Under den vackra, våldsamma ytan

Roller derby är en relativt ny sport. Den nuvarande formen uppfanns år 2000 av punk- och rockabillytjejer i Austin, Texas. Bess Irv Cold tycker fortfarande att roller derby andas rock n’ roll. 

– Även om de flesta av mina lagkamrater i dag är discotjejer, berättar hon för Arbetaren. 

Natalie ”Bess Irv Cold” Mörkenstam var med och startade upp roller derbylaget Stockholm Allstars 2007.  Från den tiden är hon och Jenny ”Jender Bender” Stendahl de två som fortfarande är kvar i laget. Till en början var det tufft att hitta tjejer som var intresserade av att delta. 

– Vi tvivlade aldrig på att det fanns tjejer som ville, vi hade bara svårt att nå ut till dem. Roller derby var nytt och det var inte många i Sverige som kände till sporten, säger Natalie Mörkenstam.

De tränade på tomma parkeringsplatser med otaliga skrapsår från underlaget på armar och ben, som följd. 

Vändpunkten kom 2009 då Hollywoodfilmen Whip it, om ett roller derbylag i Austin, Texas, hade premiär på Stockholms filmfestival. Stockholm Allstars var där och delade ut flyers, iförda sina matchkläder. 

– Samtidigt fick media upp ögonen för roller derby. Efter filmpremiären small det bara till. 

Själva filmen, som regisserats av Drew Barrymore, tycker hon är ganska gullig.

– Den speglar inte sporten på ett riktigt sätt, men däremot själen och atmosfären runt omkring. 

Natalie Mörkenstam fick upp ögonen för roller derby genom filmklipp på You tube. 

– En manlig bekant till mig som jobbade natt inom vården satt många långa tråkiga nätter och surfade sig genom You tube. Han hittade några roller derbymatcher och mejlade länkarna till mig.

Rollerderbyligan TXRD (Texas Roller Derby), som från Austin återupplivade sporten under 2000, streamade hela matcher och lade upp dem på nätet.      

Natalie Mörkenstam lockades av farten och diy-kulturen. 

– Det såg helt enkelt jäkligt roligt ut. Diy-attityden lockar ju dessutom mig som gammal punkare. Hela organisationen byggs upp av spelarna själva och präglas av vilka som är engagerade för tillfället. Det krävs att alla är med och hjälper till. Det är därför vi är så stolta också, vi äger den här sporten tillsammans.   

Den första formen av roller derby uppstod redan under 1930-talets depression i storstäder i USA. Folk i olika åldrar åkte rullskridskor, runt, runt, runt, i övergivna lagerlokaler och fick småpengar av publiken. Under 70-talet hade sporten sin storhetstid, men var då mer en show med uppgjorda matcher och slagsmål. Pengar fanns med i bilden och spelarna köptes och såldes som proffs. 

På 80-talet svalnade publikintresset och roller derbyn dog ut. Först år 2000 återuppstod sporten i Austin, Texas, där punk- och rockabillytjejer fann en ny form och blåst liv i roller derby igen. 

Det var tjejer som aldrig satt sin fot i en sportbutik och till en början åkte i sina vanliga kläder: slitna Clash-t-tröjor, korta kjolar och strumpbyxor. Först då etablerades dagens spelregler.

I dag finns såväl före detta elit­idrottare, hemmafruar och disco­tjejer i Stockholm Allstars.  Åldersspannet i laget är mellan 18 och 38 år. 

– Du kan börja när du är 35 och ändå bli bäst. Jag tror det är därför så många lockas till sporten, säger Natalie Mörkenstam.                 

En match, en så kallad bout, går ut på att jammern, som känns igen genom stjärnan på hjälmen, ska ta så många poäng som möjligt. Detta gör hon genom att passera motståndarlagets spelare. De fyra spelarna i det så kallade packet ska genom tacklingar och blockar försöka hindra jammern från att ta sig förbi dem. Men de måste röra sig framåt och får inte tackla bakåt. 

