Egypten har fått sin nye president: Muslimska brödraskapets kandidat Muhammed Mursi utropades på söndagen till segrare i valet, med 51,7 procent av rösterna. I andra valomgången stod det mellan honom och Ahmed Shafiq, tidigare flygvapenchef och den störtade Mubaraks siste premiärminister. Frågan är vilka faktiska befogenheter den folkvalde ledaren kommer att få.
– Det är intressant hur folk blivit så polariserade. På den ena sidan blev man så rädda för islamisterna att man valde att rösta för den gamla regimen. Och på den andra sidan, bortsett från dem som själva tillhör Muslimska brödraskapet, kände man sig tvungna att kompromissa och rösta med islamisterna för att hindra den gamla regimen att komma tillbaka.
Orden är Abdelrahman Hassans. Han var en av de tiotusentals demonstranter och aktivister som intog gatorna i Kairo under de protester som ledde fram till Mubarakregimens avgång förra året.
När regimen stängde ned internet, i ett sista försök att kväsa människors möjligheter att samlas, satte Abdelrahman Hassan tillsammans med några vänner upp fältcentraler på Tahrirtorget. Där samlade de in människors bilder från protesterna och av polisvåldet och laddade upp dem på nätet, på den handfull platser där det fortfarande fanns internetåtkomst.
Resningen i Egypten förra året överskred många gränser. Svurna oppositionsaktivister och nykläckta demonstranter gjorde gemensam sak, och kristna kopter skyddade muslimska demonstranter under bönen. Upproret som helhet var inte islamistiskt – den mångåriga oppositionskraften Muslimska brödraskapet blev närmast tagen på sängen av den hastigt uppflammande revolten.
Därför kan det tyckas paradoxalt att det i presidentvalets slutetapp, efter att valets stora raket nasseristen Hamdeen Sabahi slagits ut med snäv marginal, kom att stå mellan just en brödraskapskandidat och en militärpolitruk ur den gamla regimen.
I skuggan av presidentvalet har därtill två manövrar ägt rum som visar att de gamla makthavarskikten långt ifrån gett upp: Högsta författningsdomstolen har i ett domslut förklarat parlamentsvallagen för ”ickekonstitutionell” och därmed ogiltigförklarat det nyligen valda, brödraskapsdominerande parlamentet, och militärrådet SCAF, som intermistiskt tog över makten efter Hosni Mubaraks framtvingade avgång förra året, har reviderat sin författningsdeklaration för att tillförsäkra sig själva en central roll i styret av landet även i fortsättningen.
– Militärrådet är inte särskilt subtila nu, säger Abdelrahman Hassan.
– Deras strategi går tydligt ut på att förbli vid makten och allvarligt inskränka den nyvalde presidentens befogenheter.
Andra har benämnt militärrådets agerande som en ”mjuk statskupp”. Den redan mycket mäktiga egyptiska militären, som utöver sin formella roll i staten också har betydande ekonomiska intressen i landets industri, har kompletterat författningsdeklarationen med skrivningar som – lägligt nog, då parlamentet upplösts – ger dem själva den lagstiftande makten fram till nästa parlamentsval, samt makten att utnämna dem som ska skriva den nya författningen. Därtill ger de sig själva veto vid en rad strategiska presidentbeslut.
I skrivande stund samlas Mursianhängare åter på Tahrirtorget och kräver en fullständig maktöverlämning till den nyvalde presidenten, utan militärrådets konstitutionella förbihåll, och en återinsättning av det upplösta parlamentet. Revolutionen i Egypten må ha polariserats och manipulerats, men fortfarande kan vad som helst hända.