitism, eller oviljan att ta avstånd från densamma, skiner också igenom i beslutet att byta ut Nya Teaterns direktör mot
Györgi Dörner, supporter av det högerradikala, antisemitiska Jobbik-partiet. Som intendent rekryterandes dessutom den öppna antisemiten István Csurka.
Fidesz har i princip också monopoliserat och kommer att kunna likrikta media i många år framöver genom Nationella Enheten för Media och Infokommunikation och Mediarådet, som upprättades i början av 2010. Medlemmarna i dessa myndigheter måste nu också röstas fram genom två tredjedelars majoritet i parlamentet. Varenda en av ämbetsmännen i dessa institutioner är nominerade av Fidesz. Båda institutionerna kontrolleras av en enskild individ tillsatt på ett nioårsmandat med makt att tillsätta alla verkställande direktörer inom all offentlig media.
Men det är inte bara mot medielagarna och kulturpolitiken som aktivisterna organiserat sig mot på Sirály. Det är mot den snabba urholkningen av demokratin och Orbáns makthunger som sådan. Är Ungern rent av på väg mot en ny diktatur? Ádám Schönberger anser dock att diktatur är ett starkt ord.
– Kanske ska vi hellre använda ordet ”pseudo-diktatur”. Vi behöver inte vänta för att se hur regeringens makt brer ut sig. Vi vet redan vad som pågår, säger han.
– Frågan är inte om Orbáns regim kommer att bli en förtryckarregim. Det är redan en förtryckande regim som strävar efter att kontrollera samhällets alla dimensioner och kartlägger den politiska oppositionen ned på individnivå.
Runt om i Budapest kan man nu se ordet ”Viktator” sprejat. Borbala Kriza säger att hon fortfarande kan tala fritt, men att hennes frihet har krympt.
– Viktor Orbán är fortfarande i färd med att bygga en autokratisk stat. Det är nu som chanserna för att tala fritt krymper. Det sker både genom självcensurering och genom kontroll av media. Alla statligt kontrollerade tv-kanaler är fulla av propaganda, säger hon.
– Själva Fidesz domineras av en enda persons vilja: Viktor Orbáns. Det verkar som att ingen annan har någon större makt. Informellt kan folk påverka Orbán, men jag har aldrig hört att det har varit någon öppen debatt inom Fidesz där någon annan än Orbán har vunnit. Det är en enda persons åsikt och riktning som gäller. Genom den nya indelningen av valdistrikt kommer det i princip att vara omöjligt för oppositionen att vinna i nästa val.
Sin makt har Orbán och Fidesz konsoliderat bland annat genom den nya konstitutionen. De senaste massprotesterna var mot införandet av den fjärde grundlagsändringen. Ádám Schönberger och protestgrupperna som träffats på Sirály är långt ifrån ensamma i sin kritik av Ungerns nya regeringssystem och rättsväsende. Kim Lane Schleppele, en av världens främsta experter på Ungerns rättssystem, höll en välbesökt föreläsning i Budapest på Central European University den 31 januari 2012. I talet vidhöll hon att ”en konstitution ska inte heller tillåta konsolidering av ett visst partis makt på det sätt som den ungerska nya konstitutionen gör. Det måste finnas rum för maktrotation, begränsning av regeringens makt samt garanti av fundamentala rättigheter.”
European Commission for Democracy Through Law, den så kallade Venedig-kommissionen, riktar liknande kritik i sitt utlåtande den 20 juni 2011. Som det är nu kan Fidesz genom den nya konstitutionen införa i princip vilka lagar som helst. Konstitutionen har de redan ändrat fyra gånger sedan den infördes i januari 2012.
Två veckor efter vräkningen från Király utca i mitten av april har Márom hittat en ny temporär lokal, Rohám, och 300 aktivister och sympatisörer samlas för en flyttparad i motståndets, kreativitetens och demokratins tecken. Men redan i mitten av maj har de än en gång vräkts från sin lokal. De pratar nu om att göra hela Budapest till Sirálys nya lokal under sommaren och att försöka mobilisera landsbygdsbefolkingen för demokrati och alternativ till Fidesz och Jobbik.
Möjligheten och lusten att organisera sig för demokrati, pressfrihet och icke-nationalistiska alternativ är liten då en så stor del av befolkningen, både på landsbygden och i städerna, kämpar för sitt dagliga bröd och uppehälle.
– Många kontaktar Fidesz för att få det att gå ihop då de inte ser någon annan utväg, säger Ágnes Kelemen, som läser nationalismstudier vid Central European University och är aktiv i studentrörelsen HAHA.
Problemet är också att majoriteten på landsbygden inte är så intresserad av politik och inte är vana att prata öppet om det.
– De säger att politik är smutsigt och vill därför inte tala om det. Vi måste hitta ett sätt att involvera folk som inte är involverade, och prata och ställa frågor och se vad folk tror är möjligt och vad de vill, säger Orsolya Ferenczi.
All den glöd som har synts i Budapest under våren bär vittne om hoppet för fortsatt engagemang för demokrati och ett alternativ till de högerpopulistiska visionerna om Ungern som land och Ungern som en ”etnisk” nation. Samtidigt står rörelsen inför enorma utmaningar med att hålla igång engagemanget och den interna enigheten. Budapest är bara en liten ö i Ungern och proteströrelsen är väldigt liten om man ser till antalet invånare.
– Vi är bara några hundra i rörelsen och några tusen som har varit med och protesterat. Det är alltid samma människor och vi har börjat känna igen varandra, säger Ágnes Kelemen.
Enligt Orsolya Ferenczi är den stora frågan om ungrarna fortfarande tror på parlamentarisk demokrati.
– Jag säger inte att det är omöjligt. Jag är bara skeptisk till att det kommer att gå att byta ut regeringen genom parlamentarisk demokrati.