En poäng delas ut för varje spelare jammern tar sig förbi, men först på andra varvet. Tacklingar är inte tillåtna mot rygg, huvud, armar eller under knäna och delas enbart ut med höfter eller axlar. Felaktiga tacklingar leder till en minuts utvisning. Jammern tar sig förbi packet genom att trycka in sig mellan deras axlar. Förutom pack och jammer finns en så kallad pivot. Hennes roll är att hålla packets tempo uppe. Pivoten är också den enda som kan ta över jammerns roll, mitt under ett jam. En bout varar i 60 minuter och är indelad i två minuter långa jams, förutsatt att inte jammern i ledning bryter jammet i förtid. Detta kan göras av taktiska skäl och meddelas genom att hon slår sig två gånger på höfterna.

Sporten är på väg att växa sig stor. När Natalie Mörkenstam var med och startade upp Stockholm Allstars fanns inte mer än ett par lag i Europa. I dag finns det drygt 60 stycken lag bara i Frankrike. Även Tyskland har en stor liga och i Sverige håller flera mindre lag på att växa fram i Örebro, Jönköping, Sundsvall, Västerås och Norrköping. Malmö och Göteborg har lag sedan länge.   

Olympiska kommittén har roller derby med på listan över sporter de överväger att ta med i OS. 

Natalie Mörkenstam medger att det medför en viss oro. 

– Som det är nu delar vi allting och lär upp varandra. Om jag är på resa någon annanstans i världen kan jag alltid ta kontakt med det lokala roller derbylaget och få en soffa att sova på. Man är väl lite rädd att större summor pengar och proffskontrakt ska spoliera kamratskapen, men det är väl å andra sidan en naturlig utveckling antar jag.

Medan undertecknad och Natalie Mörkenstam sitter på läktaren i Farstahallen och pratar, tränar Stockholm Allstars blockeringar och tacklingar nere på planen. 

Vid planens ena kortända åker en man i de övre 30, iförd rosa t-tröja och skägg, rullskridskor för sig själv. 

– Det där är vårat hardcorefan och hedersmedlem Rikard. Han har hängt med från början och är med på alla träningar och matcher, säger Natalie Mörkenstam.   

Förutom några enstaka brutna ben och blåmärken, förekommer inga allvarligare skador i sporten. 

– Flest olyckor sker när du står så där, säger Natalie Mörkenstam, och pekar på spelarna som för tillfället står stilla på rullskridskorna och lyssnar på coachens instruktioner. Plötsligt ramlar man och landar på ett konstigt sätt.  

Under de fem år hon hållit på har ett finger och en fot brutits, i hennes lag. Rejäla blåmärken är givetvis vardagsmat. 

– Ett visst mått av våld är ju tillåtet, precis som i exempelvis hockey. Men matcherna är så hårt reglerade att en vanlig fotbollsmatch ser brutalare ut.   

Även medias och allmänhetens bild av roller derby tycks ha blivit bättre, säger Natalie Mörkenstam. 

– Det har varit mycket fokus på utseendet, sminket, kläderna och de roliga namnen ett tag. Roller derby är mer än yta, det ligger lång och hård träning bakom varje match.   

Vem som helst som är intresserad är välkommen att komma och prova på ”fresh meat programmet”, i vilket man tränar grunder i 16 veckor. Därefter görs ett ”minimum skills test”, vilket man måste klara för att kvala in till laget. 

Förutom Stockholm Allstars och föreningens b-lag Stockholm Bstrds, finns i huvudstaden ytterligare ett roller derby lag som går under namnet Royals, men lagen tävlar inte mot varandra. 

– Det är en sådan hög nivåskillnad. Vi är med i WFTDA (Womens Flat Track Derby Association), vilket kräver en viss standard. Men vi tränar tillsammans med Royals ibland, förklarar Natalie Mörkenstam.  

