De flesta filmintresserade skulle nog säga att Ingmar Bergman är Sveriges främste regissör genom tiderna. Några till och med att han är världens främste. Men jag har alltid gillat Bo Widerberg bättre. Hans filmer har tidigare varit svåra att få tag på till och med på nätet. Men nu har de släppts i en box med digitalt uppfräschade versioner av klassikerna Ådalen 31, Mannen på taket, Barnvagnen, Elvira Madigan, Mannen från Mallorca, Ormens väg på hälleberget och Kvarteret Korpen, den bästa svenska filmen någonsin. Så nej tack julen, jag har inte tid i år. Jag har fullt upp med Carl-Gustaf Lindstedt som klättrar runt på balkonger på jakt efter en vedervärdig man från Säffle som skjuter prick på konstaplar från taket på Dalagatan 34 i Stockholm. Med Niels Jensen som blir ihjälkörd av en taxi utanför ingången till Skogskyrkogårdens tunnelbanestation. Med Thommy Berggren som går runt i ett fattigt jävla 1930-tals-Malmö och drömmer om att bli författare. Precis som det knallar runt en massa kids i dag, 80 år senare, i ett fattigt jävla Malmö och drömmer om att bli precis vad som helst bara de slipper vara lika fattiga som sina föräldrar. Kids förresten? Nu slår det mig. Fimpen. Fimpen är inte med i samlingen. Den fantastiska filmen om sexåringen som är så bra på fotboll att han inte bara fintar Magnus Härenstam utan dessutom får vara med om det finaste en fotbollspelare någonsin kan få uppleva, nämligen att representera Hammarbys A-lag som i filmen dessutom tränas av Ernst-Hugo Järegård. Att inte Fimpen är med i boxen tyder på extremt dåligt omdöme. Avgå någon!