Luleå LS av SAC anordnade ingen demonstration på första maj. Istället blev det en dag av syndikalistiskt samkväm på det autonoma kulturhuset Föreningsgatan 7.
– Vi har nästan aldrig haft något tåg, säger Birgitta Aronson Nordmark från Luleå LS. Vi är inte så många, det ser inte bra ut med tio personer som demonstrerar. Vi har sedan många år haft möte i Stadsparken, med tal och fika, men så tänkte vi att det skulle vara kul att göra någonting med Föreningsgatan istället, och det var hemskt lyckat. Så det gör vi nog om igen.
I Norrköping tågade omkring 60 personer genom centrala staden från Tyska torget till Konstmuseet. Talade gjorde bland andra Sebastian Karlsson från Norrköpings LS, som lyfte fram direktdemokratin som en fundamental aspekt av hur SAC fungerar.
– Här är det vi som styr tillsammans och gemensamt beslutar om vi ska säga ja eller nej, ingen ombudsman eller avlönad förhandlare. Och om det är så att vi vill säga stopp, nu strejkar vi, då är det ingen som kommer hindra oss, för de arbetare som berörs har alltid sista ordet.
Dagen avslutades trots oberäkneligt väder med grillning och den antiborgerliga fotbollsturneringen Sparka Reinfeldt, arrangerad av Syndikalistiska ungdomsförbundet Norrköping.
I ett kylslaget Stockholm samlades enligt LS omkring 2 500 under parollen ”Arbetsplatskamp är alltid rätt”. När demonstrationen passerade Kungliga slottet hamnade den mitt emellan högvakten som utövade exercis och en större grupp fotograferande turister. Högvakten gjorde uppehåll under det att syndikalisterna passerade, och från tåget hördes flera skämtsamma uppmaningar om att soldaterna skulle lämna ifrån sig sina vapen och ansluta till demonstrationen.
Väl framme vid den traditionsenliga slutdestinationen Stortorget talade Leila Khaled, medlem i Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, som efter en serie uppmärksammade flygplanskapningar i slutet av 1960- och början av 1970-talet kom att bli en symbol för motståndet mot den israeliska ockupationen. Temat var internationell solidaritet och arbetarklassens enighet över gränserna. Men talaren själv var kritisk till den splittring hon tyckte sig se i den svenska arbetarrörelsen.
– Jag blev förvånad när jag kom hit och fick veta att det skulle vara flera olika demonstrationer. Första maj borde vara en dag då alla arbetare samlas, säger hon till Arbetaren.
I Göteborg sammanföll arbetarnas stora dag med den lokala samorganisationens hundraårsjubileum.
– Vi firade traditionsenligt genom att gå från Masthuggstorget till Bältesspännarparken, säger Fredrik Jansson från Första maj-kommittén i Göteborgs LS, som uppskattar antalet deltagare till mellan 1 000 och 1 500.
Väl framme talade bland andra en representant för de strejkande lärarna på ungdomshemmet Björkbacken. Det handlade om de stora utmaningar som den fackliga organiseringen står inför, men också om att allting faktiskt inte är så nattsvart som det kanske kan kännas.
– Det finns ljusglimtar av kamp, och det är Björkbacken ett exempel på, säger Fredrik Jansson.