West Aros Hybridz, ett nytt lag med spelare från Västerås och Uppsala, ska möta Stockholm Bstrds i Solnahallen. Läktaren är full av supporters. Hipsters, punkare, nördar, barn och medelålders herrar i gråsprängd kalufs. Kvällens DJ spelar hits av Hives, Judas Priest, Beastie Boys, Backyard Babies och Mötley Crüe. En blond Stockholmssupporter håller upp ett plakat med texten ”Gooo Heeell!!!”. I övrigt har folk skrivit sina favoritspelares namn på de hemmamålade skyltarna. Konferenciern säger att de har fina priser att dela ut för de snyggaste plakaten. Kritor och pappersark ligger precis vid entrén. Priserna består av dvd-filmer, strumpor, kepsar och roller derbymerch. Därefter förklarar hon att reglerna kan vara lite snåriga och svåra att förstå, om det är första gången man ser en bout, men att hon ska försöka instruera efter bästa förmåga. De åtta matchdomarna rullar in på planen och konferenciern presenterar dem som: Acid Barret, Joe Rout, Fluke Skywalker, Long Arm of the Law, John D’oh, Jender Bender, Dude Law och Glenn af Ordning. West Aros Hybridz rullar in på planen, vinkar till publiken och skejtar bort till sitt avbytarbås. De presenteras av konferenciern som Roaring Totta, The Incredible Fox, Sheena Shameless och så vidare. Därefter kommer Stockholm Bstrds med spelare som Kimizooka, Musfällan Mary, Red E Krueger och Hard Ass Ice. Publiken jublar och skriker STOCKHOLM BASTARDS! 

Konferenciern berättar att bänkcoacherna Swede Hurt och Mad Maloony, från a-laget, förra helgen kommit trea i en stor roller derbyturnering i Berlin. Publiken jublar på nytt. Domarna gör en säkerhetskontroll av spelarna, ser efter att knäskydd, tandskydd, hjälm och armbågsskydd sitter som de ska. Lagen gör sig klara, bildar klunga, håller varandra om ryggarna, sänker sina huvuden och skriker: ”Hocka Haj, Hocka Haj, Hocka Haj!”. Konferenciern säger att det betyder ”I dag är en bra dag för att dö”. De båda lagen intar sina positioner. Pivoten med en rand tvärs över hjälmen längst fram, därefter de fyra spelarna i packet och längst bak jammern. Huvuddomaren blåser i pipan tre gånger och det första jammet är igång. Hard Ass Ice från Stockholm Bstrds är först med att bryta sig igenom packet och är lead jammer. 

Stockholmslaget vinner bouten med dryga 40-poäng, men Roaring Totta från bortalaget är nöjd med insatsen.

– Det känns helt grymt. Det var vårt allra första bout och jag tyckte vi höll det uppe bra, mot ett så pass tufft motstånd.   

Innan Bstrds ska möta kvällens andra motståndare Gothenburg Roller Derby, annonseras en 30 minuter lång paus. När publiken är tillbaka på sina platser frågar konferenciern om vi har några göteborgare på plats ikväll. Förvåningen är svår att dölja när hon upptäcker att halva läktaren reser sig upp och skriker. Senast de båda lagen möttes var i Göteborg, då Stockholm Bstrds tog hem segern. 

– Vi får se om ni kan ta revansch i kväll, säger hon.    

Efter första halvlek leder Göteborg med dryga 20 poäng, men tio minuter in i andra vänder Bstrds till 147–142. Publiken blir som tokig och sjunger: ”Ice Ice Baby”. Hard Ass Ice är jammern som tagit hem de sista poängen. Stockholmslaget håller en knapp ledning fram till sista jammet, då Göteborg tar en time out. 16 poäng skiljer lagen åt och konferenciern förklarar att det kan vända snabbt i roller derby. Spänningen är tät och stämningen är på topp. Gothenburg Roller Derby ger järnet i det sista jammet och deras lead jammer Villain Villa plockar in poängen. Göteborg vänder bouten i sista sekunden och vinner. De tillresta Göteborgarna blir som galna, rusar ned på planen för att tacka laget, som enligt tradition åker ett par segervarv och ger publiken, som nu ställt upp sig längs med banan, high fives.

Hard Ass Ice är kluven till den plötsliga förlusten. 

– Det känns bra, eller det är klart att jag är lite ledsen. Vi vann ju nästan. Strunt samma, nu ska vi gå på efterfest tillsammans, på Debaser Medis. Min trötta kropp behöver några öl, säger hon och skrattar.         

Att efter varje match gå på fest tillsammans med motståndarlag och publik är ett återkommande inslag, som hängt med sedan roller derbyn pånyttföddes i Austin, Texas.

Publicerad Uppdaterad
13 hours sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
6 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad