Den arabiska vårens vindar drar genom den 13:e upplagan av Cinemafrica, Stockholms afrikanska filmfestival. Nordafrika, i form av Egypten, Marocko, Algeriet och Tunisien, står tillsammans för tio av festivalens 14 långfilmer (i ett par fall samproduktioner med Frankrike).
18 Days är en konstnärligt ambitiös egyptisk episodfilm gjord på ”nollbudget” precis efter Mubaraks fall. I tio små berättelser får vi lika många perspektiv på 18 dagar som förändrade Egypten: politiska fångar följer händelserna inifrån ett surrealistiskt mentalsjukhus, en ung kvinna som lever på att sälja kaffe på Tahrirtorget möter en morgon en helt ny verklighet på sin arbetsplats, två unga män som säljer egyptiska flaggor försöker lista ut huruvida de bästa kunderna är revolutionärerna eller Mubarakanhängarna, en gammal man och hans sonson försöker ta sig hem från ett sjukhusbesök men fastnar i militärens väggspärr. Det är fragmentariskt, ojämnt och unikt som tidsdokument.
Om 18 Days fångar stämningarna omedelbart efter Mubaraks avgång kan man säga att Lust visar det Egypten som alldeles snart ska explodera. Längs en trång gränd i Alexandria utspelar sig en daglig maktkamp mellan de fattiga och de ännu fattigare, mellan kvinnor och män, unga och gamla. Det hårda livet i gränden blir en metafor för majoritetens allt kärvare livsvillkor under det nyliberala förfall som så hyllades av världens makthavare.
Dokumentären ½ Revolution kompletterar skildringen av den egyptiska revolten. Med skott och tårgaspatroner vinande kring kamerorna har Omar Shargawi och Karim El Hakim lyckats fånga protesterna inifrån och underifrån med en alldeles förbluffande hög bildkvalitet.
Två tunisiska dokumentärer ska också lyftas fram: No More Fear, som visar upproret mot Ben Ali-regimen, inte minst utifrån unga aktivisters perspektiv, och den fascinerande Boxing With Her. Den senare följer Tunisiens framgångsrika kvinnliga boxningslandslag. Det är en film som ger en komplex bild av både ett land och en sport. Vi ser de konservativa fördomarna som kvinnorna utsätts för i ett patriarkalt och religiöst samhälle, men också entusiastiska och respektfulla manliga tränare, en uppmuntrande pappa och de små boxarkillarna som plötsligt tränas av en kvinnlig idol. Samtidigt fångas det dubbla i en hård sport, boxningen, som så ofta får agera räddningsplanka åt fattiga och förtryckta.
Som vanligt bjuder Cinemafrica också på starka filmer ur den afrikanska diasporan, i år bland annat i form av två fransk-marockanska produktioner. Free Men är ett andra världskrigs-drama om muslimska motståndsmän som räddar judiska flyktingar i ockupationens Paris. Omar Killed Me bygger på ett verkligt rättsfall i 1990-talets Frankrike som kommit att kallas vår tids Dreyfusaffär (efter den antisemitiskt färgade spionprocessen mot en judisk officer på 1890-talet). En marockansk trädgårdsmästare, Omar Raddad, döms för mord på en av sina franska arbetsköpare trots bristande bevis och en slarvig utredning präglad av rasism. Filmens blandning av dramadokumentär och Hitchcockinspirerad spänning med glimten i ögat gör den både underhållande och upplysande.
Det bjuds också på samtal och möjligheter att möta filmskapare. Under rubriken ”Revolution!” blir det filmvisning och paneldiskussion med bland andra den välkände egyptiske aktivisten och bloggaren Wael Abbas och Mariam Abou Ouf, en av regissörerna till 18 Days (lördag 24 mars, klockan 15–18 på Bio Rio). Dessutom gästar en av den svarta brittiska filmens stora banbrytare, John Akomfrah, festivalen i samband med visningen av hans episka filmdikt The Nine Muses (lördag 24 mars, från klockan 14 på Moderna Museet).