Politiker tjänar på privatisering

Riksdagsstödet för vinstdrivande företag i välfärdssektorn tycks orubbat, trots den senaste tidens skandaler. Arbetarens sammanställning visar på många ledande S- och M-politiker med kopplingar till branschen.

Inrikes
Susanna Gideonsson toppar LO-förbundslöneligan med sina 84 890 kronor i månaden och det går närmare fyra unga stormarknadsjobbare på hennes lön. Tittar man på medlemmarnas snittlöner får hon mer än tre gånger högre lön i månaden.
Foto: CHRISTINE OLSSON / SCANPIX

Vanvårdsrapporter från företaget Carema, skandal kring utförsäljningen av vårdcentralen Serafen, uppmärksamhet kring vinster som göms i skatteparadis, allehanda skildringar av betygsfusk och andra missförhållanden i friskolor. Trots detta verkar riksdagsstödet för vinstdrivande företag inom vård, skola och omsorg vara orubbat.

Detta i motsats till exempelvis likaledes högerstyrda Storbritannien, där regeringen nyligen förklarade att vinstutdelningar inom vården ”inte är aktuellt under den här mandatperioden”. I Sverige finns stödet både till höger och vänster, och många politiker har själva intressen i branschen. Detta även hos Socialdemokraterna.

– Det blir ett oerhört trovärdighetsproblem. Det finns en diskrepans mellan politikers program och den politik som faktiskt drivs på riksdags- och framför allt kommunnivå, säger Urban Strandberg, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Han säger också att ju fler kopplingar politikerna har till enskilda näringsidkare desto högre blir risken för jäv.

– Det skulle kunna bli en orimligt gynnande av en viss näringsidkare, vilket inte är i samklang med något som demokratin i Sverige ska handla om. Det är ju i högsta grad olämpligt om man är med och fattar beslut om något man sedan själv gagnas av.

Ägaren till en av Sveriges största friskolekoncerner, Kunskapsskolan, heter Peje Emilsson och förtjänar troligen titeln som landets främsta privatiseringslobbyist – han var aktiv redan under de första stegen åt det hållet som togs under 1980-talet. Emilsson har också intressen inom vård och omsorg; bland annat lanserade han 2008 företaget Silver Life som utvecklat modeller för en (än så länge inte laglig) ”premium-äldreomsorg”, där det allmänna ska finansiera en grundstandard och de gamla sedan med egna pengar kunna köpa fler eller färre ”tilläggstjänster”, så som olika antal duschar i månaden beroende på hur mycket man betalar.

Emilssons mest kända företag är dock pr-byrån Kreab (numera Kreab Gavin Andersson), som under många år hade Moderaterna som en av sina viktigaste kunder.

En mängd ledande moderater har tillbringat längre eller kortare tid på Kreab: tidigare partiledaren Ulf Adelsohn jobbade där under 1980-talet, Carl Bildt var styrelseordförande fram till att han blev utrikesminister, och tidigare arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin var konsult där innan han blev partisekreterare.

Ett av Kreabs uppdrag var att driva kortvariga handelsministern Maria Borelius personkampanj för att komma in i riksdagen. Maria Borelius bror är för övrigt Henrik Borelius, vd för omsorgsjätten Attendo Care och regeringens särskilde rådgivare i vård- och omsorgsfrågor.

I en kartläggning som Dagens Nyheter gjorde 2009 konstaterades att Kreab hade en före detta minister, en före detta riksdagsman och två före detta talskrivare på lönelistan, medan tre före detta Kreab-anställda är höga tjänsteman i alliansregeringen – förutom de två tidigare nämnda ministrarna.

I december 2011 avslöjade Rapport att Stockholms stad under de senaste åren betalat Kreab miljoner. Bland annat över 150 000 kronor för krishantering under Carema-skandalen. Personen som från pr-byråns sida var huvud­ansvarig för det uppdraget heter Bengt Ludvigsson, och är Moderaternas förre stabschef. Beställare var partikamraten och personliga vännen Staffan Ingvarsson, före detta kanslichef för Moderaterna, nu biträdande stadsdirektör i Stockholm.

– Vi har inte stött Carema. Vi har köpt ett mediarådgivningsstöd till vår förvaltningschef. Att vi svarade sakligt och redogjorde kring vad som försiggick tror jag hela diskussionen vann på, men jag har svårt att tro att det skulle gynna någon extern part, säger Staffan Ingvarsson.

Han vill inte kommentera Moderaternas koppling till vårdföretaget.

– Jag kan konstatera att vi följder svensk lagstiftning gällande upphandling. Att jag har ett förflutet inom Moderaterna har inte med sakförhållandet i detta att göra.

