De ovanliga vanliga berättelserna

Människor utan klass är namnet på Radioteaterns vårtema. Där ska klassamhället betraktas ur olika synvinklar.

Scen
Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX

– Teatern har länge fokuserat på att skildra den välbärgade medelklassens liv. Jag har sett otaliga pjäser om relationsproblem för medelklassen. Men som konstnär tänker jag att man har ansvar att titta där andra inte tittar, att hitta andra berättelser, säger Stina Oscarson, Radioteaterns chef.

Vårtemat innehåller program som en iscensättning av Kristian Lundbergs roman Yarden, klassiker som Dostojevskijs Brott och straff och nyskrivna pjäser som Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen.

Föreställningen Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen är skriven av Max Hebert och är baserad på intervjuer med 20 personer som har skulder hos Kronofogden och inkassoföretag. 

De människor med skulder som de samlat på sig har väldigt olika bakgrund, alltifrån sjukskrivna och alkoholister till högt uppsatta jurister och chefer. Alla har de en komplex livshistoria som handlar om långt mer än att de har skulder, som narkomanen som övergav sina barn, politikern som ljög om allt för sina vänner och den unga tjejen som blev lurad av sin pojkvän. Pjäsen blir en rik skildring av några människor vars gemensamma nämnare är att de har skulder och den rör vid frågor om konsumtion, våra känslor, samhället och om det är tillåtet att misslyckas.

– Folkteatern i Gävle har jobbat i två år med människor som försöker lösa sina problem genom konsumtion. Det är som att hela världens skuldkris kokas ner till enskilda människors livsöden, säger Stina Oscarson. 

Andra föreställningar som ingår i vårteman är De misslyckade konsumenternas uppror som skildrar barn och ungdomar som vuxit upp med bilden av det perfekta livet från tv och reklam, men aldrig själva haft möjlighet att få uppleva det perfekta livet och Reklamen är livsfarlig
efter Sven Lindqvist roman i dramatisering och regi av Kajsa Isakson.

När Sven Lindqvists bok publicerades 1957 blev det ramaskri. Recensenter och debattörer kastade sig över den unge författaren. Han blev av med alla sina skrivuppdrag för den dagspress som var beroende av annonsering och gick i exil i Grekland i två år. 

I boken förutsåg Sven Lindqvist de långa reklam­avbrotten i tv-filmer, att barnen skulle bli märkesfixerade konsumenter och att föräldrarna skulle blanda ihop kärleken till sina barn med kravet att ge dem allt som syns i reklamen. 

I samband med premiären för vårtemat har Stina Oscarson publicerat en liten reflektion kring samhället i dag: 

”Jag räknar till 17 människor som en kall januarikväll sitter invirade i filtar längs Kungsgatan i Stockholm. Och jag som uppfostrats i tron att samhällets klyftor minskar står frågande. Jag läser att man uppskattar samhällets kostnad för en gängmedlem till 23 miljoner och hör entusiastiska uttalanden om att den uträkningen kommer att göra oss mer motiverade att lösa problemen. Jag undrar om det stämmer.

I Londons kravaller plundrades butiker. Men detta var inte de hungrigas uppror, skrev Zymunt Bauman, utan de misslyckade konsumenternas som på detta sätt försöker ta tillbaka sin värdighet.”

En lyssnare blev så arg av ref­lektionen att Stina Oscarson blev anmäld till Granskningsnämnden. 

Stina Oscarson är dock luttrad, hon är van att få reaktioner.

– Jag skrev reflektionen när jag gått längs Kungsgatan en lördagskväll och sett 17 uteliggare längs vägen, berättar hon. Jag flyttade till Stockholm för 15 år sedan. Gatubilden har förändrats, så såg det inte ut när jag flyttade hit, säger Stina Oscarson.

Hon menar att all konst är politisk på något sätt, men inte nödvändigtvis partipolitisk. Själv har hon aldrig varit med i något politisk parti, men bara genom att hon använder begreppet klass blir hon ofta placerad i ett fack.

– Erkännandet av att vi lever i ett klassamhälle har vänstern mer ”nytta” av. Och därför blir man lätt automatisk placerad till vänster bara man talar om klass. 

Radioteatern som har 150 000–200 000 lyssnare i veckan är Sveriges största teater. I dess uppdrag som public service ingår att hitta de berättelser som inte blir berättade ­annars, menar Stina Oscarson.

– Det är som när en trollkarl försöker få publiken att titta åt ett håll för att han ska kunna göra sina tricks: det är vår uppgift att alltid ha blicken vänd åt andra hållet.