Edit vill bara att någon ska komma

Politikerna fraserar snyggt. Höjer hakan, rättar till blåslipsen, provar ett bilförsäljarleende, eller ett allvarligt, ”det handlar om människor, vi bryr oss”.

Jag frågar, du frågar, vi frågar: hur får man bra vård för gamla?

Politikerna mässar öppenhet och valfrihet. Nyligen en undersökning som slog fast att de som behöver vård sällan är kapabla att kunna överblicka alla olika utförare och vilka som är bäst; glassiga broschyrer som lovar runt.  

Så vilken slags valfrihet och öppenhet är det för de gamla? De kan inte få reda på ifall de privata företagen fått klagomål eftersom de anställda har tystnadsplikt. De får ingen hjälp av kommunen med att välja utförare. 

De får bara en rejäl lunta blanka broschyrer på sitt bord med en duns. Stora bilder med gamla som ler lyckligt.

”Trygghet, valfrihet och omsorg på dina villkor”, skriver de, i olika varianter, nästan alla de åttio utförarna Edit på Hornsgatan kan välja på. Edit har fått en stroke, Edit har svårt att tala, Edit är nästan blind. Edit vill bara att någon ska komma, som hennes dotter, när dottern inte kan, och värma hennes potatis, hjälpa henne klä på sig, säga något snällt. 

Hon får panik när ingen svarar när hon försöker slå det kortnummer till hemtjänsten hennes dotter har programmerat telefonen med. Hon får panik när de som kommer ständigt är nya, när hon inte hör vad de säger, när hon får vänta, vänta, vänta och de sedan försvinner så snabbt när de väl kommer. Hon hör inte vad de säger, hon vet inte var de är, ingen svarar i telefonen. 

Ringa på larmet vill hon inte. ”Där ringer man väl om det gäller livet”.

”Kom på vårt öppna hus, dragspelsunderhållning”.

De skriver inte: kom och se våra svarta plastlådor med mat som de stressade biträdena kommer leverera till dig och sen säga tack och hej, nästa leverpastej. Aldrig sitta med dig och äta. 

”Kom på vårt öppna hus, träffa personalen, se hur trevligt vi har det här. Här finns alltid någon när du behöver hjälp”. ”Vi bjuder på kaffe och dragspel.”

Sedan då? De andra 364 dagarna per år med vård som ska utföras för allra minsta möjliga kostnad med allra minsta möjliga personalstyrka år efter år, bokslut efter bokslut, aktieutdelning efter aktieutdelning, där det viktiga är att göra aktieägarna nöjda med rejält tilltagna utdelningar. Aktieägare är personer som kan låta de pengar de redan äger generera nya pengar, utan att behöva göra i stort sett någonting. På golvet sliter folket. 

De senaste veckorna har vi hört vittnen berätta om fruktansvärda arbetssituationer som drabbat både de gamla och personalen.

Den där tystnadsplikten som så lätt glöms bort. De hala anställningarna som man lätt glider av det minsta man ifrågasätter.

Politikerna fraserar snyggt. Höjer hakan, rättar till blåslipsen, provar ett bilförsäljarleende, eller ett allvarligt, det handlar om människor, vi bryr oss. I  dag. 

Det där pratet om att nu ska vi göra allt för att de gamla ska få bra vård, allt utom att avstå från det billigaste alternativet. Billigt måste det vara, det tjänar några på.