Stockholms tidigare finansborgarråd Kristina Axén Olin har också haft ett uppdrag för Carema, som medlem av dess ”advisory board”. Hon försvarade offentligt företaget i bland annat nyhetspanelen i Svt:s Gomorron utan att avslöja sitt eget intresse i företaget. Efter det tog Carema bort informationen om sin ”advisory board” från sin hemsida.

Men även socialdemokrater återfinns i den privata välfärdssektorn. Widar Andersson har gjort sig känd som högerprofilerad ledarskribent och chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet. Men han har också haft uppdrag som ”rådgivare” för Carema (tillsammans med Axén Olin) och sitter i dag som ordförande för utbildningsföretaget Academedias ”advisory board”. Academedia äger bland annat Eductus, som anordnar åtgärder för arbetslösa och sjukskrivna. Årsarvodet från har varit 25 000 kronor från respektive företag, enligt Norrköpings Tidningar, NT.

Widar Andersson har sagt till NT att han alltid varit öppen med uppdragen och att rollen som ”rådgivare” inte krockar med hans journalistiska uppgift – däremot skulle han inte kunna sitta i en styrelse. NT avslöjade dock att han också är styrelseordförande i företaget Familjeläkare i Dalarna AB.

– Ja, men det är ju i Borlänge. Jag menade att det vore omöjligt att sitta med i styrelser inom företag som är verksamma här (i Norrköping, reds. anm.), försvarade han sidouppdraget i NT.

I februari lämnade Stefan Stern, tidigare biträdande partisekreterare och Mona Sahlins närmaste medarbetare, partiet och gick över till Peje Emilssons bolag Magnora, som äger friskole- och omsorgsföretag. Bara två veckor tidigare hade han publicerat en debattartikel i DN som var starkt positiv till vinstdrivande välfärdsföretag.

Förra året publicerade Arenagruppen och Timbro en gemensam rapport om välfärdens finansiering, med en grupp borgerliga och socialdemokratiska författare. Men samtliga socialdemokrater i gruppen var hämtade från partiets yttre högerkant och hela projektet beställt och finansierat av Peje Emilssons bolag, vilket avslöjades av tidskriften Tvärdrag. En av deltagarna var Niklas Nordström, senare känd från ”Primegate” (pr-firman Prime, med flera socialdemokratiska profiler, jobbade för att Socialdemokraterna skulle gå åt höger – på uppdrag av Svenskt Näringsliv).

Ordförande för kom­missionen bakom rapporten var tidigare statssekreteraren Per Borg, känd privatiseringsförespråkare. Han driver i dag ett konsultbolag sysselsatt med bland annat ”publicistisk verksamhet”.

Andra har gett sig in i branschen mer direkt. Den näringspolitiske talesmannen Tomas Eneroth satt i styrelsen för Competensgruppen, som säljer vuxenutbildning, SFI och arbetsmarknadsåtgärder, vilket Arbetaren skrev om år 2009.

Ylva Johansson, tidigare skolminister och numera partiets arbetsmarknadspolitiske talesperson, var under 1990-talet vd för det privata läromedelsföretaget Att Veta AB. Bolaget gick i konkurs utan att någonsin ha genererat några vinster, och mest förlorade största ägaren Kommunförbundet – däremot tog Ylva Johansson ut en lön på 116 000 i månaden, enligt Dagens Nyheter.

På Socialdemokraternas partikongress 2009 argumenterade Ylva Johansson, tillsammans med bland andra Mona Sahlin, emot ett förbud mot vinstutdelning i välfärden.

– Partiets och min uppfattning är att vi inte ska ha vinstutdelning i välfärden. Hur man uppnår detta är en hantverksfråga och man får titta på en lämplig reglering, säger Ylva Johansson till Arbetaren.

Även om Ylva Johansson är kritisk till Moderaternas täta koppling till Carema, ser hon inte något problem i att socialdemokrater engagerar sig i vinstdrivande privata välfärdsföretag.

– Att socialdemokrater i roller som medborgare eller företagare finns på många olika ställen i samhället tycker jag inte är ett problem. Jag tror heller inte att det är någon stor sak.

På lokal nivå har Uppsalas före detta kommunalråd Stavros Giangozoglu kritiserat friskolesystemet i en intervju med Uppsala Nya Tidningar. Det hindrar honom dock inte från att samtidigt vara ägare till en privat förskola med 12 anställda, utan korrekt behörighet enligt uppgifter i lokalpressen.

På avsevärt större skala rör sig kommunstyrelse- och kommunfullmäktigeledamoten Ola Salsten i Kungsbacka. Han och en kompanjon kammade hem 400 miljoner när de sålde sitt friskoleimperium Baggium, och detta efter att tidigare ha tagit ut vinster på 253 miljoner. Men skolinspektionen kritiserade skarpt en del av deras skolor, för bland annat lektioner utan lärare, riggade betyg och elever som tillbringade större delen av dagen med att spela tv-spel.